8 veckan efter Trefaldighet och det är 50 år sedan jag började följa Jesus. Åren går. Ibland kan jag undra hur jag har överlevt i tron, men förstår att det är Han som bevara oss. Igår hade jag förmånen att få leda två högmässor och att predika över evangeliet i Matt 7:15-21. Måste säga att perikopen känns sönderklippt. Varför tog man bort v 22-23 där vi har nyckeln till förståelse? Kanske för att pröva predikanternas förmåga? Av dessa verser lär vi att det handlar om att Jesus och jag lär känna varandra, inte som de falska profeterna gör gällande att det handlar om tro eller om gärningar.
Här är veckans punkter:
1. Jesus sade: ”Akta er för de falska profeterna.”
Det är inte är vem-som-helst som
talar. Det är Jesus, Gud kommen i köttet, Han som blev som vi, född av Jungfrun Maria, som predikade och undervisade för att vi skulle få höra från Gud, han som höll ut i kampen för att ge oss ett levande hopp. Det är han som varnar oss för falska profeter.
Vilka är de falska profeterna? De är många. Det kan
tyckas djärvt att peka ut någon eller några. Jag vill inte utan vidare peka ut Jehovas vittnen, Mormoner, muslimer eller någon, men det vore tjänstefel att inte
säga att alla dem som pekar på andra vägar eller möjligheter till frälsning än
Jesus är falska profeter. Ur Kyrkans synvinkel finns ingen annan än Jesus, Joh
14:6.
V 22-23 får oss att förstå att Jesu person,
föreningen med honom, gör att vi lär känna Gud. Det handlar med andra ord om
livssammanhang.
2. Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär
dålig frukt
I Bergspredikan talas om två vägar, två träd och två hus.
De representerar var för sig två motsatta världar, två olika livssammanhang. Bilden av det goda trädet handlar inte bara om frukten. Frukten är resultatet av ett sammanhang, ett väldigt rotsystem, stam, grenar, löv och frukt.
Paulus talar om att vi ympats in i det goda trädet och Herren själv säger att han är det sanna vinträdet. Vi är grenarna som bär frukt. Redan i Ps 1 finns en underbar bild av den rättfärdige. Han är
- planterad vid vattenbäckar
- bär frukt i sin tid
- löven vissnar aldrig
- allt lyckas honom väl
3. Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma
in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja
En utsaga som den ovan kan verka kravfylld, men det är skenbart. Den 6 ef Tref fick vi lära oss att vår rättfärdighet övergår de skriftlärdas och fariséernas, eftersom Herren själv är vår rättfärdighet. På samma sätt är det denna söndag; det är Herren själv som är trädet i vilket vi är inympade. Och både vår tro, bekännelse och gärningar utgår från honom. Det är livssammanhanget som bestämmer frukten. "Jag har bestämt om er att ni ska bära frukt ... "
Ungefär så går tankarna denna vecka och jag förundras än en gång över hur Han bevarar mig i sig, nu och i evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar