Skäl att ljuga?

SvD har haft några artiklar om ljugande. I en andra redovisar Simon Löfroth några filosofers olika sätt att tänka. Han börjar med Immanuel Kant (1724-1804) som betecknas som pliktetiker när han formulerade sitt kategoriska imperativ. I korthet kan det beskrivas som att man alltid ska handla på ett sådant sätt att man kan tänka sig det upphöjt till allmän lag. Detta sätt att tänka hade han fått från Augustinus och senare av Thomas a Kempis. Det är alltid fel att ljuga oavsett situationen. Ett skäl är att lögnen förvränger vårt naturliga sätt att kommunicera. Vi kan helt enkelt utvecklas till lögnare utan att vi förstår det själva. Ett annat skäl är att vi i slutändan underminerar tiliten i ett helt samhälle. Det är en hemsk tanke att vi som medborgare inte skulle kunna lita på varandra.

Den brittiske filosofen John Stuart Mill (1806-1873) var av annan uppfattning eftersom han menade att det var OK att ljuga om resultatet var lycka. Det betyder i sak att varje lögn måste utvärderas i förväg. Den måste vägas mot andra sätt, men om lögnen gagnar alla är den bra. Jag känner igen detta från missionsfälten, från stammar och klaner som till varje pris vill skydda de sina. I ett sådant sammanhang kan det till och med vara en skyldighet att ljuga. Då förvandlas lögnen till det enda rätta och sanna handlingssättet. När jag tänker på John Stuart Mill tänker jag på liberalismens fader. Kan det vara så att till exempel liberala politiker tycker det är rätt att ljuga till exempel i TV då de tror att det gagnar svenska folket?  Kanske genom att glida på sanningen, genom att endast presentera ett urval fakta eller genom att vinkla information till sin egen fördel? Jag håller det inte för otroligt att sådant sker medvetet.

Det finns en gyllene medelväg i antiken, hos Aristoteles. Aristoteles menade att det var omöjligt att formulera regler för talet. Han menade att vi själva måste avgöra vad som är rätt och riktigt. Det är en fråga om att öva sig att hantera olika situationet på ett bra sätt. Varje situation rymmer en rad olika faktorer som vi behöver ta hänsyn till.

Det är inte alltid lätt avgöra vad som är rätt och riktigt. Det är inte alltid rätt att säga sanningen, att till exempel säga: Jag tycker du har en ful frisyr. Ibland är det bättre att tiga. När jag läser artiklarna förstår jag att respekten för min medmänniska är en avgörande faktor. Det är respektlöst att föra en annan människa bakom ljuset.  Det är att sätta sig över.

Det är för väl att vi har Gud som vår Hjälpare.  Han ska leda oss fram till ett riktigt och sant förhållningssätt. Guds Ord och ett rent samvete räcker långt. Men det stod inte i SvD.