Vilken härlig promenad

Med utgångspunkt Columbus hotell på Tjärhovsgatan gjorde jag en härlig promenad i strålande solsken. Jag gick söderut,  Södermannagatan söderut. Redan från början kunde jag ta in nyheter. Restaurangen Taste of Vietnam hade nu utvidgat sin lokal. Den ligger i början på Södermannagatan men har tagit över hörnlokalen så att den också har ingång från Folkungagatan. Ganska stor lokal med god vietnamesisk mat.

Första tvärgatan på vägen söderut är Kocksgatan och om jag nu blickar åt höger kan jag se  min första bostad, nr 23, men jag fortsätter söderut.  När jag passerar Skånegatan och ser vänster bort mot Nytorget kryllar det av människor. Jag förstår att dessa kvarter med sina många små serveringar är populära. Särskilt en varm vårdag som denna.

När jag kommer ner till Katarina Bangata kan jag på håll skåda Nacka Skoglunds lägenhet och statyn därutanför, sedan viker gatan något ologiskt kraftigt åt vänster. Jag lämnar Södermannagatan och följer Katarina Bangata. Gatan har fått sitt namn av att det planerades en tågbana från Slussen söderut mot Ringvägen men banan byggdes aldrig. Sträckningen blev istället en gata men fick behålla namnet. När jag går åt vänster går jag över Greta Garbos plats. Jag går Katarina Bangata till slutet. Den slutar med en vändplan, men fortsätter med en liten gångstig mellan hyreshusen. Jag går den och kommer ut via Anna Linds plats till Norra Hammarbyhamnen. Anna Lind är begravd på Katarina kyrkogård. Det visste jag, men inte att hon fått en plats uppkallad efter sig vid Norra Hammarbyhamnen.

Norra Hammrbyhamnen

Nu är jag nere vid kanalen och går åt höger mot Skanstull. Jag har aldrig tidigare gått här trots att husen byggdes på 1980 och 1990-talen och förundras av de väldiga hyreshusen mellan hamnen och Tullgårdsgatan. När jag kommer till Nätgränd anar jag Stora Blecktornsparken, svänger av norrut och undrar om det går att komma upp på berget och få syn på på Hammarbys idrottsplats, Kanalplan. Jodå. Jag går uppför trapporna, blir något svettig men befinner mig plötsligt på berget med Kanalplan till vänster och förskolan rakt framför mig. Jag letar mig in på den gamla idrottsplatsen som har fått konstgräs och där ett flick-eller damlag och ett pojklag tränar på varsin planhalva. På denna plan spelar för övrigt Hammarbys allsvenska damlag.Jag sitter en bra stund och ser på de båda lagens glada träning.

När jag lämnar träningen anträder jag Södermannagatan igen fast nu från andra hållet. Den är helt rak och i andra änden ser jag Katarina kyrka. Jag börjar vandringen tillbaka. Jag följet gatan ända till Folkungagatan där jag svänger höger, förbi gamla Salem som köptes in och övertogs av pastor Stefan Swärd med flera för några år sedan och gavs namnet Folkungakyrkan. Nu börjar det kännas att jag gått långt så jag korsar Folkungagatan, går in på Nytorgsgatan och in på Katarina kyrkogård,  österifrån. Kyrkan är låst för dagen men jag stannar vid min förste kyrkoherdes grav, Uno Friedners. Jag tycker fortfarande mycket om honom och tänker tillbaka på de åren jag fick verka i församlingen. Friedner gav mig en guldfärgad stola när jag tvingades sluta och jag använder den vid högtidliga tillfällen. Friedner hade i sin tur fått den av en Romersk-katolsk präst vilket även om det låter konstigt för några gör den än värdefullare för mig. Det handlar om apostolisk succession. Jag får nog skriva en blogg om detta.

Innan jag går tillbaka till Columbus stannar jag vid Putte Wickmans, Björn Wigardts, Lasse Strömstedts, Tosse Barks, Cornelis Vreesvijks och Anna Linds gravar. De ligger på rad tillsammans med flera andra kända namn.

Något suddig bild men detta är Cornelis gravsten

Detta är nog den längsta promenaden jag gjort sedan olyckan för ett år sedan. Jag tror den gjorde mig friskare på mer än ett sätt.