Under den senare hälften av 1900-talet har det skett enorma förändringar inom kyrkan, det är inom kristenheten i stort. Dessa går knappast att överblicka även om det görs försök särskilt inom sociologi och historia. Rodney Stark skriver intressant men mestadels håller han sig inom västerländsk kristendom. Philip Jenkins har försökt beskriva utvecklingen i Afrika, Asien och Sydamerika. Det är omskakande läsning att läsa dessa forskare.
Men det finns ett annat område som intresserar mig minst lika mycket. Det är utvecklingen inom judendomen och det närmande som sker mellan judisk och kristen tro. Svante Lundgren är en ny bekantskap för mig men har väckt stor glädje hos mig och inspirerat mig genom boken Jesus - med judiska ögon.
När jag under en längre sjukskrivning ägnat mig åt Paulus och Romarbrevet tycker jag mig ha fått en djupare förståelse av det nya förbundet som ett eskatologiskt förbund. När jag sedan kommer till Romarbrevet förstår jag Paulus längtan att i sak hålla fram detta, att först vilja övertyga juden och sedan greken. De är båda välkomnade in i det nya förbundet, det eskatologiska Israel. Låt mig kort få dela vad rabbinen Herschel Matt (1922-87) skrev 1975 om judens sätt att förstå kristen tro. Matt såg i kristendomen en ny version av Förbundet, riktat till alla folk. "Israels roll är att vara troget mot det ursprungliga Förbundet, medan däremot den nya grenen av Israel, det vill säga kristendomen, ska sprida det nya Förbundet till jordens alla hörn och därmed föra mänskilgheten, genom Kristus, till Israels Gud", skriver Lundgren, sid 90.
Det går då inte att spela ut juden mot greken. De spelar nämligen två olika roller i historien. En annan rabbin, Henry Siegman (1930-), skriver "Att föreställa sig kristendomen som enbart en historisk slump - om än inspirerad av den judiska monoteismen - är att trivialisera Israels Gud." Profetian i Malaki 1:11 "från öster till väster är mitt namn stort bland folken" har blivit verklighet, inte tack vare judendomen utan tack vare kristendomen, skriver en tredje judisk teolog, Michael S Kogan. Han fortsätter: "Om Gud har valt att öppna upp förbundet så att folken kan inkluderas och har gjort det genom Jesus, kan Gud ha bestämt sig för att göra detta genom de händelser som de kristna hävdar att har ägt rum."
Jag tror bestämt att Paulus beskrev saken just på detta sätt.
Svante Lundgrens bok är ett mycket värdefullt bidrag till svenska intressenter och en tydlig fortsättning eller fördjupning av sådant kollegan Göran Larsson förmedlat genom åren. Här finns en utvecklingslinje som får den villige att kippa efter andan. Är det så att vi i dessa sena dagar får se hur Gud knyter ihop säcken mitt framför ögonen på oss? Kan det vara så att den eskatologiska församlingen, den ekumeniska, håller på att bli synlig på jorden om än inte för det fysiska ögat? När jag mediterar över det material som Lundgren räcker oss är utvecklingen tydlig. Vi ser åt vilket håll utvecklingen går. Den påminner om beskrivningarna i Uppenbarelseboken.
Också detta globala skeende kommer att nå det lokala planet om det inte redan gjort det.
Men det finns ett annat område som intresserar mig minst lika mycket. Det är utvecklingen inom judendomen och det närmande som sker mellan judisk och kristen tro. Svante Lundgren är en ny bekantskap för mig men har väckt stor glädje hos mig och inspirerat mig genom boken Jesus - med judiska ögon.
När jag under en längre sjukskrivning ägnat mig åt Paulus och Romarbrevet tycker jag mig ha fått en djupare förståelse av det nya förbundet som ett eskatologiskt förbund. När jag sedan kommer till Romarbrevet förstår jag Paulus längtan att i sak hålla fram detta, att först vilja övertyga juden och sedan greken. De är båda välkomnade in i det nya förbundet, det eskatologiska Israel. Låt mig kort få dela vad rabbinen Herschel Matt (1922-87) skrev 1975 om judens sätt att förstå kristen tro. Matt såg i kristendomen en ny version av Förbundet, riktat till alla folk. "Israels roll är att vara troget mot det ursprungliga Förbundet, medan däremot den nya grenen av Israel, det vill säga kristendomen, ska sprida det nya Förbundet till jordens alla hörn och därmed föra mänskilgheten, genom Kristus, till Israels Gud", skriver Lundgren, sid 90.
Det går då inte att spela ut juden mot greken. De spelar nämligen två olika roller i historien. En annan rabbin, Henry Siegman (1930-), skriver "Att föreställa sig kristendomen som enbart en historisk slump - om än inspirerad av den judiska monoteismen - är att trivialisera Israels Gud." Profetian i Malaki 1:11 "från öster till väster är mitt namn stort bland folken" har blivit verklighet, inte tack vare judendomen utan tack vare kristendomen, skriver en tredje judisk teolog, Michael S Kogan. Han fortsätter: "Om Gud har valt att öppna upp förbundet så att folken kan inkluderas och har gjort det genom Jesus, kan Gud ha bestämt sig för att göra detta genom de händelser som de kristna hävdar att har ägt rum."
Jag tror bestämt att Paulus beskrev saken just på detta sätt.
Svante Lundgrens bok är ett mycket värdefullt bidrag till svenska intressenter och en tydlig fortsättning eller fördjupning av sådant kollegan Göran Larsson förmedlat genom åren. Här finns en utvecklingslinje som får den villige att kippa efter andan. Är det så att vi i dessa sena dagar får se hur Gud knyter ihop säcken mitt framför ögonen på oss? Kan det vara så att den eskatologiska församlingen, den ekumeniska, håller på att bli synlig på jorden om än inte för det fysiska ögat? När jag mediterar över det material som Lundgren räcker oss är utvecklingen tydlig. Vi ser åt vilket håll utvecklingen går. Den påminner om beskrivningarna i Uppenbarelseboken.
Också detta globala skeende kommer att nå det lokala planet om det inte redan gjort det.
1 kommentar:
Hej, läser lite av din blogg inlägg - intressanta men betyder inte jag håller med.
Du borde datera upp att Hammarby är i Allsvenskan. Undrar i din profil som mycket jag men blir plötsligt vi. Vad händer då?
Skicka en kommentar