Confessio Augustana (CA) skrevs år 1530 som ett svar på den tysk-romerske kejsaren Karl V:s (1500-1558) uppmaning. Kejsaren upplevde den tilltagande reformationen som ett hot och ville kontrollera händelseutvecklingen. CA är insatt i ett politiskt sammanhang. Det är inget konstigt med det eftersom människorna på Medeltiden präglades av ett annat sätt att tänka och leva än vi 500 år senare. Då fanns inte begrepp som mångkulturell, inte ens religionsfrihet. Nu var kejsaren ute efter reformatorerna och deras "nya lära". Han ville ha lugn och ro vilket kan tyckas förståeligt.
Martin Luther hade emellertid återupptäckt att individen kunde få frid med Gud. Medeltiden präglades av oro, ångest och vanmakt. Religionen, ursäkta uttrycket, var sträng och avståndet till Gud oändligt när Luther med flera gör sin upptäckt. Budskapet spred sig med hast tack vare boktryckarkonsten. Luther översatte Bibeln till tyska, skrev psalmer som folk tyckte om och skrev katekeser för både barn och olärda kyrkoherdar.
Nu ville kejsaren att de skulle redogöra för sin tro och så skrevs CA. Det är särskilt tre saker jag vill peka på innan jag berättar vidare. För det första ville reformatorerna visa att de höll fast vid Bibeln och Traditionen, att de var väl förankrade i Kyrkan. För det andra skrivs CA utifrån den gudstjänstfirande församlingens perspektiv. Här fanns människor som sjöng psalmer av hjärtats fröjd, som levde av Ordet, deltog i Mässan och fröjdade sig över att Gud förklarat dem rättfärdiga. Det är deras tro som ska bäras fram i CA. Melanchton, Luthers förtrogne, höll i pennan när CA blev till. Han skrev den i två delar. I artiklarna I-XXI presenterar reformatorerna sin syn på den kristna tron och i artiklarna XXII-XXVIII avfärdar han de missbruk de tycker sig se. Luther gav sitt godkännande till CA.
Min avsikt är att kort och gott presentera innehållet i CA. Det kan tänkas att det finns bloggläsare som är ointresserade. Är du en bekännare men okunnig om tron rekommenderar jag dig att läsa min tänkta översikt. Den kan tillföra mer än du tror och kanske blir det lättare att urskilja många av de falskheter som florerar i vår tid. Du hittar CA-texten genom att klicka här.
De fem första artiklarna präglas av den reformatoriska upptäckte; rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus. De bär följande rubriker:
Den första artikeln börjar med orden: "Våra församlingar lär endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt ska tros ..." Redan från början ställer sig reformatorerna på fornkyrkans grund.
Biskop Carl Axel Aurelius (1948-) är också lutherforskare och har skrivit en kommentar till CA nämnd Hjärtpunkten - Evangeliets bruk som nyckel till Augsburgska bekännelsen. Den är utgiven på Artos förlag 1995 och rekommenderas härmed för den intresserade.
Aurelius menar att CA, 1 artikeln också syftar till att tala om hur Fadern sänder Sonen in i mänsklighetens historia, hur Sonen förändrar förutsättningarna för frid med Gud och hur Anden ger liv. Luther talade ofta om den predikade Kristus och den genom tron mottagne Kristus. Luther skriver: "Om syndaförlåtelsen talar vi på två sätt. Å ena sidan hur den förvärvats och vunnits och å andra sidan hur den utdelas och skänkes." Detta är ju reformationens hjärtpunkt. Gud är inte långt borta.
Reformatorerna förkunnar att den Treenige Guden är nära och verksam i tiden.
Martin Luther hade emellertid återupptäckt att individen kunde få frid med Gud. Medeltiden präglades av oro, ångest och vanmakt. Religionen, ursäkta uttrycket, var sträng och avståndet till Gud oändligt när Luther med flera gör sin upptäckt. Budskapet spred sig med hast tack vare boktryckarkonsten. Luther översatte Bibeln till tyska, skrev psalmer som folk tyckte om och skrev katekeser för både barn och olärda kyrkoherdar.
Nu ville kejsaren att de skulle redogöra för sin tro och så skrevs CA. Det är särskilt tre saker jag vill peka på innan jag berättar vidare. För det första ville reformatorerna visa att de höll fast vid Bibeln och Traditionen, att de var väl förankrade i Kyrkan. För det andra skrivs CA utifrån den gudstjänstfirande församlingens perspektiv. Här fanns människor som sjöng psalmer av hjärtats fröjd, som levde av Ordet, deltog i Mässan och fröjdade sig över att Gud förklarat dem rättfärdiga. Det är deras tro som ska bäras fram i CA. Melanchton, Luthers förtrogne, höll i pennan när CA blev till. Han skrev den i två delar. I artiklarna I-XXI presenterar reformatorerna sin syn på den kristna tron och i artiklarna XXII-XXVIII avfärdar han de missbruk de tycker sig se. Luther gav sitt godkännande till CA.
Min avsikt är att kort och gott presentera innehållet i CA. Det kan tänkas att det finns bloggläsare som är ointresserade. Är du en bekännare men okunnig om tron rekommenderar jag dig att läsa min tänkta översikt. Den kan tillföra mer än du tror och kanske blir det lättare att urskilja många av de falskheter som florerar i vår tid. Du hittar CA-texten genom att klicka här.
De fem första artiklarna präglas av den reformatoriska upptäckte; rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus. De bär följande rubriker:
- Om Gud
- Om arvsynden
- Om Guds Son
- Om rättfärdiggörelsen
- Om predikoämbetet
Den första artikeln börjar med orden: "Våra församlingar lär endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt ska tros ..." Redan från början ställer sig reformatorerna på fornkyrkans grund.Biskop Carl Axel Aurelius (1948-) är också lutherforskare och har skrivit en kommentar till CA nämnd Hjärtpunkten - Evangeliets bruk som nyckel till Augsburgska bekännelsen. Den är utgiven på Artos förlag 1995 och rekommenderas härmed för den intresserade.
Aurelius menar att CA, 1 artikeln också syftar till att tala om hur Fadern sänder Sonen in i mänsklighetens historia, hur Sonen förändrar förutsättningarna för frid med Gud och hur Anden ger liv. Luther talade ofta om den predikade Kristus och den genom tron mottagne Kristus. Luther skriver: "Om syndaförlåtelsen talar vi på två sätt. Å ena sidan hur den förvärvats och vunnits och å andra sidan hur den utdelas och skänkes." Detta är ju reformationens hjärtpunkt. Gud är inte långt borta.
Reformatorerna förkunnar att den Treenige Guden är nära och verksam i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar