Idag har det varit full dag som det brukar bli på konferenser. Jag fortsatte med undervisningen om hur man blir kristen och vad det innebär att vara kristen. Vi kan vara lärjungar och till och med göra lärjungar, men vi kan inte göra kristna. Det kan bara Gud. Han är den som försonar oss med sig, förklarar oss rättfärdiga och heliga. Det presenterades under fyra punkter.
1. Gud placerar oss i Jesus Kristus.
Det huvudsakliga bibelstället blev Gal 3:23ff, det om pedagogen som leder oss till och överlämnar oss till Mästaren.
2. Gud ger oss ett nytt hjärta.
Här stannade vi vid Jer 31:31ff som talar om det fullkomliga. Gud ska skriva evangelium i våra hjärtan, vi ska alla lära känna honom och alla bli fullständigt förlåtna.
3. Gud ger oss sin helige Ande.
Vi läste om Nikodemus i Joh 3, som inte kunde begripa hur denna nya födelse skulle gå till. Jesus menar att liksom vi vet att det blåser när vi ser löven fladdra, vet vi när någon bekänner Jesus som Herren att Anden gjort sitt. Jag förklarade också det där med att vi blir räddade genom att se på den förbannade ormen hänger på korset - för vår skull.
4. Gud döper oss in i en och samma kropp.
Hur blir detta personligt var nästa fråga. Evangeliet blir personligt genom att du döps. I dopet handlar Gud just med dig. Bibelstället vi läste var 1 Kor 12:13, där vi också får veta att vi i och med dopet ingår i en gemenskap och har tillgång till Anden.
Efter denna genomgång frågade jag hur många av de närvarande som var döpta och det var överraskande många. Jag tror fler än 50 av knappa 100. Jag förklarade för dem att de inte är lärjungar utan kristna, förenade med Kristus Jesus. Sedan vände jag mig till dem som inte var döpta och frågade hur många av dem som vill bli kristna. Det var 17 stycken.
Jag bad dem komma fram och sa att jag tyvärr inte kan göra dem till kristna, men att jag mer än gärna kunde be med dem. Och så fick det bli.
Ikväll har Viollca berättat om Johan Hus, om dennes död 6 juli 1415 och om herrnutismens framväxt. Jag förstod naturligtvis inte ett ord av hennes albanska, men på engelska berättade hon för mig att påven Franciskus så sent som för någon vecka sedan offentligt bett om förlåtelse för bålbränningen av Hus. Jag förstår att detta har betydelse för herrnhutarna.
På kvällen bad också några av de odöpta vännerna från Bathore att jag snarast skulle döpa dem. Det hade jag mer än gärna gjort i sjön här utanför. Men vi får nog först reda ut vem som har det pastorala ansvaret. Dessutom är vi i tidsnöd eftersom lägret slutar imorgon.
Så får vi denna dag åter tacka Gud och denna gång somna med angenäma problem i huvudet.
1. Gud placerar oss i Jesus Kristus.
Det huvudsakliga bibelstället blev Gal 3:23ff, det om pedagogen som leder oss till och överlämnar oss till Mästaren.
2. Gud ger oss ett nytt hjärta.
Här stannade vi vid Jer 31:31ff som talar om det fullkomliga. Gud ska skriva evangelium i våra hjärtan, vi ska alla lära känna honom och alla bli fullständigt förlåtna.
3. Gud ger oss sin helige Ande.
Vi läste om Nikodemus i Joh 3, som inte kunde begripa hur denna nya födelse skulle gå till. Jesus menar att liksom vi vet att det blåser när vi ser löven fladdra, vet vi när någon bekänner Jesus som Herren att Anden gjort sitt. Jag förklarade också det där med att vi blir räddade genom att se på den förbannade ormen hänger på korset - för vår skull.
4. Gud döper oss in i en och samma kropp.
Hur blir detta personligt var nästa fråga. Evangeliet blir personligt genom att du döps. I dopet handlar Gud just med dig. Bibelstället vi läste var 1 Kor 12:13, där vi också får veta att vi i och med dopet ingår i en gemenskap och har tillgång till Anden.
Efter denna genomgång frågade jag hur många av de närvarande som var döpta och det var överraskande många. Jag tror fler än 50 av knappa 100. Jag förklarade för dem att de inte är lärjungar utan kristna, förenade med Kristus Jesus. Sedan vände jag mig till dem som inte var döpta och frågade hur många av dem som vill bli kristna. Det var 17 stycken.
Jag bad dem komma fram och sa att jag tyvärr inte kan göra dem till kristna, men att jag mer än gärna kunde be med dem. Och så fick det bli.
Ikväll har Viollca berättat om Johan Hus, om dennes död 6 juli 1415 och om herrnutismens framväxt. Jag förstod naturligtvis inte ett ord av hennes albanska, men på engelska berättade hon för mig att påven Franciskus så sent som för någon vecka sedan offentligt bett om förlåtelse för bålbränningen av Hus. Jag förstår att detta har betydelse för herrnhutarna.
På kvällen bad också några av de odöpta vännerna från Bathore att jag snarast skulle döpa dem. Det hade jag mer än gärna gjort i sjön här utanför. Men vi får nog först reda ut vem som har det pastorala ansvaret. Dessutom är vi i tidsnöd eftersom lägret slutar imorgon.
Så får vi denna dag åter tacka Gud och denna gång somna med angenäma problem i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar