Här fortsätter jag med ännu en berättelse från väckelse på Fjellstedtska. Det är Peter Jonsson som berättar om hur han upplevde hösten 1972 och våren 1973. Peters avsikt var aldrig att bli präst. Han blev advokat och företagsledare. Idag är han också en av dem som stödjer missionsarbetet i Nepal.
Jag kommer från Malmö och är uppväxt i ett akademiker-/företagarhem. Att jag började på Fjellstedtska berodde på svårigheter i relationen med min far och ett behov av större fokus i mina studier. Jag förväntade mig bra lärare och krav på studierna. Det uppfylldes. Vad gällde gemenskapen och livet på en internatskola hade jag inga egentliga förväntningar.
Jag förvånades över att skolan var indelad i en ”troende” (hel- och halvklassiker) och en sekulär ”grupp” (samhällsvetarna) vilka i stort inte umgicks med varandra. Den kristna tron präglade skolan genom obligatoriska morgonböner och bön inför måltider men framförallt genom de ”troendes” sätt att vara. Min uppfattning var att det för de flesta av dem handlade mer om from attityd än kristet liv. Jag hade en Gudstro när jag kom till Fjellstedtska men ingen Gudsrelation. Skolan då förändrade tyvärr inte det förhållandet. Och jag umgicks enbart med samhällsvetargänget.
På vårterminen strax före sommarlovet i andra ring (1972) hade jag utegångsförbud. Jag fick reda på att en tidigare elev, Hans Lundaahl, skulle hålla ett anförande i biblioteket om sin nyfunna ”frälsning”. Jag tyckte hans omvändelse med åtföljande medlemskap i pingstkyrkan var svår att förstå och var nyfiken. På samlingen berättade han och Linda, numera Bergling om deras tro. Det gjorde ett starkt intryck på mig och jag frågade Hans efteråt hur jag kunde lära mig mer om detta. Han gav mig ett NT och föreslog att jag skulle läsa det och börja tala med Gud.
För min del har jag allt sedan 1972 haft som ambition att leva för Gud och berätta för andra om hans kärlek och den glädje, frihet och sinnesro han kan ge. Jag började med att studera teologi i fyra år – dels ett år i Uppsala, dels i USA dels på egen hand. Parallellt med det startade jag med några vänner en församling i Rosengård i Malmö. Vi gav ut kristen litteratur, en månadstidning samt arrangerade många konferenser. Därefter läste jag juridik och blev advokat för att så småningom bli företagsledare. I allt detta har jag sökt att sprida evangeliet – fiska människor. Min hustru älskar Jesus och även våra fyra barn.
Upplevelsen av det som hände på Fjellstedtska skolan 1972 och 1973 förvandlade fullständigt inriktningen på mitt liv.
Jag kommer från Malmö och är uppväxt i ett akademiker-/företagarhem. Att jag började på Fjellstedtska berodde på svårigheter i relationen med min far och ett behov av större fokus i mina studier. Jag förväntade mig bra lärare och krav på studierna. Det uppfylldes. Vad gällde gemenskapen och livet på en internatskola hade jag inga egentliga förväntningar.
Jag förvånades över att skolan var indelad i en ”troende” (hel- och halvklassiker) och en sekulär ”grupp” (samhällsvetarna) vilka i stort inte umgicks med varandra. Den kristna tron präglade skolan genom obligatoriska morgonböner och bön inför måltider men framförallt genom de ”troendes” sätt att vara. Min uppfattning var att det för de flesta av dem handlade mer om from attityd än kristet liv. Jag hade en Gudstro när jag kom till Fjellstedtska men ingen Gudsrelation. Skolan då förändrade tyvärr inte det förhållandet. Och jag umgicks enbart med samhällsvetargänget.
På vårterminen strax före sommarlovet i andra ring (1972) hade jag utegångsförbud. Jag fick reda på att en tidigare elev, Hans Lundaahl, skulle hålla ett anförande i biblioteket om sin nyfunna ”frälsning”. Jag tyckte hans omvändelse med åtföljande medlemskap i pingstkyrkan var svår att förstå och var nyfiken. På samlingen berättade han och Linda, numera Bergling om deras tro. Det gjorde ett starkt intryck på mig och jag frågade Hans efteråt hur jag kunde lära mig mer om detta. Han gav mig ett NT och föreslog att jag skulle läsa det och börja tala med Gud.
Somarlovet
kom och jag var ute och seglade med en god vän och hans far i fem veckor. På
kvällarna festade vi men när jag anlände till min hytt i berusat skick läste
jag varje kväll ett kapitel i Apostlagärningarna.
När
höstterminen startade i augusti 1972 började jag umgås med Lennart Pettersson
och Hans Sundberg. Vi talade bara om Gud. I oktober hade jag återigen
utegångsförbud. Hans Lundahl och Linda kom en gång till, till skolan och efter
det mötet bad jag tillsammans med Hans Lundaahl. Jag upplevde ett starkt Gudsmöte
och blev omedelbart döpt i den Helige ande. Detta berättade jag för Lennart och
Hans. Vi träffades ett par kvällar senare och bad för varandra. De blev också
andedöpta. Sedan delade vi vad vi upplevt med resten av skolan.
För min del har jag allt sedan 1972 haft som ambition att leva för Gud och berätta för andra om hans kärlek och den glädje, frihet och sinnesro han kan ge. Jag började med att studera teologi i fyra år – dels ett år i Uppsala, dels i USA dels på egen hand. Parallellt med det startade jag med några vänner en församling i Rosengård i Malmö. Vi gav ut kristen litteratur, en månadstidning samt arrangerade många konferenser. Därefter läste jag juridik och blev advokat för att så småningom bli företagsledare. I allt detta har jag sökt att sprida evangeliet – fiska människor. Min hustru älskar Jesus och även våra fyra barn.
Upplevelsen av det som hände på Fjellstedtska skolan 1972 och 1973 förvandlade fullständigt inriktningen på mitt liv.
1 kommentar:
Peter, du sjöng ofta en sång, och jag minns att jag tyckte om ditt engelska uttal på den, den sången har följt mig genom hela livet. Jag sjunger den ofta och jag har ofta tänkt på dig och undrat vad det blev av dig. Härligt att läsa detta!
Sången du sjöng var:
I AM COVERED OVER WITH THE ROBE OF RIGHTEOUSNESS THAT
JESUS GIVES TO ME, GIVES TO ME,
I AM COVERED OVER WITH THE PRECIOUS BLOOD OF JESUS
AND HE LIVES IN ME, LIVES IN ME,
WHAT A JOY IT IS TO KNOW MY HEAVENLY FATHER LOVES ME SO,
HE GIVES TO ME, MY JESUS,
WHEN HE LOOKS AT ME HE SEES NOT WHAT I USE TO BE, EUT
HE SEES JESUS, JESUS
Skicka en kommentar