Nu har jag funderat en del på hur vi på ett bra sätt ska kunna hjälpa tiggarna. Jag är starkt påverkad av rabbinen Shmuley Boteach (1966-). Han har i sin bok om judendomen ett kapitel om allmosor till de fattiga. Jag köpte boken när Kari och jag firade nyår i Eilat för några år sedan. Om jag minns rätt betraktade han de fattiga som Guds gåvor till de rika. Det är som Jesus har lärt mig: saligare att ge än att ta, - om det än bara är en allmosa. Jag försöker praktisera det genom att ge en slant till tiggarna. Det känns riktigt.
Det är inte positivt att se människor som tiggare och inte är det bättre att benämna dem kollektivt som romer. Är det inte dessa människor som Bibeln kallar för de fattiga? De som alltid kommer att finnas ibland oss. I Sverige försökte vi utrota fattigdomen och det är lovvärt, men världen är större än Sverige och Sverige är ett litet land. Som vi alla vet kommer globaliseringen att nå också vår nation även om SD och andra gör vad de kan för att motverka det. Globaliseringen når inte bara nationen utan når också ner på lokalplanet vilket nu yrvaket uppmärksammas.
Det är lite patetiskt att höra diskussionen om tiggarna. Som om vi kunde vara för eller emot. Som om det faktum att vi ger något inte hjälper alla. Som om vi försöket tränga undan eller till och med blunda för verkligheten. Tänk att det finns människor som vill förbjuda oss att ge allmosor! Som om vi kunde lösa fattigdomen i ett sammanträdesrum. Det är verkligen att överskatta sig själv för att inte säga underskatta sin medmänniska.
Nu ser jag att forskarna varnar för ett förbud. De tror att det kan komma att stigmatisera de fattiga. Genom ett sådant beslut gör vi de fattiga kriminella. Istället menar forskarna att vi som så ofta pratar om mänskliga rättigheter ska börja tillämpa dessa. Jag tror detta är det rätta spåret. Det betyder att vi försöker urskilja och arbeta för de fattigas rättigheter till ett värdigt liv. De fattiga ska få tillgång till utbildning, sjukvård och arbete. Den läsare som känner till deklarationen om de mänskliga rättighetena vet att dessa innehåller en hel del. Tänk om västvärlden kunde använda sig av de metoder den gärna pratar om.
Rabbinen Boteach vill jag minnas, i likhet med Skriften, varnar snarare de rika för deras rikedom än de fattiga för deras fattigdom. Det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än det är för en fattig. Gud har alltid varit nära och kommer alltid att vara nära behovens barn. Gud vill förse oss med vad vi behöver och här har Kyrkan en avgörande att förse de fattiga. Hur vi ska göra det behöver diskuteras men klart är ändå att vi måste stå på de fattigas sida. Jesus sa till mig att han var hungrig och jag gav honom att äta.
Men en sak till måste sägas. När Maria smorde Mästarens fötter protesterade lärjungarna. En av dem tyckte det var bättre att sälja oljan och ge pengarna till de fattiga. Det låter fromt, men det första är att ge Gud äran för att Han sände sin Son som ett syndoffer för att vi skulle få frid. När vi tagit emot Honom har vi något mer värdefullt än pengar att ge de fattiga. "Silver och guld har vi ej, men vad vi har det ger vig dig", läste jag i Apostlagärningarna. De fattiga är en gåva till de rika. Tänk om vi kunde behandla dem så.
Det är inte positivt att se människor som tiggare och inte är det bättre att benämna dem kollektivt som romer. Är det inte dessa människor som Bibeln kallar för de fattiga? De som alltid kommer att finnas ibland oss. I Sverige försökte vi utrota fattigdomen och det är lovvärt, men världen är större än Sverige och Sverige är ett litet land. Som vi alla vet kommer globaliseringen att nå också vår nation även om SD och andra gör vad de kan för att motverka det. Globaliseringen når inte bara nationen utan når också ner på lokalplanet vilket nu yrvaket uppmärksammas.
Det är lite patetiskt att höra diskussionen om tiggarna. Som om vi kunde vara för eller emot. Som om det faktum att vi ger något inte hjälper alla. Som om vi försöket tränga undan eller till och med blunda för verkligheten. Tänk att det finns människor som vill förbjuda oss att ge allmosor! Som om vi kunde lösa fattigdomen i ett sammanträdesrum. Det är verkligen att överskatta sig själv för att inte säga underskatta sin medmänniska.
Nu ser jag att forskarna varnar för ett förbud. De tror att det kan komma att stigmatisera de fattiga. Genom ett sådant beslut gör vi de fattiga kriminella. Istället menar forskarna att vi som så ofta pratar om mänskliga rättigheter ska börja tillämpa dessa. Jag tror detta är det rätta spåret. Det betyder att vi försöker urskilja och arbeta för de fattigas rättigheter till ett värdigt liv. De fattiga ska få tillgång till utbildning, sjukvård och arbete. Den läsare som känner till deklarationen om de mänskliga rättighetena vet att dessa innehåller en hel del. Tänk om västvärlden kunde använda sig av de metoder den gärna pratar om.
Rabbinen Boteach vill jag minnas, i likhet med Skriften, varnar snarare de rika för deras rikedom än de fattiga för deras fattigdom. Det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än det är för en fattig. Gud har alltid varit nära och kommer alltid att vara nära behovens barn. Gud vill förse oss med vad vi behöver och här har Kyrkan en avgörande att förse de fattiga. Hur vi ska göra det behöver diskuteras men klart är ändå att vi måste stå på de fattigas sida. Jesus sa till mig att han var hungrig och jag gav honom att äta.
Men en sak till måste sägas. När Maria smorde Mästarens fötter protesterade lärjungarna. En av dem tyckte det var bättre att sälja oljan och ge pengarna till de fattiga. Det låter fromt, men det första är att ge Gud äran för att Han sände sin Son som ett syndoffer för att vi skulle få frid. När vi tagit emot Honom har vi något mer värdefullt än pengar att ge de fattiga. "Silver och guld har vi ej, men vad vi har det ger vig dig", läste jag i Apostlagärningarna. De fattiga är en gåva till de rika. Tänk om vi kunde behandla dem så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar