Till detta bekänner sig den helige Ande

I helgen har jag varit i Göteborg och firat 40 år som präst. Prästvigningen ägde rum Kyndelsmässodagen 1978 och ägde rum i Göteborgs Domkyrka. På lördagseftermiddagen var jag tillsammans med gode vännen Arne Selander, en evangelist av Guds nåde. Men hur lätt och bekvämt är det att vara evangelist och kyrkoherde, frågar jag? Det gick nog ganska bra understundom, men det hände också att det stötte på problem vad jag förstod. Nej, jag är inte förvånad.

På söndagen var vi ytterligare präster som möttes, Staffan Grenstedt, Anders Paradis (representerad av sin hustru Gun eftersom han själv är i Spanien) Olle Fogelqvist, Ingemar Larsson och så då Arne och jag. Vi firade högmässan i Buråskyrkan och sedan dinerade vi på någon restaurang. Där blev vi sittande 3-4 timmar och delade erfarenheter. Dessa erfarenheter får nog stanna oss emellan.

Jag har ofta tänkt att det skulle ha varit roligt att komma ihåg mer från prästvigningen. Då tjänstgjorde både Biskopen Bo Giertz och Bertil Gärtner. Den förre predikade och den senare höll prästvigningstalet. Och kan du tänka dig? Arne hade med sig ett litet häfte som jag fick och som innehöll predikan och tal ord för ord!! Jag visste inte ens att det fanns. Nu har jag läst det och förundrats. Bo Giertz predikade över den alternativa predikotexten från Matt 13:31-33 där Jesus ger oss två liknelser om himmelriket. Den första talar om senapskornet som blir det största av alla träd och den andra om surdegen som genomsyrar allt. Sedan ställer biskopen en fråga: Vad menar Jesus?

Giertz fortsätter:

Vi har nog hört den vanliga utläggningen. Kanske redan i skolan. Av det lilla frö som såddes i Galileens jord skall det bli en världsomspännande kyrka, där alla folk kommer att samlas. Hela mänskligheten skall bli genomsyrad av surdegen från saligheternas berg. Evangeliet skall genomtränga hela samhället och hela mänskligheten, Sen är verket färdigt. "Kristendomen har segrat", som det brukar heta.
Men den utläggningen är fel. Kristendomen segrar inte på det viset. Visserligen skall evangeliet predikas för alla folk.

Jo, visst har också vi hört den utläggningen om än inte i skolan. Men framför allt tänker jag på alla dessa som startar nya församlingar och som ber och hoppas på framgång. För många av dem finns knappast någon annan tanke. Giertz fortsätter sin inledning:

Men det kommer inte att tas emot av alla. Kristi seger innebär inte att hela den onda världen blir god. Se bara på de andra liknelserna: ogräset och vete måste växa tillsammans intill slutet. Noten samlar tillhopa fiskar av alla slag. De onda blir inte goda. På stranden måste de rensas bort.
Vad har Jesus sagt om framtiden? Att evangeliet skall övervinna allt ont i världen?Att alla skall samlas i kyrkans famn?Inte! Det onda kommer att finnas kvar. Det kommer att rusta sig. Det kommer att slå hårt, hårdare ju äldre världen blir. Det kommer onda tider, d¨å kärleken skall kallna hos de flesta. Kyrkan blir en liten förföljd minoritet. Skall väl Människosonen finna tro när han kommer? Nej, svarar han ...
Men vad säger då dessa liknelser? Båda tala om en ringa begynnelse, en obegripligt liten början, som ingen kunde tro skulle få sådana följder. Senapskornet var ju det minsta av allt ...

Efter inledningen följer ju själva predikan. Den har rubriken: Vad är hemligheten med Guds rike? och sedan följer tre punkter innan han avslutar. Jag återger här bara de tre punkterna.

1. Dess storhet döljer sig i ringhet
2. Dess kraft fullkomnas i svaghet
3.Dess seger vinns genom nederlag

Vilken predikan! Den skulle behöva ljuda i alla våra förnyelse-sammanhang. Den skulle alla som försökt bygga församling (i egen kraft) få höra. Det går inte att misslyckas med att bygga församling eftersom det enda som krävs är vår trohet mot apostlarnas undervisning, bönerna, brödragemenskapen och brödsbrytelsen. Till detta bekänner sig den helige Ande, Livgivaren.