Det blev en god högmässa i Värnamo kyrka i går med mycket folk. Förutom att det var min första i tjänst efter olyckan medverkade barn från Vitryssland. Det finns en organisation sedan 1993 som går under namnet Tjernobylbarnens OAS och de gör ett enastående arbete. Igår medverkade 36 "gatubarn" i högmässan och de hade bildat en liten kör som verkligen bidrog till glädjen i högmässan. Förhoppningsvis läggs inspelningen ut i vanlig ordning. Högmässan brukar som ni vet spelas in och sändas på You Tube. I skrivande stund kan jag inte se att det gjorts, men det kommer nog snart.
Det är gott att få vara i tjänst igen. Nu blir det predikan, undervisning och kyrkliga handlingar även om det är lite lugnare på sommaren. På onsdag morgon reser jag till Tirana, Albanien för vidare färd till Pogradesh och det årliga bibelläger vi fick vara med och starta för sju år sedan. Kari följer med. Antalet deltagare har vuxit för varje år som gått och har nu nått taket för hur många det går att ta emot, 110 ungdomar. Sedan några år samarbetar Värnamo församling med Brödraförsamlingen i Stockholm och dess präst, min gamle klasskamrat från Fjellstedtska, Klas Lindberg.
För övrigt läste jag just i SvD att det nu är högsäsong för vigslar. Ja, alltså i Stadshuset i Stockholm. Varje onsdag vigs ett tiotal par och varje lördag 60 par. Nu är det kö ända in i oktober så det gäller att boka i tid. Varje vigsel tar fem, säger fem, minuter. Och paret behöver vara där minst 15 minuter innan. De får ha högst 15 gäster plus barn med sig. Förra året förrättades 2398 vigslar i Stadshuset. Jag får också veta att antalet vigslar ökar. Förra året var de 47000 i landet som helhet. Från perioden 2005-2014 har det skett en ökning med 25% jämfört med perioden 1995-2004. Samtidigt har antalet vigslar inom Svenska kyrkan minskat år för år. Kanske inte så konstigt. Sedan millenieskiftet har vigslarna inom Svenska kyrkan minskat från 60% till dagens 37%.
Chefen för Svenska kyrkans ekumenikavdelning Christoffer Meakin sägs oroa sig för sekulariseringstrenden men förklarar att ett arbete pågår för att uppdatera vigseldelen i kyrkohandboken och göra ceremonin mer inkluderande. Det sägs inte varför men han kan väl inte vara så i sin egen värld att han tror att det går att vända utvecklingen?
Nu tror visserligen inte Svenska kyrkan, som kyrkan i stort, att äktenskapet är ett sakrament, utan en borgerlig ordning som Gud vill välsigna, men i alla fall. Varför nu inte ta chansen att låta prästerna själva avgöra om de vill välsigna äktenskap? Behövs det verkligen alls en ordning för äktenskap i Kyrkohandboken om det är en borgerlig ordning? Jag tror det är dags för Frimodig kyrka att återigen skriva en motion till kyrkomötet i vigselfrågan. Inom politiken gör man så, håller på tills det går igenom Staten har ju trots allt en helt annan syn på äktenskapet än vad kyrkan har.
Svenska folket har sagt sitt. 37% viger sig kyrkligt och siffran lär sjunka ytterligare. Jag har full förståelse och respekt för att folk själva väljer hur de vill leva tillsammans. Det är den tid vi lever i, men det är jobbigt att se hur Svenska kyrkan tror sig vara tillmötesgående när den i själva verket bara följer utvecklingen eller rättare: avvecklingen.
Det är gott att få vara i tjänst igen. Nu blir det predikan, undervisning och kyrkliga handlingar även om det är lite lugnare på sommaren. På onsdag morgon reser jag till Tirana, Albanien för vidare färd till Pogradesh och det årliga bibelläger vi fick vara med och starta för sju år sedan. Kari följer med. Antalet deltagare har vuxit för varje år som gått och har nu nått taket för hur många det går att ta emot, 110 ungdomar. Sedan några år samarbetar Värnamo församling med Brödraförsamlingen i Stockholm och dess präst, min gamle klasskamrat från Fjellstedtska, Klas Lindberg.
För övrigt läste jag just i SvD att det nu är högsäsong för vigslar. Ja, alltså i Stadshuset i Stockholm. Varje onsdag vigs ett tiotal par och varje lördag 60 par. Nu är det kö ända in i oktober så det gäller att boka i tid. Varje vigsel tar fem, säger fem, minuter. Och paret behöver vara där minst 15 minuter innan. De får ha högst 15 gäster plus barn med sig. Förra året förrättades 2398 vigslar i Stadshuset. Jag får också veta att antalet vigslar ökar. Förra året var de 47000 i landet som helhet. Från perioden 2005-2014 har det skett en ökning med 25% jämfört med perioden 1995-2004. Samtidigt har antalet vigslar inom Svenska kyrkan minskat år för år. Kanske inte så konstigt. Sedan millenieskiftet har vigslarna inom Svenska kyrkan minskat från 60% till dagens 37%.
Chefen för Svenska kyrkans ekumenikavdelning Christoffer Meakin sägs oroa sig för sekulariseringstrenden men förklarar att ett arbete pågår för att uppdatera vigseldelen i kyrkohandboken och göra ceremonin mer inkluderande. Det sägs inte varför men han kan väl inte vara så i sin egen värld att han tror att det går att vända utvecklingen?
Nu tror visserligen inte Svenska kyrkan, som kyrkan i stort, att äktenskapet är ett sakrament, utan en borgerlig ordning som Gud vill välsigna, men i alla fall. Varför nu inte ta chansen att låta prästerna själva avgöra om de vill välsigna äktenskap? Behövs det verkligen alls en ordning för äktenskap i Kyrkohandboken om det är en borgerlig ordning? Jag tror det är dags för Frimodig kyrka att återigen skriva en motion till kyrkomötet i vigselfrågan. Inom politiken gör man så, håller på tills det går igenom Staten har ju trots allt en helt annan syn på äktenskapet än vad kyrkan har.
Svenska folket har sagt sitt. 37% viger sig kyrkligt och siffran lär sjunka ytterligare. Jag har full förståelse och respekt för att folk själva väljer hur de vill leva tillsammans. Det är den tid vi lever i, men det är jobbigt att se hur Svenska kyrkan tror sig vara tillmötesgående när den i själva verket bara följer utvecklingen eller rättare: avvecklingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar