Det är lördag kväll. En vecka har gått till ända och helgen har kommit.
De senaste dygnen har jag tillbringat i Romarbrevet 7 (Rom 7). Det är ett svårtolkat kapitel och det har tagit sin tid att läsa in sig på de olika tolkningsmodellerna. Tyvärr måste jag tro att den jag har vuxit upp med inte längre håller. Grundproblemet tycks vara att vi läser kapitlet utifrån vår egen horisont. Det var samma problem när jag studerade Galaterbrevet. Någonstans i bakhuvudet finns det faktum att Paulus var lutheran, kämpade samma kamp mot sin ångest som den unge Luther, hade svårt med Jakobsbrevet och höll sig till tron allena. Men så var det förstås inte.
Huvudfrågan tycks i förstone vara; vem är "jag" i Rom 7? Det finns åtminstone fem tolkningsmodeller.
Den första, som jag trodde, menar att "jag" är Paulus själv. Att han berättar om hur han var utan lag men så kom budordet och synden fick liv. När han sedan blev kristen fortsatte kampen inom honom och "jag" blir den kristnes kamp. "Jag" känner igen mig i otillräckligheten, lever under lagen och känner av ångesten. En kommentator menar till och med att detta är ett sant tecken på den Helige Andes verksamhet.
Den andra modellen hävdar att Paulus knyter an till den unge judepojkens psykologiska utveckling när denne får lära sig lagen för att sedan vid hans bar mitzva helt och fullt stå under lagen.
Den tredje modellen gör gällande att "jag" står för människan i allmänhet, för Adam. Paulus har i kap 5 talat om livet i Adam och nu beskriver Paulus fortsättningen av det livet.
Den fjärde modellen menar att "jag" är den kristne. Paulus talar inte som i den första modellen främst om sig utan försöker idka själavård, vara förstående inför det faktum att det inte är så lätt att vara kristen
Den femte tolkningsmodellen, som jag tror jag ansluter mig till även om det innebär ett brott mot vad jag tidigare trott, säger att kap 7 egentligen inte alls handlar om "jag" utan om lagen! När lagen lyser på en människa vaknar synden till liv. Lagen blir outhärdlig på grund av synden som bor i den köttsliga naturen. Paulus skriver att den kristne inte står under lagen, är död för lagen och därför löst från lagen. Detta är så viktigt därför att lagen har samma förödande på en kristen, om en sådan lyssnar till eller håller sig till lagen. Paulus varnar oss för lagen. Istället ska vi leva i Kristus som har dött bort från lagen. I honom är också vi döda för lagen och lever för Gud.
Detta blev en kort, kanske alltför kort, sammanfattning, men oj vilken skillnad det blir om vi läser kap 7 utifrån vad Paulus menar i stället för utifrån vår lutherska tradition. Självklart finns mycket mer att säga men inte här och nu.
I morgon koncelebrerar och predikar jag i Värnamo kyrka. Min nye kollega Erling Resare är huvudcelebrant. Jag ser mycket fram emot detta.
De senaste dygnen har jag tillbringat i Romarbrevet 7 (Rom 7). Det är ett svårtolkat kapitel och det har tagit sin tid att läsa in sig på de olika tolkningsmodellerna. Tyvärr måste jag tro att den jag har vuxit upp med inte längre håller. Grundproblemet tycks vara att vi läser kapitlet utifrån vår egen horisont. Det var samma problem när jag studerade Galaterbrevet. Någonstans i bakhuvudet finns det faktum att Paulus var lutheran, kämpade samma kamp mot sin ångest som den unge Luther, hade svårt med Jakobsbrevet och höll sig till tron allena. Men så var det förstås inte.
Huvudfrågan tycks i förstone vara; vem är "jag" i Rom 7? Det finns åtminstone fem tolkningsmodeller.
Den första, som jag trodde, menar att "jag" är Paulus själv. Att han berättar om hur han var utan lag men så kom budordet och synden fick liv. När han sedan blev kristen fortsatte kampen inom honom och "jag" blir den kristnes kamp. "Jag" känner igen mig i otillräckligheten, lever under lagen och känner av ångesten. En kommentator menar till och med att detta är ett sant tecken på den Helige Andes verksamhet.
Den andra modellen hävdar att Paulus knyter an till den unge judepojkens psykologiska utveckling när denne får lära sig lagen för att sedan vid hans bar mitzva helt och fullt stå under lagen.
Den tredje modellen gör gällande att "jag" står för människan i allmänhet, för Adam. Paulus har i kap 5 talat om livet i Adam och nu beskriver Paulus fortsättningen av det livet.
Den fjärde modellen menar att "jag" är den kristne. Paulus talar inte som i den första modellen främst om sig utan försöker idka själavård, vara förstående inför det faktum att det inte är så lätt att vara kristen
Den femte tolkningsmodellen, som jag tror jag ansluter mig till även om det innebär ett brott mot vad jag tidigare trott, säger att kap 7 egentligen inte alls handlar om "jag" utan om lagen! När lagen lyser på en människa vaknar synden till liv. Lagen blir outhärdlig på grund av synden som bor i den köttsliga naturen. Paulus skriver att den kristne inte står under lagen, är död för lagen och därför löst från lagen. Detta är så viktigt därför att lagen har samma förödande på en kristen, om en sådan lyssnar till eller håller sig till lagen. Paulus varnar oss för lagen. Istället ska vi leva i Kristus som har dött bort från lagen. I honom är också vi döda för lagen och lever för Gud.
Detta blev en kort, kanske alltför kort, sammanfattning, men oj vilken skillnad det blir om vi läser kap 7 utifrån vad Paulus menar i stället för utifrån vår lutherska tradition. Självklart finns mycket mer att säga men inte här och nu.
I morgon koncelebrerar och predikar jag i Värnamo kyrka. Min nye kollega Erling Resare är huvudcelebrant. Jag ser mycket fram emot detta.
4 kommentarer:
Det där var väl ändå lite konstigt beskrivet? Så klart att "jag" är Paulus själv - och vi som vill göra det goda men inte riktigt förmår göra det som vi vill! Att säga att kap. 7 inte alls handlar om "jag" utan om lagen blir ju väldigt märkligt, om du ursäktar. Det handlar väl uppenbart om "jag" och "lagen"?
Men det som även i luthersk tradition varit omtvistat och där både t.ex. Magnus Fredrik Roos och Hugo Odeberg vågat "sticka ut hakan" är ju frågan om i vilken utsträckning beskrivningen i Rom. 7 är giltig också för den "evangeliskt frigjorde" Paulus eller om vi så säger den pånyttfödde kristne. Och den diskussionen är ganska spännande och kan nog relatera till både den ena och den andra kristliga erfarenheten. Det var väl frikyrklige Frykman som sa att nog kan även en troende kristen uppleva det som står i Rom. 7 "men varför ska jag stanna i Rom. 7 när jag dock får vara i Rom. 8?"
(Spännande är ju också t.ex. frågan ifall "rättfärdighetens pansar" i den kristnes vapenrustning i Efeserbrevet syftar på trons rättfärdighet eller levernets rättfärdighet: både Luther och Rosenius hävdar - surprise surprise! - det sistnämnda, medan folk som tror sej vara väldigt lutherska och evangeliska går på den förra linjen; och kanske de har rätt medan Luther och Rosenius har fel, vad vet jag, eller också finns båda dimensionerna med i vår kamp mot djävulen?).
Så Erling Resare har hamnat långt i söder?! Hälsa honom från en som är kvar i EFS gamla distrikt 5!
Sigrid Sundin-Lundqvist
Tack Andreas för kommentar, en sådan jag hade förväntat mig. Nej, det är inte alls självklart att Paulus talar om sig själv, men saken känns för oss lutheraner så viktig att jag tar upp det i en ny blogg. Kanhända är det fel plats att diskutera så viktiga frågor i form av kommentarer men jag tar risken.
Ja, tack för att du fortsätter din teologiska genomgång, Håkan, det här känns värdefullt och spännande!
Klart Paulus inte var lutheran, men med tanke på hur en del apropå försoning och rättfärdiggörelse pratar om "det juridiska" som om det var något katten släpat in alt. Luther hittat på kan man väl ibland tänka att Luther ändå var rätt paulinsk - det är ju inte anakronistiskt i a f! - och inte bara augustinsk eller ens luthersk.
Men så klart det finns dimensioner som inte ens Luther eller ens andra fromma lutheraner upptäckt, jag menar: om inte ens Petrus tyckte det var så lätt att förstå den käre Paulus alla gånger... ;o)
Allt gott! Nu far vi på fjällvandring mellan Efterföljelse-söndagen och Kristi Förklarings Dag (hoppas på fin utsikt från Norra Sytertoppen)! Hälsa Erling Resare även från mej, även om jag inte tror och förväntar mej att han minns en av de många värnpliktiga i Boden 1989/90 (Mats Antesten var garnisonspastor, men jag träffade även Erling det året, var han präst i Rörvikskyrkan månntro?).
Hälsningar från Andreas H. med en som vanligt god och glad Grundtvig-psalm http://missionspsalmboken.blogspot.se/2014/08/med-stralglans-kring-sin-tinning.html Och med en lite dyster Rom 7-psalm http://missionspsalmboken.blogspot.se/2011/01/jag-arma-manska-vem-skall-skilja.html Och med en gladare Rom 8-psalm: http://missionspsalmboken.blogspot.se/2012/10/gud-gav-i-skaparorden.html
Skicka en kommentar