Idag har det varit varmt. Klockan är 21.14 och det är fortfarande 28º. Jag trivs som bäst i denna värme och kunde gärna ha den året runt. Kari och jag har varit vid "Fryele havsbad" några timmar på eftermiddagen tillsammans med Claes, Elisabet och barnbarnen William och Linn. Det blir nog likadant i morgon efter högmässan. Imorgon tas vår nye präst emot, Erling Resare och så är vi återigen 6 präster i Värnamo.
Artikel 20 i CA handlar om tro och gärningar. Den fortsätter på temat från artikel 4 och 6. Det var som bekant den stora upptäckten att Gud rättfärdiggör oss av nåd, genom tron på Herren Jesus Kristus. Motståndarna däremot betonade vikten av goda gärningar. När det diskuterats ett tag backade romarna och sa att vi rättfärdiggörs av tro och gärningar. Det är då som denna artikel blir till som än en gång vill säga att vi rättfärdiggörs enbart genom tro och tillit. Gärningarna är en följd av rättfärdiggörelsen och den nya födelsen. Det ledde till att reformatorerna beskylldes för att underskatta gärningarnas betydelse, vilket reformatorerna naturligtvis förnekade.
Artikel 20 är flera gånger längre än de tidigare. En bit ner står att läsa vad vi vet:
Först: att våra gärningar ej kunna försona Gud eller förtjäna syndernas förlåtelse och nåd, utan att vi vinna denna blott genom tron, då vi tro, att vi upptagas i nåden för Kristi skull, vilken ensam står som medlaren och försoningsmedlet och genom vilken Fadern försonas.
Vidare var reformatorerna måna om att tron inte begränsas till förnuftet. Jag läser:
Det klargöres även för människorna, att ordet tro här icke betecknar blott kunskap om vad som en gång timat, sådan som även de ogudaktiga och de onda andarna hava, utan därmed betecknas en tro, som tror ej blott på de historiska händelserna, utan på det, som är frukten av dem, nämligen denna artikel, syndernas förlåtelse, d.v.s. att vi genom Kristus hava nåd, rättfärdighet och syndernas förlåtelsr.
Tron är med andra ord inte endast en intellektuell insikt utan än mer en hjärtats hållning, en lit till Guds verk i och genom Jesus. Samvetet kan bara få lugn genom att tro det Jesus gjort. Motståndarna envisades med att tala om gärningarnas betydelse och anklagade reformatorerna för att inte bara underskatta utan till och med förbjuda goda gärningar. Därför står att läsa i CA:
Därjämte lära de våra, att det är nödvändigt att göra goda gärningar, icke för att vi skola tro oss förtjäna nåd genom dem, utan emedan Gud vill det.
Sedan citeras kyrkofadern Ambrosius (337-397 e Kr), biskop av Milano:
Tron är upphovet till en god vilja och till ett rätt handlande.
Närmre än så tycker jag inte vi behöver komma. Ambrorius står i den allmänneliga kyrkans mitt och såväl romarna som reformatorerna bejakar honom.
Det är en stor händelse att romare och lutheraner nu har funnit varandra på denna punkt.
Artikel 20 i CA handlar om tro och gärningar. Den fortsätter på temat från artikel 4 och 6. Det var som bekant den stora upptäckten att Gud rättfärdiggör oss av nåd, genom tron på Herren Jesus Kristus. Motståndarna däremot betonade vikten av goda gärningar. När det diskuterats ett tag backade romarna och sa att vi rättfärdiggörs av tro och gärningar. Det är då som denna artikel blir till som än en gång vill säga att vi rättfärdiggörs enbart genom tro och tillit. Gärningarna är en följd av rättfärdiggörelsen och den nya födelsen. Det ledde till att reformatorerna beskylldes för att underskatta gärningarnas betydelse, vilket reformatorerna naturligtvis förnekade.
Artikel 20 är flera gånger längre än de tidigare. En bit ner står att läsa vad vi vet:
Först: att våra gärningar ej kunna försona Gud eller förtjäna syndernas förlåtelse och nåd, utan att vi vinna denna blott genom tron, då vi tro, att vi upptagas i nåden för Kristi skull, vilken ensam står som medlaren och försoningsmedlet och genom vilken Fadern försonas.
Vidare var reformatorerna måna om att tron inte begränsas till förnuftet. Jag läser:
Det klargöres även för människorna, att ordet tro här icke betecknar blott kunskap om vad som en gång timat, sådan som även de ogudaktiga och de onda andarna hava, utan därmed betecknas en tro, som tror ej blott på de historiska händelserna, utan på det, som är frukten av dem, nämligen denna artikel, syndernas förlåtelse, d.v.s. att vi genom Kristus hava nåd, rättfärdighet och syndernas förlåtelsr.
Tron är med andra ord inte endast en intellektuell insikt utan än mer en hjärtats hållning, en lit till Guds verk i och genom Jesus. Samvetet kan bara få lugn genom att tro det Jesus gjort. Motståndarna envisades med att tala om gärningarnas betydelse och anklagade reformatorerna för att inte bara underskatta utan till och med förbjuda goda gärningar. Därför står att läsa i CA:
Därjämte lära de våra, att det är nödvändigt att göra goda gärningar, icke för att vi skola tro oss förtjäna nåd genom dem, utan emedan Gud vill det.
Sedan citeras kyrkofadern Ambrosius (337-397 e Kr), biskop av Milano:
Tron är upphovet till en god vilja och till ett rätt handlande.
Närmre än så tycker jag inte vi behöver komma. Ambrorius står i den allmänneliga kyrkans mitt och såväl romarna som reformatorerna bejakar honom.
Det är en stor händelse att romare och lutheraner nu har funnit varandra på denna punkt.
2 kommentarer:
Ja, det känns faktiskt riktigt skönt att även reformatorerna avvisade galenpannan som hävdade att goda gärningar var skadliga för saligheten! (Per Jonsson: Luthersk kyrkohistoria). Diverse mer subtila antinomister, t.o.m. Luthers gode vän Johan Agricola, icke att förglömma. (Som dock skrivit den underbara lovpsalmen http://friapsalmboken.blogspot.se/2014/06/glada-vi-nu-halleluja-vill-sjunga.html)
Redan Paulus var ju dessutom tvungen att avvisa galenpannor som trodde att vi nu kunde synda med vett och vilja för att Gud skulle vända allt till det bästa "gott måtte komma därav". Rasputins villolära, typ. Ja, fulla bonden-syndromet dyker upp överallt. Men jag är fortfarande misstänksam beträffande Joint Declaration eftersom jag inte litar på mina "lutherska" företrädare. Det har varit skadligt på många vis att K-G Hammar et consortes företrätt oss. Legitimitetsbrist på många plan...
Tack dock Håkan för din fina och pedagogiska genomgång av Confessio Augustana. Hade den kommit aningen tidigare kunde den kanske ha förhindrat eller åtminstone uppskjutit en god väns konvertering till Rom...
Det är verkligen sant att det finns skäl att vara misstänksam mot deklarationen. Min positivitet tror jag kommer sig av att jag studerat Jakobsbrevet. Luther hade svårt med det, men han trodde också att Paulus och Jakob stod emot varandra, att Jakob skrev sitt brev som en dementi till Paulus. Det var förmodligen helt fel. Jakob skrev först, till judar! Paulus skrev sedan, till hedningar, som inte kunde göra några gärningar eftersom de inte hade någon lag. MEN de kunde bli frälsta genom tron allena!
Summa summarum ska vi inte spela ut tro och gärningar mot varandra. De senare finns i den sanna tron.
Skicka en kommentar