Idag har jag läst, ja till och med studerat vad blivande biskopen Fredrik Modéus skrivit i boken Till tro - redskap för församlingsutveckling. Boken är Växjö stifts koncepts sammanfattning av hur församlingarna i stiftet kan använda sig av konceptet. En del i detta koncept är att "bygga levande gemenskaper" något som sysselsatt mig i decennier. Därför tog jag rejält med tid idag för att se vad Modéus skriver. I denna del av boken finns tre kapitel, förutom inledning och avslutning, nämligen den stora gemenskapen (14 s), smågrupper i församlingen (4 s), och nya gemenskaper i sociala medier (4 s). Det råder ingen tvekan om var betoningen ligger.
Modéus del är den första och sägs vara en reviderad version av kapitlen "Öar och fastland" och "Få plats och känna sig hemma" i boken Utrustad och delaktig. Jag känner igen det mesta och kanske är det just därför jag läser med extra stort intresse. Låt mig i all korthet presentera idén så kan jag imorgon återkomma med några kompletterande tankar.
Den stora gemenskapen syftar på gudstjänsten. Det är den gudstjänstfirande församlingen som är "fastlandet". Det är den som är navet, som står i centrum därför att den ger människorna identitet. Det vi kallar verksamheter beskriver Modéus som "öar" och det är från dessa det ska byggas broar till fastlandet. För detta behövs strukturer. Tanken är att ge varje individ möjlighet att "få plats och känna sig hemma" i gudstjänsten.
Nyckelordet blir då delaktighet. Modéus talar om dialogdelaktighet, praktiska uppgifter, representation, maktfördelning, olika perspektiv och personliga gåvor. Han beskriver dessa drag och ger tips på hur vi rent praktiskt ska göra för att utveckla delaktighet. Mycket matnyttig läsning, tycker jag. Han talar mycket om goda relationer, god miljö och uppmuntran. De olika "öarna" relaterar alla till gudstjänsten, den stora gemenskapen. Broarna slås genom att vi gör människor delaktiga. Så skriver Modéus: "Att utveckla de ovan nämnda formerna av delaktighet är lika svårt som spännande". Hhm.
För att underlätta arbetet bör individen känna tillhörighet, det vill säga ingå i ett mindre och mer personligt sammanhang, en liten gemenskap. Det en individ eller mindre gemenskap gör utspelar sig i gudstjänsten, i en kyrklig verksamhet, på skola eller arbete och "privat". Det som sker ska återkopplas så att alla i alla sammanhang blir delaktiga. Till sist talar Modéus om vikten att uppmuntra individen.
Jag vet inte hur översiktligt eller begripligt det här blev. Eftersom jag förstår hur han tänker ser jag mönstret, principerna och praktikerna. Men om du käre läsare gör det utifrån den här bloggen vet jag inte. Jag återkommer med förtydliganden och kritik imorgon.
Modéus del är den första och sägs vara en reviderad version av kapitlen "Öar och fastland" och "Få plats och känna sig hemma" i boken Utrustad och delaktig. Jag känner igen det mesta och kanske är det just därför jag läser med extra stort intresse. Låt mig i all korthet presentera idén så kan jag imorgon återkomma med några kompletterande tankar.
Den stora gemenskapen syftar på gudstjänsten. Det är den gudstjänstfirande församlingen som är "fastlandet". Det är den som är navet, som står i centrum därför att den ger människorna identitet. Det vi kallar verksamheter beskriver Modéus som "öar" och det är från dessa det ska byggas broar till fastlandet. För detta behövs strukturer. Tanken är att ge varje individ möjlighet att "få plats och känna sig hemma" i gudstjänsten.
Nyckelordet blir då delaktighet. Modéus talar om dialogdelaktighet, praktiska uppgifter, representation, maktfördelning, olika perspektiv och personliga gåvor. Han beskriver dessa drag och ger tips på hur vi rent praktiskt ska göra för att utveckla delaktighet. Mycket matnyttig läsning, tycker jag. Han talar mycket om goda relationer, god miljö och uppmuntran. De olika "öarna" relaterar alla till gudstjänsten, den stora gemenskapen. Broarna slås genom att vi gör människor delaktiga. Så skriver Modéus: "Att utveckla de ovan nämnda formerna av delaktighet är lika svårt som spännande". Hhm.
För att underlätta arbetet bör individen känna tillhörighet, det vill säga ingå i ett mindre och mer personligt sammanhang, en liten gemenskap. Det en individ eller mindre gemenskap gör utspelar sig i gudstjänsten, i en kyrklig verksamhet, på skola eller arbete och "privat". Det som sker ska återkopplas så att alla i alla sammanhang blir delaktiga. Till sist talar Modéus om vikten att uppmuntra individen.
Jag vet inte hur översiktligt eller begripligt det här blev. Eftersom jag förstår hur han tänker ser jag mönstret, principerna och praktikerna. Men om du käre läsare gör det utifrån den här bloggen vet jag inte. Jag återkommer med förtydliganden och kritik imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar