torsdag, februari 19, 2015

Önska Jerusalem frid

Jag hade tänkt att bidra till den nödvändiga motkraften till antisemitismen. Det handlar om att se Israel som Guds utvalda folk. Självklart kommer andra att närma sig det judiska folket på något annat sätt men som kristen har jag Bibeln som mitt trovärdiga vittne. Vilket är då det judiska folkets företräde?

1. Guds ord anförtroddes dem
2. Israel är Guds utvalda folk
3. Guds namn är fästat vid Israel

Varje punkt, det kommer att bli sex punkter innan jag är färdig, är i sig tvingande för en kristen att inta en välvillig hållning till det judiska folket.

3. 2 Mos 23:21 Guds namn är fästat vid Israel

Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst.  Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser,  ty mitt namn är i honom.

Verserna ingår i den så kallade Förbundsboken, 2 Mos 21-23. Det handlar om Guds förbund med Israel och de löften som är förknippade med det judiska folket. Mitt namn är fästat vid honom, Israel. Namnet gavs till Jakob efter att han "kämpat med Gud". Israel betyder den som kämpat med Gud. Och är det något det judiska folket gjort är det att ha kämpat med Gud. Jag vill påstå att det judiska folket fortfarande kämpar med Gud. Men det omvända gäller också: Gud kämpar med Israel.

Hursomhelst har Gud ingått ett förbund med Israel där han säger att förbundet ska gälla till evig tid. Han kommer inte att överge dem, ett löfte som gäller idag vad jag förstår.

Jakobs kamp slutade med att han fick ett nytt namn; Israel. Israel är märkt för tid och evighet med Guds eget namn. "Emanuel, Jag är med er alla dagar till tidens ände". Det är ett skäl för oss att visa den allra största respekt för det judiska folket oavsett om det befinner sig i Israel, Frankrike eller Skåne. Det är ett kraftfullt motgift till antisemitismen.

4. Rom 11:17 De kristna är inympade
Versen lyder i sin helhet:

... om du som är ett vilt olivträd har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot ...

De kristna har inte ersatt Israel. De har blivit inympade i roten, inte som en gren utan i roten. Det betyder att vi fått del av hela det gammaltestamentliga arvet. Kanske kan vi säga som tidigare att judarna är våra andliga föräldrar. Det är orimligt att vi som kristna förnekar detta arv, ersätter det judiska folket eller tar avstånd från det. Tvärtom, bekänner vi oss till detta folk.




När jag var ung och läste Barnens Bibel fick jag del av det judiska folkets berättelser.  De handlade om Abraham, vår stamfader, om Jakob som fick namnet Israel,  om Moses och lagen och om det nya förbund Gud ingick med David. Kärleken till detta Guds folk har för mig alltid varit självklar. Det var inte fråga om ett politiskt ställningstagande utan om en djup och kärleksfull relation till Gud själv. Det var först 1972, i samband med väckelsen, som jag hörde om vänsterfolkets avoghet mot Israel. Plötsligt ville väckelsens belackare att jag skulle ta politisk ställning mot Israel. Jag är glad att jag aldrig gjorde det utan i stället enligt Guds eget ord började önska Jerusalem frid.

Inga kommentarer: