Nu har vi anlänt till Tirana i Albanien. Edi med chaufför hämtade oss, bjöd oss på restaurang och körde oss till hotellet. Det tar emot lite att säga att det måste vara en av de bästa restaurangerna och ett av de bästa hotellen. Men vid närmare eftertanke varför inte istället tacka Gud.
Men jag måste berätta om resan och SAS. SAS är helt klart på deken. Sämre service får man leta efter - om man vill ha det. Nu har jag visserligen flugit med Qatar Airways de senaste gångerna men varför inte jämföra? Qatar överväger nu att ta bort Buisness class. Vet du varför? Jo, därför att de ska i sina nya plan låta alla stolar hålla first class! Det kallar jag jämlikhet! SAS strävar uppenbart för mig åt andra hållet. Jag ska förklara.
När vi i morse checkade in på Landvetter checkades vi in fel. Vi skulle till Arlanda, byta till Austrian Airways till Wien och byta igen till Tirana. På Landvetter checkades Kari och jag in till Wien liksom vårt bagage. Conny däremot fick sitt bagage till Tirana om än inte sig själv.Tyvärr uupptäckte jag inte detta förrän vi kom till Arlanda och eftersom vi bara hade en halvtimme i Wien förstod jag att detta kan inte fungera. Så väl inne i utrikeshallen söker jag upp Servicecenter bara för att få veta att "det kan vi inte göra något åt." Eftersom det tydligen inte gick att lösa vänder jag åter till Kari och Conny med det dåliga beskedet. Det slutade med att jag en andra gång går till Servicecenter men bara för att få samma besked. Då tänkte jag: "Skärp dig" och kanske hörde han det. Han tyckte jag skulle gå tillbaka, det vill säga ut i ankomsthallen, genom tullen till avgångshallen och börja om. Så skedde också.
Jag kommer till SAS och säger som det är. Efter ett kortare samtal skickas jag till Austrian Airlines därför att de nu tagit ansvar för bagaget till Tirana. Jag går dit och får veta att SAS skickat bagaget till Wien och inte till Tirana. SAS har gjort fel och får ta ansvar. Jag går tillbaka till SAS som verkligen inte kan göra något och ber mig att vädja till Austrian. Alltså går jag till Austrian som är införstådda med att det inte går att på en halvtimme i Wien få ut bagaget och sedan börja hela proceduren från början. När jag kommer till Austrian säger de: "Dj-a SAS" och sätter igång en räddningsaktion. Jag tar mig igenom kontrollerna igen och berättar för Kari och Conny.
När vi ska gå ombord på planet, 30 minuter i förväg, frågar personalen om det ör SAS spm gjort fel och det kan jag inte neka till. "De brukar göra fel", får jag höra. Så ger sig personal ut till planet och börjar leta efter våra väskor. De hittar dem och taggar om dem i i sista minuten. Det kallar jag service!
Det är kanske dags att lägga ner SAS. De personer jag hade att göra med visade ingen som helst välvilja, ingen geist alls. De verkade uppgivna och om hela personalen smittats av detta missmod förstår jag att de inte kommer att klara konkurrensen från Qatar och andra. Inte hellet med Ryanair, Norwegian eller andra lågprisbolag. Som om det inte räckte har man ett fack som skickar ut sina piloter i strejk därför att de har för dåliga arbetsvillkor.
Men nu sitter vi på ett flott hotell, med alla våra väskor, njutet av utsikten och är uppkopplade på nätet! Hela Tirana ligger för våra fötter. Vi befinner oss i ett uppåtgående Albanien. Vart är Sverige på väg? Uppåt ellet neråt?
Men jag måste berätta om resan och SAS. SAS är helt klart på deken. Sämre service får man leta efter - om man vill ha det. Nu har jag visserligen flugit med Qatar Airways de senaste gångerna men varför inte jämföra? Qatar överväger nu att ta bort Buisness class. Vet du varför? Jo, därför att de ska i sina nya plan låta alla stolar hålla first class! Det kallar jag jämlikhet! SAS strävar uppenbart för mig åt andra hållet. Jag ska förklara.
När vi i morse checkade in på Landvetter checkades vi in fel. Vi skulle till Arlanda, byta till Austrian Airways till Wien och byta igen till Tirana. På Landvetter checkades Kari och jag in till Wien liksom vårt bagage. Conny däremot fick sitt bagage till Tirana om än inte sig själv.Tyvärr uupptäckte jag inte detta förrän vi kom till Arlanda och eftersom vi bara hade en halvtimme i Wien förstod jag att detta kan inte fungera. Så väl inne i utrikeshallen söker jag upp Servicecenter bara för att få veta att "det kan vi inte göra något åt." Eftersom det tydligen inte gick att lösa vänder jag åter till Kari och Conny med det dåliga beskedet. Det slutade med att jag en andra gång går till Servicecenter men bara för att få samma besked. Då tänkte jag: "Skärp dig" och kanske hörde han det. Han tyckte jag skulle gå tillbaka, det vill säga ut i ankomsthallen, genom tullen till avgångshallen och börja om. Så skedde också.
Jag kommer till SAS och säger som det är. Efter ett kortare samtal skickas jag till Austrian Airlines därför att de nu tagit ansvar för bagaget till Tirana. Jag går dit och får veta att SAS skickat bagaget till Wien och inte till Tirana. SAS har gjort fel och får ta ansvar. Jag går tillbaka till SAS som verkligen inte kan göra något och ber mig att vädja till Austrian. Alltså går jag till Austrian som är införstådda med att det inte går att på en halvtimme i Wien få ut bagaget och sedan börja hela proceduren från början. När jag kommer till Austrian säger de: "Dj-a SAS" och sätter igång en räddningsaktion. Jag tar mig igenom kontrollerna igen och berättar för Kari och Conny.
När vi ska gå ombord på planet, 30 minuter i förväg, frågar personalen om det ör SAS spm gjort fel och det kan jag inte neka till. "De brukar göra fel", får jag höra. Så ger sig personal ut till planet och börjar leta efter våra väskor. De hittar dem och taggar om dem i i sista minuten. Det kallar jag service!
Det är kanske dags att lägga ner SAS. De personer jag hade att göra med visade ingen som helst välvilja, ingen geist alls. De verkade uppgivna och om hela personalen smittats av detta missmod förstår jag att de inte kommer att klara konkurrensen från Qatar och andra. Inte hellet med Ryanair, Norwegian eller andra lågprisbolag. Som om det inte räckte har man ett fack som skickar ut sina piloter i strejk därför att de har för dåliga arbetsvillkor.
Men nu sitter vi på ett flott hotell, med alla våra väskor, njutet av utsikten och är uppkopplade på nätet! Hela Tirana ligger för våra fötter. Vi befinner oss i ett uppåtgående Albanien. Vart är Sverige på väg? Uppåt ellet neråt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar