onsdag, februari 11, 2015

Plötsligt small det bara till

Den där kvällen då Peter, Hans och Lennart möttes och den Helige Ande föll över dem befann jag mig i rummet bredvid. Så här lyder min berättelse i all korthet:

Det var sent på kvällen. Jag hade gjort mig i ordning för natten när jag tyckte mig ana någons närvaro i rummet. Den var så påtaglig att jag såg mig omkring fast jag visste att jag var ensam.

Skolan hade vid några tillfällen haft besök av tidigare elever. Det hade för flera av oss varit ett omskakande besök när de berättat för oss om hur de lärt känna Jesus Kristus som Guds Son. I slutet på 1960-talet hade också Sverige fått besök av en grupp ungdomar som kallade sig för "Jesus-folket" och en grupp hade etablerat sig i Småland.  Den blev upptakten till vad som några år senare kom att kallas den karismatiska väckelsen. Till en början märktes den inte särskilt mycket eftersom den Helige Andes verksamhet främst kom till uttryck i en mängd små bönegrupper. De växte upp som svampar ur jorden över hela vårt land. Deltagarna kom från olika kyrkor och samfund. De samlades i hemmen och alltfler anslöt sig till denna våg av bön och lovsång. Det dröjde inte länge förrän denna rörelse nådde ut på gator och torg. Vi hade talat om detta ganska mycket under några veckor och kanske hade det påverkat mig mer än jag först förstått när några av de äldre eleverna återvänt till skolan och berättat vad de "sett och hört". Deras vittnesbörd smittade av sig och jag började längta efter och be om mer av Guds kärleksfulla närvaro i mitt liv. Jag hade redan i samband med konfirmationen 1965 mött Jesus i en syn, blivit bibelläsare och fått en tydlig inriktning på mitt liv. Jag skulle bli präst och det var därför jag kommit till Fjellstedtska skolan.

Den här kvällen var Guds närvaro påtaglig. När jag kröp ner mellan lakanen och bad min aftonbön började hjärtat slå allt fortare. Jag satte mig upp och tittade mig omkring. Fanns det en ängel i rummet? Vad är det som pågår? Atmosfären var som elektrifierad och rummet var förvandlat till ett heligt rum. Några av kamraterna befann sig i rummet bredvid. Jag visste att också de levde i samma längtan och med samma bön. Och jag visste att också de måste ha känt av Guds närvaro denna kväll. Var det inte till och med så att strömmen av helighet kom från deras rum?


Kortet är taget på balkongen av vårt smultronställe i Paleros, Grekland. Men det är ett par år sedan.
Det var alldeles tyst i mitt rum. Mina sinnen var på helspänn då det plötsligt small i rummet bredvid. Det lät som om ett fönster eller en dörr slagits igen med en kraftig smäll. Det är det sista jag minns från den där kvällen. Jag somnade och sov gott hela natten. På morgonen var allt som vanligt ända tills jag mötte kamraterna i korridoren på andra våningen. De var som berusade. De kunde inte gå rakt. Vad som egentligen hade hänt förstod jag bättre först under de närmaste dagarna.

Den där natten fördjupades min gudstro på ett avgörande sätt. Under veckor och månader läste jag min Bibel, samtalade och diskuterade med mina vänner. Det handlade inte alls bara om karismatiska upplevelser utan lika mycket om Kyrkans tro. Förvisso blev många av skolans elever döpta i den Helige Ande. De började tala nya tungomål och be för sjuka. Det blev en del av mitt liv men lika mycket tvingades jag studera synen på dopet och nattvarden. För att inte tala om synen på ämbetet. Jag läste fader Gunnars böcker och under de kommande åren lades grunden för min teologiska syn på Kyrka och tro. Så kom Jesus Kristus att bli mitt centrum och såväl det karismatiska som det högkyrkliga ingå i grundvalen för min snart 40-åriga tjänst inom Svenska kyrkan. Som om Guds omsorg om mig inte var nog fick jag sedan min första anställning inom det lågkyrkliga SESG. Jag delade den tjänsten som skolpräst med församlingsarbete inom Katarina församling, den församling i vilken jag en gång långt tidigare sett dagens ljus och tagit emot Honom i dopet. Så slöts cirkeln och grunden var lagd.

Jag är oändligt tacksam för att Gud lät mig gå på Fjellstedtska skolan och för vad jag fick vara med om. Det är svårt att uttrycka med ord även om jag i mina tankar och böner ofta har fått återvända till den tiden.

5 kommentarer:

James Kenny sa...

Vilken underbar berattelse, att fa hora hur den helige Anden fall pa den tiden och er. Det ar den langtan efter Anden som vi behöver idag och alla dagar. Vi maste vara hungriga och torstiga for Guds narvaro och Andens kraft. Da komma vi att se saker och ting ske bland oss. Gud välsignar er! James

Anonym sa...

Jag minns gruppen från Jesusfolket slutet på 60talet.Vi var några från Samariterhemmet som var inbjudna till lovsång och bön, en gång på Ackis ssk skola elevförening o ett möte i Luthagskyrkan. Dom undervisade om den helige Ande och frågade vad vi kände till om Andedopet. Dom hade något som vi inte hade. Det väckte längtan. AT

Anonym sa...

Bra att Den Helige Ande lyfts fram i åtskilliga bloggposter, men det är - om än pedagogiskt nödvändigt - alldeles för mycket "jag" och sekulärt subjektivt. Alldeles för mycket. Guds Ande är betydligt mer än sådant. Guds Ande är också skarp tillrättavisning, och inte blott upplevelser. Det reformerta draget i sammanhanget är djupt farligt.

/ Magnus Olsson

Anonym sa...

Bröderna är väl i gott sällskap, Paulus skriver jagform många gånger om sina erfarenheter hur han följer Kristus. Hur han var förr, ett förr och ett nu, förvandlade liv. Johannesbrevet tex börjar med det som VI skådade och med egna händer... I Hebreerbrevet uppmanar författaren att imitera, som han imiterar Kristus.,

Problemet i dag är väl snarare att det inte finns något vittnesbörd, levande tro. silver o guld har vi, men knappast någon som säger" stå upp o gå".
Ska inte lära och liv finnas? At

Får församlingarna höra Guds Ord eller höra om Guds Ord? Finns det herdar att följa för dom som till äventyrs fortfarande kommer?

Håkan Sunnliden sa...

Bloggarna och berättelserna om väckelsen på Fjellstedtska är inte avsedda som undervisning. Att undervisa om den Helige Ande är något annat. Det här är berättelse om hur några av oss upplevde den Helige Andes rörelse.