Den tidige Paulus, del 7

Det finns en punkt som många kristna inte tänker på men som blir särskilt aktuell när det kommer till frågan om ämbete. Och det är helt enkelt den att Skriften, också NT, har kommit till över tid. Därför går det understundom att utläsa en utveckling inom Bibelns ramar och det gäller inte minst frågan om ämbetet. Nu har vi kommit fram till Paulus och hur han ser på frågan om ämbeten eller tjänster. Då kan vi skilja mellan och jämföra vad den tidige Paulus skriver i förhållande till den senare Paulus.

Den tidige Paulus skriver Gal, 1-2 Thess, 1-2 Kor och Rom. Breven är skrivna mellan åren 48-57 e Kr. När man läser dessa brev och försöker förstå hur Paulus tänker om ledarskap i församlingen tycker jag mig kunna urskilja att

tjänsterna är gåvobaserade. Olika människor har olika tjänster, 1 Kor 12 och Rom 12.
tjänsterna är många
tjänsterna verkar inte vara permanenta
tjänsternas uppdrag är främst förkunnelsen men här finns också
tjänster för välstånd och vägledning. Dessa ger intryck av att vara mer lokala eller stationära

När vi sedan kommer till de så kallade Fångenskapsbreven, det vill säga Ef, Fil, Kol och brevet till Filemon är dessa skrivna efter år 57 men också innan fångenskapen i Rom tar slut. I dessa brev talar han om

apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare som Guds gåvor till församlingen.
I Fil 1:1 talar han om hur diakonerna samarbetar med biskopen eller föreståndaren. Här finns början på just föreståndarskapet.

När vi kommer till de så kallade Pastoralbreven, 1-2 Tim och Tit anses de vara skrivna efter fångenskapen i Rom. Det är troligt att Paulus efter de två åren i husarrest släpptes fri, gjorde en fjärde missionsresa och under den tiden eller strax därefter skrev dessa brev. Några anser att det inte är Paulus som skrivit dem utan hans lärjungar som skrivit dem i hans namn. Men det har mindre betydelse för oss. Av 1 Tim 4:14 framgår att församlingen leddes av ett äldsteråd eller kanske är det bättre att säga av ett presbyterium. Det som är viktigt för frågan om ämbetet är att presbyteros har blivit en titel i 1 Tim 5:17, 19 och Tit 1:5. När vi läser om föreståndaren använder han ordet episkopos, se Tit 1:6. Här ser det ut som att presbyteros och episkopos är en och samma person. Det förra ordet har judisk bakgrund och handlar om att främja församlingens vård och omsorg. Det andra ordet har grekisk bakgrund och handlar mer om att vaka över och vakta församlingen.

Detta i korthet men nu vill jag se hur Paulus använder de tre orden presbyteros, diakonos och episkopos i sina brev. Jag börjar med presbyteros och diakonos och fortsätter i morgon med episkopos. Detta är spännande eftersom det är dessa ord som sedan i allmänkyrklig tradition har blivit präst, diakon och biskop.

1. Presbyteros

a) Det finns skäl att tro att dessa äldste kom att utgöra de kristnas Sanhedrin med apostolisk auktoritet.  Presbyterna var underställda apostlarna. Det finns med andra ord en kontinuitet mellan det gamla Israel och det nya när det kommer till äldste. (Det grekiska ordet presbyteros återfinns redan hos Homerus (800 f Kr) och syftar på en äldre man, minst 50 år. Denne ansågs vara vis. Ordet kunde också användas om män som representerade folket, om ambassadörer. I Egypten kunde ordet användas i pluralis om en officiell kommitté.)

b) Roten till grekiska presb- har i Skriften tre användningsområden. Först för betecknar det en äldre man. Sedan används det kollektivt om en grupp män inom en släkt, stam eller i ett samhälle. Vidare kunde ordet syfta på en representant som i 2 Mos 3:16, 18, 4:29, 12:21, 17:5, 19:7, jämför förskjutningen till Jes 24:23. Men Jos 20:4, 1 Sam 16:4 och 30:26  låter oss förstå att de också kunde kontrollera sitt samhälle. I detta liknade Israel de omkringliggande folken, Dom 11:5ff och Rut 4:2ff. De svarade mot romarnas senat och kunde bestämma i viktiga juridiska, politiska och militära frågor.

c) Titeln de äldste kom att syfta på en särskild social grupp i de olika stammarna och i Israel som helhet. Utvecklingen ställs samman i 5 Mos. Att denna grupp var djupt rotat förstår vi att när Israels kungatid var över utgör de äldste granaten för framtiden, Jer 29:1 och Hes 8:1ff. Under den grekisk-romerska tiden utgjorde 71 äldste Israels Stora råd, Sanhedrin.

d) På Jesu tid var Sanhedrin högsta domstol. Presbyteros syftar i synoptikerna, i början och i slutet av Apg på Sanhedrin, de äldstes råd. I mitten av Apg, i pastoralbreven, Jak 5:14, 2 och 3 Joh syftar ordet på kristna ledare Och i Upp främst på himmelska väsen.

e) Paulus använder ordet presbyteros tre gånger, i 1 Tim 5:17, 19 och i Tit 1:5, det vill säga endast i de senare breven. I de tidigare breven använder han ordet diakonos.

2. Diakonos

a) Paulus skriver diakonos i Rom 13:4, 15:8, 16:1, 1 Kor 3:5, 2 Kor 3:6, 6:4, 11:15, 23, Gal 2:17, Ef 3:7, 6:21, Fil 1:1, Kol 1:7, 23, 25, 1 Thess 3:2, 1 Tim 3:8, 12, och 4:6. Han använder ordet om folkets ledare, om sig själv och om vissa personer i församlingen.

b) I Fil 1:1 ställs diakonos samman med episkopos. Redan i det gamla Israels gudstjänstliv finns liknande skillnader mellan tjänsterna, präster i egentlig mening och hjälppräster. De äldste hade stadgar för hur gudstjänsten skulle ledas samtidigt fanns andra tjänster som att ta upp allmosor. Detta kan ha varit en förebild även om det fortfarande är viktigt att stryka under att tjänsterna utgår från pingsten och knappast något institutionellt tänkande. Paulus känner ingen motsättning mellan nådegåvor och framväxande tjänster. Här finns ett organiskt samband och de blivande särskilda tjänsterna springer fram ur det allmänna.

c) De särskilda tjänsterna får officiell ställning, se Fil 1:1 eller 1 Tim 3:1–13, obs v 11. Många kristna tjänare var kvinnor utan att behöva efterlikna männen, Rom 16:1, 1 Tim 3:11. De som har en mer officiell ställning ska ”först prövas”, 1 Tim 3:8, om de rätta förutsättningarna förelåg.

Nu är frågan om den vi kallar biskop har en överordnad ställning. Paulus använder ordet endast i Fil 1:1, 1 Tim 3:2 och Tit 1:7, men då som en titel. Vi fortsätter där i morgon.