Det händer att vi delar med oss av våra tankar till varandra. Och det gjorde Victor så jag frågade om jag kunde lägga ut dem på bloggen. Jo,då det gick bra. De handlar om kunskapens träd på gott och ont.
Kunskapens träd på
gott och ont stod i mitten av lustgården. Gud skapade Adam utanför lustgården
för att sedan ”placera” Adam i trädgården. Torah tror att detta innebär att
Adam hade innan han blev placerad i lustgården sett världen utanför. En värld
full av törnen och tistlar.
Men varför stod det
trädet där och vad betyder det egentligen?
När Adam och Eva åt av trädet så fick de plötsligt insikter
och en medvetenhet som de tidigare inte hade. De skylde sig då de plötsligt
blev varse sin nakenhet. Såväl psykisk som fysisk. Vad gäller just det så tror jag att de blev nakna och exponerade själsligt i första hand
och att det sedan ledde till den symboliska handlingen att skyla sig fysiskt. Men vad var det då som exponerades? Vad var det som blev
uppenbart?
När de åt av trädet så begick de synd på grund av olydnad. Jag tror inte trädet i sig hade något inbyggt ”syndigt” utan det
var olydnaden som var syndig. Eftersom trädet är på ”gott och ont” så
kan det inte vara så att trädet per se hade några sådana inneboende egenskaper. Trädet gav möjlighet till kunskap som satte dom i en position där de plötsligt blev tvungna att ta ställning till sin
nyvunna kunskap, de blev tvungna att ta….ansvar.
Ansvar
Ansvar är, enligt Buber, att svara-an. Det är en del av en
relation och det är en del av ett gensvar på en rörelse från en
partner/motpart. Utan sådan relation, ingen möjlighet till ansvar. Varje gång
du upptäcker något så frågar kunskapen dig, ”vad ska
du göra åt det här nu då?”. Kunskap och
ansvar går alltså inte att skilja åt. Det innebär också att ansvar och ondska är besläktade
med varandra.
Ondska
Är människan ond eller god? Zygmund Bauman har en mycket intressant fundering kring
detta i sin bok ”Auswitch- och det
moderna samhället” där han implicit svarar på frågan. Genom att lägga ut texten
och analysera vad det var som gjorde att människan bär på möjligheten till
sådana grymheter så säger Bauman på ett ställe att ”ondskan är således effekten
av ett socialt sammanhang, ”perfekta” omständigheter gör var och en av oss
onda”.
Det betyder enligt min tolkning att människan är god……men i
vissa sammanhang har vi kapacitet till ondska. Utan sociala omständigheter,
utan skapelsen……är vi inte onda. Ondskan har också vid något tillfälle
definierats som avsaknaden av Gud. Avsaknaden av något snarare än närvaron av
något annat. Ondska är frånvaron av rörelse. Ondska är frånvaron av
medvetenhet. Passivitet är ondska.
Jag påstår därför att motsatsen till
ondska…..är ansvar.
Urkraften till allt är relation, på ett vis kan man säga att
Gud ÄR relation. I sin Gudom men också i sin förlängning. Människan ÄR relation
och människan ges alltid möjligheten till att svara-an. Människan är skapad
till relation och redan innan vi åt av trädet i lustgården gavs oss möjligheten att vara aktiva i vår lydnad. Tar vi ansvar kan vi inte samtidigt utföra onda gärningar.
Av just den här anledningen fanns trädet där. Trädet är en
manifestation av Gud och en manifestation av möjligheter som vi inte ”skulle
behövt”. Men eftersom vi valde att äta av trädet så valde vi möjligheten till
ansvar. Möjligheten till att välja bort ont. Det innebär att kunskap ÄR ansvar och kunskap utan ansvar
är ond.
Trädet var således varken gott eller ont. Det var just på
gott och ont. Konsekvensen blev dock att människan nu ”tvingas” till ansvar och
om vi inte tar det gensvaret så kan vi heller inte fylla vårt syfte med
skapelsen. Det innebär också (tror jag) att i paradiset finns inget
ansvar…..för att det inte kommer behövas, lika lite som ondska kan rymmas i
paradiset. Ansvar och ondska hör skapelsen till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar