tisdag, februari 06, 2018

Ljuset vilar i mörkret

Det börjar bli sent så det blir en kort rapport från dagen. Till saken hör också att jag varit kraftigt förkyld några dagar och nu har det gått över i hosta. Men jag är klart på bättringsvägen.

I måndags avslutade jag studiecirkeln jag lett i kontraktet över Romarbrevet. Det är naturligtvis helt underbart att få sitta ner med kollegorna för att studera Guds ord, men i går slutade det hela om inte med kaos så i alla fall lätt oordning. Vi hann komma till kapitel 13 och påståendet att all överhet är insatt av Gud. Plötsligt gavs det olika exempel på svaga och dåliga regimer och ledare. Hitler nämndes förstås. Jag sa inte så mycket men finns det exempel på fullkomliga och perfekta ledare? Är inte vi människor alla av samma korn och skrot? Eller har åtminstone inte alla människor en köttslig natur?

Vi kom att tala om rätten till civil olydnad, men också där rådde delade meningar. Egentligen visade sig Guds ord innehålla en verksam kraft. Något hände med oss, engagemanget tog fart och om vi hade kunnat fortsätta efter lunchen kanske vi också hade kunnat sluta i samstämmighet. Men det kräver nog att vi människor också är överens om att Skriften är helig. Samtidigt om vi inte är det behöver vi ändå ha gemensamma tolkningsregler när vi samtalar om till exempel Rom 13. En sådan regel är att man inte låter sig styras av de egna preferenserna än mindre av de egna känslorna, utan att texten får tala för sig. Den ska dessutom läsas i sitt sammanhang,

Rom 12 och 13 är en direkt fortsättning av Rom 5-8. Kapitlen 9-12 har i sammanhanget ett annat syfte än att tala om tillämpningen i och av det kristna livet. Men kap 12 och 13 hör organiskt samman med kap 5-8. Det här tror jag är samma fenomen som att tro och gärningar inte är skilda åt. De utgör snarare två aspekter av livet i Kristus. För att använda en annan bild, en som Jesus använder. Jag är det sanna vinträdet och ni är grenarna. De två hör organiskt samman. Som kristna diskuterar vi olika politiska ideologier eller åskådningar. Vi får liv ifrån Honom och detta liv manifesterar sig också i vår vardag. Vi ser Guds närvaro i vår vardag. När vi ser den, ser vi också vad som inte är av honom. Vi gläds över honom men räds inte hans motsats eftersom han är Allhärskaren. En strof från en dikt har kommit till mig gång efter annan: "Ljuset vilar i mörkret." Stämmer inte det? Är det inte till och med så att utan mörkret skulle vi inte se ljuset?!

---

På förmiddagen gav jag ändå en radiointervju med anledning av boken om Motståndsrörelser. Det är tydligt att boken väckt intresse. Kanske är jag inte särskilt förvånad eftersom det sällan talas om olika kristna minoritetsgrupper annat än negativt. Nu är boken snart slutsåld och jag har redan börjat fundera på om jag kan hinna göra om den till sommarens OAS-möten. Det borde gå.

---

Jo, så har jag sett Hammarbys tredje träningsmatch i eftermiddag. Bajen spelade mot Stade Nyonnais, eller stade majonäs som jag råkade läsa det, och "vi" vann med 2-1. I morgon blir det hemresa från Portugal och på lördag match mot IK Frej. Stackars spelare som ska behöva spela utomhusfotboll i Sverige vid den här tiden. Snö och minusgrader. Men det är som en broder sa till mig när jag vid ett tillfälle beklagade mig: Håkan, man kan inte hjälpa om man är född i Sverige, på våra nordliga breddgrader ... men man får skylla sig själv om man bor kvar."

Sov gott. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

... eller tvärtom. Utan ljuset hade vi inga skuggor - något som står i vägen för ljuset??? Så gott att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom! At

Anonym sa...

Nu verkar en spammare ha hittat hit tyvärr..

Jonas M