söndag, februari 18, 2018

Apostla-ämbetet, del 4


De bloggar jag skriver om ämbetet kommer nog att kunna delas in i två huvuddelar. Den första är en önskan att skriva om det ur ett bibliskt perspektiv. Men från ett sådant studium kan man dra lite olika slutsatser. Den första att "allt är fullbordat" och sedan är vi färdiga med det. Jag tycker emellertid inte att det håller. Tyvärr för alla er som tänker så. Den andra slutsatsen är mer biblisk eftersom den tar fast på att det fanns äldste både i det gamla Israel och i Nya testamentet. Det är till och med så att just denna judiska institution som det handlar om är förhärskande i NT. MEN det går att dra en tredje slutsats och det är min andra huvuddel. Det finns tillräckligt mycket hos Jesus och Paulus för att man ska kunna se en utveckling, men då behöver man gå utöver NT. Här nedan skriver jag om apostlarna vilka onekligen hade en annan position och uppgift än lärjungarna. Här finns ett särskilt och ett allmänt prästadöme från början. Visste Jesus vad han gjorde? Jag tror det.

Nu får det bli två bloggar bibelforskning. Den nedan handlar om apostlarna och nästa om lärjungarna, det vill säga det särskilda och det allmänna. Förs därefter ska jag ta mig an det de flesta tänker på när de använder ordet ämbete. Men en sak i taget.
Jesus väljer noggrant ut blivande apostlar, det vill säga sina efterträdare, Luk 6:13f. Han väljer tolv män som ska garantera fortsättningen genom att tjäna som Kristus, Luk 22:24-30. De ska förkunna som Jesus, Mark 1:15, fortsätta bota de sjuka och verka för människors bästa, Matt 10:5-10. En sammanställning kan se ut som så:

a) apostlarna är noggrant utvalda, Luk 6:13f

b) apostlarna ska tjäna som Kristus, Luk 22:24-30

c) apostlarna ska lida med Jesus, Matt 10:17-20

d) apostlarna tar emot den helige Ande, Joh 20:22

e) apostlarna förmedlar syndernas förlåtelse, Joh 20:23

f) apostlarna sänds ut, Joh 17:18, 20:21




När Kristus fullbordat allt behövs inga präster i gammaltestamentlig mening, men i nytestamentlig mening. Det finns ett antal Jesus-ord, se ovan, som riktar sig direkt till apostlarna. Frågan är om dessa ord utgör embryon till de ämbeten som skulle komma eller om sådana tolkningar är efterrationaliseringar. Det ovan sagda är inte utan vidare detsamma som ett särskilt prästadöme som jag ska återkomma till. De tolv apostlarna intar ändå en särställning i den framväxande kyrkan genom att de kommer att ingå i själva grundläggningen, Ef 2:20. Nog tycker jag man kan tala om ett särskilt prästadöme. Men innan jag återkommer till frågan om ett ämbete ska vi studera det allmänna prästadömet.


8 kommentarer:

claes sjodahl sa...

Är med i dina tankar. Kan bara inte sluta tänka på Mark 15:38...förhänget brast i två delar. Plötsligt blev allt helt öppet, markering på något helt nytt, som jag uppfattar det. Upplever att här finns en stor hemlighet. Det behövs ingen förmedling, ingen mellanhand.....!?

Stig Walldin sa...

Visst rämnade förhänget! Men du Claes har ändå församlingsbildningarna i NT, där man tillsatte ledare av olika slag. Jag tror du tänker dessa som positioner i stället för funktioner.

Kerstin Carlsson sa...

Är det rätt uppfattat att de gammaltestamentliga prästerna ärvde sin funktion? Det verkar handla om släkt där? Medan Jesus väljer personer från olika håll? För de är väl inte släkt, eller ens ur samma samhällsskikt?

Håkan Sunnliden sa...

Hej Claes. Det är riktigt att det i grund inte finns några medlare i gammaltestamentlig mening. Nu är allt fullbordat och det finns dem som drar slutsatsen att därför behövs inga präster. Rätt men fel. Som Stig skriver; livet går vidare och det behövs tjänare också i det nya sammanhanget. Så länge vi är kvar i världen har vi olika funktioner (och positioner också för den delen). Frågan blir nu om Jesus tänkte på detta? Jag tror det som jag skriver i bloggen. De flesta frikyrkorna har ju också äldste (=prebyter=präster). Men jag tror vi kan ta det ännu längre och det ska jag också berätta om. Fortsättning följer med andra ord.

Och Kerstin; det är helt rätt att ämbetet gick i arv i det gamla Israel. Men också att det var Gud som bestämde att det skulle vara så. Jesus hade andra kriterier även om det visar sig att många bland de första kristna var släkt med varandra. Som du vet sprids tron genom relationer.

Kul att ni också tänker.

claes sjodahl sa...

Jag hänger med. Tänk detta exempel..jag kommer till en plats där det inte finns kyrka, församling eller någon präst, äldste eller ledare. Människor kommer till tro där på denna plats. Vin och bröd finns, vad hindrar mig att dela nattvarden med dessa nyfrälsta människor...? Jag kan inte se något hinder.

Håkan Sunnliden sa...

Broder. Jag ser inte heller några hinder. Även om det är så att det faktiskt finns en hierarki (då menar jag positivt) så måste det ändå finna en öppenhet. Som ärkebiskopen säger: Gud är alltid större. Jag ser en risk eller fara hos oss allmänkyrkliga, nämligen att systemet blir för låst och intolerant. Samtidigt förstå jag dem som utifrån systemet säger att de blir osäkra. Om jag använder saft, eller kex eller den som leder inte är präst eller har fel intention - vad händer då? Om ett barn leker dop - är det då giltigt. Det blir svåra gränsdragningar. Då tycker jag det talar för att man ska vara glad för ett "riktigt" system även öppenheten måste finnas kvar. Jag återkommer senare till de här svårare frågorna.

Anonym sa...

Men om man inte ser det som ett absolut hinder (vilket jag gör) ser man inte heller ämbetet som sakramentalt. Det är ju just till apostlarna och endast apostlarna som Jesus ger ämbetet och uppdraget att fira mässan. Ingenstans i Skriften eller Traditionen framkommer att det är andra än prästerna och biskoparna som firar mässan. Däremot kan ju betrodda lekmän dela ut det tidigare konsekrerade brödet till andra lekmän utan närvarande präst. Det är möjligt att detta förekom redan i den tidiga kyrkan.

Likadant när det gäller elementen; Guds löftesord gäller vin och bröd (som det måste vara i vart fall lite gluten i). Är det något annat kan vi inte säkert veta att det på ett reellt, bokstavligt sätt som vi äter och Kristi kropp och blod.

Om nu människor kommer till tro och den riktiga tron då, ja då kan man samlas runt Ordets liturgi istället för att leka nattvard.

När det gäller dopet så kan t o m en muslim eller någon annan icke troende på ett giltigt sätt döpa bara personen har rätt intention och vill göra det Kyrkan vill med dopet, samt att rätt materia och formel används.

Jonas M

Håkan Sunnliden sa...

Nu, efter tre dagar kom min dator igång igen. De hade grävt av en ledning, men i kväll blir det en ny blogg. Så småningom kommer jag att bekänna att jag också håller mig till Jonas linje och därmed har jag inga problem. Problemet som mina vänner kan få är att de inte bara håller sig till sakramentet utan även tror sig regera över sakramentet. Det blir lätt att prästen kontrollerar situationen. Men också prästen är helt beroende av Guds löfte och nåd. Återkommer som sagt.