Det är inte längre fråga om antisemitismen på nytt ska breda ut sig. Politiker har under flera år varnat för ökad antisemitism. Nu kan de sluta med det och istället konstatera att antisemitismen är på plats. Jag tror det är viktigt att nu våga erkänna hur illa det är och istället ägna tid och kraft åt att bekämpa den. Här har Svenska kyrkan som politisk maktfaktor en verklig chans. Tänk att nu få lyfta dokumentet Guds vägar.
Tyvärr blev det inte mer än ett beslut i kyrkomötet år 2001. Bakgrunden var att Svenska kyrkans teologiska kommitté 1993 fått i uppdrag att utreda Svenska kyrkans relation till det judiska folket. Kommittén arbetade med detta under åren 1994-1998. Slutsatsen och beslutet blev att Svenska kyrkan tog avstånd från ersättningsteologi och antisemitism.
Det som hände i praktiken var emellertid att dokumentet föll i glömska och inte alls nådde medlemmarna. Istället har palestinska ersättningsteologer beretts plats. År 2009 publicerade dessa ett Kairosdokument som ensidigt driver propaganda mot Israel. Dokumentet översattes raskt och Svenska kyrkan svarade välvilligt på ropet från palestinierna. I svaret som undertecknades av biskopen Hans-Erik Nordin utlovades att Svenska kyrkan skulle höja sin röst, justera sin teologi och kräva ett slut på ockupationen. I handling betydde det att bojkotta israeliska apelsiner odlade på ockuperat område. År 2012 lyckades kyrkopolitikerna genom beslut kräva ett slut på ockupationen och att uppmuntra den svenska regeringen att stödja Palestinas fulla medlemskap i FN. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda folket.
År 2013 distribuerade Svenska kyrkans internationella arbete en liten "andaktsbok" till alla församlingar skriven av palestinska ersättningsteologer, bland andra prästen Mitri Raheb som förra veckan mötte vår ärkebiskop. Biskop Hans-Erik Nordin skrev förordet. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda folket.
I mars månad 2014 fick prästen Annika Borg nog. Hon skrev i Kyrkans Tidning under rubriken "Rädda hedern med Guds vägar". Hon påminde om kyrkomötets beslut att vara mot ersättningsteologi och antisemitism. I anledning av prästen Mitri Rahebs Sverigebesök återkom hon med en debattartikel i DN 7 februari 2015. Rubriken var upplysande "Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar". Nu publicerar Svenska kyrkans bokförlag Verbum också Mitri Rahebs bok "Tro under ockupation - palestinsk bibeltolkning". Borg skriver att det är en hemsk bok som innehåller hatpropaganda.
I ett svar dagen efter replikerar biskop Hans-Erik Nordin med att Svenska kyrkan håller två bollar i luften samtidigt. Det är samma politiska hållning vår nuvarande vänsterregering driver, knappast en tillfällighet att regeringen och kyrkopolitikerna samarbetar så väl. Kyrkopolitikerna och deras i detta fall springpojkar biskoparna har lyckats avfärda den teologiska kommitténs arbete, kyrkoskrivelsen från 2001 och istället styrt in på vänsterregeringens politiska linje. Bra jobbat av Svenska kyrkans ledning må jag säga. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda. Kan det bli mer tydligt?
Annika Borg fick en slutreplik i DN den 13 februari 2015. Där skriver hon om att Svenska kyrkans ledning inte har mandat att driva sitt särintresse, att släppa fram och att odla ersättningsteologi, politisk historierevisionism och Israelhat.
Svenska kyrkan är en politisk maktfaktor, men varifrån får den sin makt?
Tyvärr blev det inte mer än ett beslut i kyrkomötet år 2001. Bakgrunden var att Svenska kyrkans teologiska kommitté 1993 fått i uppdrag att utreda Svenska kyrkans relation till det judiska folket. Kommittén arbetade med detta under åren 1994-1998. Slutsatsen och beslutet blev att Svenska kyrkan tog avstånd från ersättningsteologi och antisemitism.
Det som hände i praktiken var emellertid att dokumentet föll i glömska och inte alls nådde medlemmarna. Istället har palestinska ersättningsteologer beretts plats. År 2009 publicerade dessa ett Kairosdokument som ensidigt driver propaganda mot Israel. Dokumentet översattes raskt och Svenska kyrkan svarade välvilligt på ropet från palestinierna. I svaret som undertecknades av biskopen Hans-Erik Nordin utlovades att Svenska kyrkan skulle höja sin röst, justera sin teologi och kräva ett slut på ockupationen. I handling betydde det att bojkotta israeliska apelsiner odlade på ockuperat område. År 2012 lyckades kyrkopolitikerna genom beslut kräva ett slut på ockupationen och att uppmuntra den svenska regeringen att stödja Palestinas fulla medlemskap i FN. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda folket.
År 2013 distribuerade Svenska kyrkans internationella arbete en liten "andaktsbok" till alla församlingar skriven av palestinska ersättningsteologer, bland andra prästen Mitri Raheb som förra veckan mötte vår ärkebiskop. Biskop Hans-Erik Nordin skrev förordet. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda folket.
 |
| Den palestinske prästen och ersättningsteologen Mitri Raheb |
I mars månad 2014 fick prästen Annika Borg nog. Hon skrev i Kyrkans Tidning under rubriken "Rädda hedern med Guds vägar". Hon påminde om kyrkomötets beslut att vara mot ersättningsteologi och antisemitism. I anledning av prästen Mitri Rahebs Sverigebesök återkom hon med en debattartikel i DN 7 februari 2015. Rubriken var upplysande "Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar". Nu publicerar Svenska kyrkans bokförlag Verbum också Mitri Rahebs bok "Tro under ockupation - palestinsk bibeltolkning". Borg skriver att det är en hemsk bok som innehåller hatpropaganda.
I ett svar dagen efter replikerar biskop Hans-Erik Nordin med att Svenska kyrkan håller två bollar i luften samtidigt. Det är samma politiska hållning vår nuvarande vänsterregering driver, knappast en tillfällighet att regeringen och kyrkopolitikerna samarbetar så väl. Kyrkopolitikerna och deras i detta fall springpojkar biskoparna har lyckats avfärda den teologiska kommitténs arbete, kyrkoskrivelsen från 2001 och istället styrt in på vänsterregeringens politiska linje. Bra jobbat av Svenska kyrkans ledning må jag säga. Inte ett ord om det judiska folket som det av Gud utvalda. Kan det bli mer tydligt?
Annika Borg fick en slutreplik i DN den 13 februari 2015. Där skriver hon om att Svenska kyrkans ledning inte har mandat att driva sitt särintresse, att släppa fram och att odla ersättningsteologi, politisk historierevisionism och Israelhat.
Svenska kyrkan är en politisk maktfaktor, men varifrån får den sin makt?
3 kommentarer:
Nå, jag uppfattar nog personligen Nya testamentet som i väsentliga delar ersättningsteologiskt. (Delvis en definitionsfråga, men ändå). Och jag tycker som många andra att det är märkligt med en präst (Annika Borg) som vill få bort gossomskärelser - vilket ju är som att säga "stick härifrån" till troende judar och muslimer - men inte verkar mena att man får säga till judar såväl som till araber och svenskar att de måste vända om och acceptera Jesus som Guds Messias och världens Frälsare för att i egentlig mening tillhöra Guds folk. Jfr 5 Mos. 18:15-19, Apg. 3:22f, 1 Thess. 2:14-16, Joh. 8:24. Det var ju enligt min uppfattning så avvecklingen av Svenska Kyrkans Mission började: först behövde inte judarna vända om (trots att den kristna missionen började bland dem, se Apostlagärningarna), sedan behövde inte muslimerna och naturligtvis inte svenskarna heller (se nu hur t.ex. Johan Dalman tycks kunna bli biskop fast han öppet förkunnar att alla hursomhelst blir frälsta - efter döden åtminstone).
Jag tror seriöst att vi svenskar, även inom den s.k. svenska kyrkan, alltmer börjar bli fiender till hela mänskligheten (1 Tess. 2:14-15). Det där jobbiga budskapet om Jesus ska helst inte spridas. Nånstans.
Hej Andreas och tack för kommentar. Jag håller inte alls med dig att NT är ersättningsteologiskt. Tvärtom. Möjligtvis har jag förståelse om du tänker på vissa inslag hos aposteln Johannes.
När det gäller judarnas frälsning är den liksom vår helt beroende av Guds vilja. Jag tror alla judar bli frälsta på en och samma dag.
Tack för svar Håkan! (Även för följande blogginlägg!). Vad man menar med ersättningsteologi kan som sagt variera, men inte är det bara Johannes som stundtals tycks förkunna något i den vägen. Det finns ju liknande perspektiv hos både Paulus (t.ex. Rom. 11 eller 1 Kor. 10:18 eller Gal. 6:11-16) och Hebréerbrevets författare.
Gud har ju enligt Paulus dömt de icke på Jesus troende judarna så hårt att han rent av brutit bort dem från olivträdet (se här Guds stränghet!) men är förvisso mäktig att inympa dem igen (se här Guds godhet!). Judarnas alla oomtvistliga företräden blir bara till dess större dom när Jesus inte blir mottagen som Frälsare. Men lärdomen för oss är: Gud kommer inte att skona oss svenskar heller, trots vårt rika andliga arv, om vi idag avvisar evangeliet om Jesus ("hur ska vi kunna undkomma om vi inte tar vara på en sådan frälsning?" Hebr 2). Väckelseprästen Anders Carl Rutström ropade på 1750-talet i Hedvig Eleonora kyrka som en redlig förkunnare: "Jerusalem! Jerusalem! Stockholm! Stockholm!" Judarna ska inte - liksom inte heller under passionstiden - pekas ut som värre än andra syndiga människor. Men nån "gräddfil" har de inte heller.
Sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. Jag tror absolut att det lekamliga Israel kan ha en särskild uppgift också framgent, och Gud kallar också det folket så länge det heter "idag", men någon särskild frälsningsväg för judar finns inte vad jag kan se (försåvitt de nu inte lyckats där alla vi andra misslyckats och hållit Lagen til punkt och pricka). "Alla folk" i missionsbefallningen gäller även judarna, även om vi kristna skött oss rent bedrövligt på den fronten under stora delar av kyrkohistorien. Antingen har vi använt våld och tvång eller också har vi låtsats som om juden Jesus bara är hedningarnas Frälsare (dagens dike).
Skicka en kommentar