Antisemitismen är ingen ny företeelse. Den har funnits och varit aktiv i hundratals år, ja tusentals. Redan när den persiske kungen Xerxes härskade (486-465 f Kr) från borgen i staden Susa i nuvarande Iran var det judiska folket hotat. Kund Davids rike hade fallit, nordriket deporterats 722 f Kr, Jerusalem förstörts 586 f Kr och folket förts bort i den babyloniska fångenskapen. I staden Susa fanns många judar, bland dem Mordokaj med dottern Ester. Ester kom att ingå i hovet och lyckades rädda det judiska folket från den totala förintelse agatiten Haman (inte Hamas som någon sa till mig) planerade, se Ester 3:6-14.
När den makedoniske fältherren Alexander den store (356-323 f Kr) dog delades världsherraväldet i fyra delar. Seleukiderrikets härskare blev Antiokis IV Epifanes (215-164 f
Kr) och också denna önskade av någon sjuklig anledning judarnas död. Han trängde till och med in i Jerusalems tempel, rensade det och satte upp en staty på sig själv i det allra heligaste, 1 Mack 8:17-22. Det är denna staty som kallas "förödelsens styggelse".
Ursäkta att jag undervisar något men jag försöker upplysa om och bekämpa antisemitismen, den som nu dyker upp i Frankrike, Köpenhamn och Skåne. Tro inte att den är annorlunda idag jämfört med förr. Jag tycker Svenska kyrkans ledning nu har en stor uppgift att upplysa om och bekämpa antisemitismen och kan inte förstå att det är så tyst, i synnerhet inte från biskoparna, biskop Åke Bonnier själv jude undantagen.
Det finns för en kristen gott om skäl att inta en ödmjuk och tacksam hållning till det judiska folket. Skälen är inte politiska utan andliga.
5. Joh 4:22 Frälsningen kommer från judarna. Detta är ett Jesus-ord och verbet står skrivet i presens ser jag. Frälsningen är i ett ständigt kommande från Gud själv, via Abraham, Jakob eller Israel, Moses, David med flera för att sedan fullbordas av Gud själv i och genom judarnas jude, Jesus Kristus.
Att frälsningen kommer från eller via det judiska folket gör dem inte mer värdefulla eller viktigare än andra. När Gud utvalde dem, kallade Abram, som fick namnet Abra-ham och blev stamfader till många folk, fanns inte ens det judiska folket. Gud utväljer det som ingenting är för att det ska bli synligt hurudan Gud är och alla folk vara utan ursäkt. Det judiska folket har praktiskt taget alltid fått leva utanför det land Gud gav dem för att Guds verk ska bli uppenbart för alla och sprida sig ut över världen.
Men människor har alltid gjort motstånd mot Gud och hans folk. De må sedan vara judar eller kristna. Det finns skäl för en kristen att förstå det politiska ställningstagandet som ett andligt ställningstagande. Och kanske är det möjligt att påstå också det motsatta även om jag i det fallet är mer tveksam: om vi förstår det andliga skeendet kräver det kanske i förlängningen ett politiskt ställningstagande. I så fall blir Guds ord till Abram och hans säd, 1 Mos 12:3, skrämmande tydligt:
Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
När den makedoniske fältherren Alexander den store (356-323 f Kr) dog delades världsherraväldet i fyra delar. Seleukiderrikets härskare blev Antiokis IV Epifanes (215-164 f
Kr) och också denna önskade av någon sjuklig anledning judarnas död. Han trängde till och med in i Jerusalems tempel, rensade det och satte upp en staty på sig själv i det allra heligaste, 1 Mack 8:17-22. Det är denna staty som kallas "förödelsens styggelse".
Ursäkta att jag undervisar något men jag försöker upplysa om och bekämpa antisemitismen, den som nu dyker upp i Frankrike, Köpenhamn och Skåne. Tro inte att den är annorlunda idag jämfört med förr. Jag tycker Svenska kyrkans ledning nu har en stor uppgift att upplysa om och bekämpa antisemitismen och kan inte förstå att det är så tyst, i synnerhet inte från biskoparna, biskop Åke Bonnier själv jude undantagen.
Det finns för en kristen gott om skäl att inta en ödmjuk och tacksam hållning till det judiska folket. Skälen är inte politiska utan andliga.
5. Joh 4:22 Frälsningen kommer från judarna. Detta är ett Jesus-ord och verbet står skrivet i presens ser jag. Frälsningen är i ett ständigt kommande från Gud själv, via Abraham, Jakob eller Israel, Moses, David med flera för att sedan fullbordas av Gud själv i och genom judarnas jude, Jesus Kristus.
Att frälsningen kommer från eller via det judiska folket gör dem inte mer värdefulla eller viktigare än andra. När Gud utvalde dem, kallade Abram, som fick namnet Abra-ham och blev stamfader till många folk, fanns inte ens det judiska folket. Gud utväljer det som ingenting är för att det ska bli synligt hurudan Gud är och alla folk vara utan ursäkt. Det judiska folket har praktiskt taget alltid fått leva utanför det land Gud gav dem för att Guds verk ska bli uppenbart för alla och sprida sig ut över världen.
Men människor har alltid gjort motstånd mot Gud och hans folk. De må sedan vara judar eller kristna. Det finns skäl för en kristen att förstå det politiska ställningstagandet som ett andligt ställningstagande. Och kanske är det möjligt att påstå också det motsatta även om jag i det fallet är mer tveksam: om vi förstår det andliga skeendet kräver det kanske i förlängningen ett politiskt ställningstagande. I så fall blir Guds ord till Abram och hans säd, 1 Mos 12:3, skrämmande tydligt:
Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
 |
| Synagogan i Malmö, ständigt utsatt för hot av antisemiter |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar