SvD publicerar idag en artikel till minne av Jan Hus (1369-1415). Han led nämligen martyrdöden den 6 juli 1415 då han brändes på bål som kättare. Han var då 44 år. Jan Hus var en föregångare och ledare för den reformatoriska rörelsen som kulminerade med Martin Luther.
Hus föddes i staden Husinec i Böhmen 1369 varifrån han har sitt namn. Han studerade i Prag och redan som 33-åring blev han rektor för universitetet. Redan då hade kritik väckts mot den rometsk-katolska kyrkan och den grundade sig egentligen på en längtan efter den ursprungliga kristendomen som var karismatisk och radikal. Rörelsen som hämtade mycken inspiration från England och John Wycliffe (1330-1384) hade sitt centrum i Prag och vid universitetet. Jan Hus blev den främste uttolkaren av den begynnande reformationen som växte sig allt starkare. Hus intog till en början en låg profil men eftersom saken i sig, det radikalare evangeliet, utgjorde ett hot kom han i konflikt med påven Gregorius XII som 1411 bannlyste Hus. När Hus tvingades bort från Prag blev rörelsen en folkrörelse. Även om Hus bannlystes kunde han i exil predika under öppen himmel. Hans predikningar samlade ofta tusentals åhörare. Makten i Böhmen kunde inte stoppa rörelsen varför kungen beslutade att hänföra saken till det kyrkomötet i Konstanz där Hus fick löfte att föra fram sin sak. I den tron reste hus till Konstanz.
Hus anklagades för kätteri, fängslades och dömdes till döden. Han brändes på bål. Det berättas att en gammal gumma kom och lade en famn med torra pinnar på elden och att Hus sista ord skulle varit O, sancta simplivitas som betyder O, heliga enfald.
Resultatet av Hus död blev ett regelrätt krig mellan kejsaren/påven och hussiterna. Kriget pågick från 1420 till 1434 och slutade med att den mer moderata falangen av hussiterna drog längsta strået. Freden innebar nämligen en viss autonomi för Böhmen och Europas mest långtgående religionsfrihet. Ett teologiskt resultat blev att lekmännen fick del av nattvarden under båda gestalterna, både av brödet och vinet.
Det allmänna prästadömet, lekmännens myndighet i kraft av dopet, var den drivande kraften. Hus bröt aldrig med den prästerliga hierarkin eller sakramentalism, men förstod att en reformation var nödvändig för att evangeliet inte skulle skymmas. Den kampen fortsatte sedan Martin Luther, som för övrigt också blev bannlyst. Makten förnekar sig inte.
Hus föddes i staden Husinec i Böhmen 1369 varifrån han har sitt namn. Han studerade i Prag och redan som 33-åring blev han rektor för universitetet. Redan då hade kritik väckts mot den rometsk-katolska kyrkan och den grundade sig egentligen på en längtan efter den ursprungliga kristendomen som var karismatisk och radikal. Rörelsen som hämtade mycken inspiration från England och John Wycliffe (1330-1384) hade sitt centrum i Prag och vid universitetet. Jan Hus blev den främste uttolkaren av den begynnande reformationen som växte sig allt starkare. Hus intog till en början en låg profil men eftersom saken i sig, det radikalare evangeliet, utgjorde ett hot kom han i konflikt med påven Gregorius XII som 1411 bannlyste Hus. När Hus tvingades bort från Prag blev rörelsen en folkrörelse. Även om Hus bannlystes kunde han i exil predika under öppen himmel. Hans predikningar samlade ofta tusentals åhörare. Makten i Böhmen kunde inte stoppa rörelsen varför kungen beslutade att hänföra saken till det kyrkomötet i Konstanz där Hus fick löfte att föra fram sin sak. I den tron reste hus till Konstanz.
Hus anklagades för kätteri, fängslades och dömdes till döden. Han brändes på bål. Det berättas att en gammal gumma kom och lade en famn med torra pinnar på elden och att Hus sista ord skulle varit O, sancta simplivitas som betyder O, heliga enfald.
Resultatet av Hus död blev ett regelrätt krig mellan kejsaren/påven och hussiterna. Kriget pågick från 1420 till 1434 och slutade med att den mer moderata falangen av hussiterna drog längsta strået. Freden innebar nämligen en viss autonomi för Böhmen och Europas mest långtgående religionsfrihet. Ett teologiskt resultat blev att lekmännen fick del av nattvarden under båda gestalterna, både av brödet och vinet.
Det allmänna prästadömet, lekmännens myndighet i kraft av dopet, var den drivande kraften. Hus bröt aldrig med den prästerliga hierarkin eller sakramentalism, men förstod att en reformation var nödvändig för att evangeliet inte skulle skymmas. Den kampen fortsatte sedan Martin Luther, som för övrigt också blev bannlyst. Makten förnekar sig inte.
2 kommentarer:
Tack för tipset om understreckaren, Håkan! Och tack för att du uppmärksammar Jan, som var i min ålder när löftet om den fria lejden sveks så grymt. Jag återger på min egen blogg ett par sidor ur Alf Tergels Från Jesus till moder Teresa, som jag finner tänkvärda och hoppas att det var någorlunda OK att jag la ut, se http://www.efsidag.blogspot.se/2015/07/regnbags-jesus-och-johannestjansten-pa.html
Gripande att läsa Mladenowitz. Tack för den publiceringen. Hoppas många hittar fram till den.
Skicka en kommentar