Nu blir det bara några korta kommentarer med anledning av att jag idag gjort min första arbetsdag på 58 veckor. Ärligt talat var det inte svårt att komma tillbaka. Ofta är det så att långtidssjukskrivna får börja med till exempel 25% för att arbetsträna, känna sig för och så öka på allt eftersom. Men jag började idag på 100% och det känns bra. Jag tror jag fixar det. Mentalt har jag inga problem men jag har fysiska begränsningar.
Sent omsider kunde läkaren i Linköping meddela att armen inte har läkt ihop och sannolikt heller aldrig kommer att läka ihop. Men eftersom rörlighet och stabilitet mestadels är beroende av muskler, senor, nerver och bindväv går det att träna upp och jag kan leva med frakturen. Kanske. Nu tränar jag och om ett par månader får vi se resultater.
Mitt intryck är snarast att de inte vill operera på grund av multiresistenta bakterier. Idag fick jag besked från infektionen i Jönköping att de senaste proverna inte visar några sådana. Men jag ska vara fri från dem i ett år innan jag friskförklaras, det vill säga hela detta år.
Det verkar också vara en ganska stor och komplicerad operation när det nu gått så lång tid. Det är också ett skäl till att avstå. Bindväv har växt samman med muskler och nerver och att frilägga allt, lägga till rätta för att det sedan ska gro igen kan göra saken värre än den ör nu. Men du får bestämma själv, sa läkaren.
Jag bestämde att nu börjar jag jobba. Läkaren hade inga invändningar, inte heller Försäkringskassan. Så på den vägen är det. Så hoppas jag denna rapport blev den sista, att det inte behöver skrivas mer utan kan lägga en lång sjukskrivning bakom mig.
Idag var det personalsamling och sedan har jag fått en ny mobil, samma nummer som tidigare. Från och med imorgon kan du ringa 0703840903. På kvällen celebrerade jag mässan i Värnamo kyrka i stor glädje och tacksamhet.
Nu är det snart natt så jag slutar här. Sov gott.
Sent omsider kunde läkaren i Linköping meddela att armen inte har läkt ihop och sannolikt heller aldrig kommer att läka ihop. Men eftersom rörlighet och stabilitet mestadels är beroende av muskler, senor, nerver och bindväv går det att träna upp och jag kan leva med frakturen. Kanske. Nu tränar jag och om ett par månader får vi se resultater.
Mitt intryck är snarast att de inte vill operera på grund av multiresistenta bakterier. Idag fick jag besked från infektionen i Jönköping att de senaste proverna inte visar några sådana. Men jag ska vara fri från dem i ett år innan jag friskförklaras, det vill säga hela detta år.
Det verkar också vara en ganska stor och komplicerad operation när det nu gått så lång tid. Det är också ett skäl till att avstå. Bindväv har växt samman med muskler och nerver och att frilägga allt, lägga till rätta för att det sedan ska gro igen kan göra saken värre än den ör nu. Men du får bestämma själv, sa läkaren.
Jag bestämde att nu börjar jag jobba. Läkaren hade inga invändningar, inte heller Försäkringskassan. Så på den vägen är det. Så hoppas jag denna rapport blev den sista, att det inte behöver skrivas mer utan kan lägga en lång sjukskrivning bakom mig.
Idag var det personalsamling och sedan har jag fått en ny mobil, samma nummer som tidigare. Från och med imorgon kan du ringa 0703840903. På kvällen celebrerade jag mässan i Värnamo kyrka i stor glädje och tacksamhet.
Nu är det snart natt så jag slutar här. Sov gott.
4 kommentarer:
Så gott att höra - välkommen tillbaka!
Gud välsigne dej - och må du stå i helig prästtjänst långt efter pensionen! Om varje kristen gäller ju för Jesu skull att hon får vara "en präst till evig tid", om än kanske inte efter Melkisedeks sätt (tänker nu med glädje på Anders Sjöbergs Melkisedek-orienterade bibeltimme på Lapplandsveckan i Husbondliden i måndags).
Jag måste bara få länka till en alldeles underbar Brorson-psalm för präster i både det allmänna och det särskilda prästadömet: http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/O%20vad%20din%20h%C3%A4rlighet%20%C3%A4r%20stor
Tack kära bröder för uppmuntran.
Skicka en kommentar