Det är skönt att vara hemma igen. Idag har det varit lugnt. Gått igenom mejlen, svarat och skickat lite böcker. Sedan har jag hämtat valsedlarna vi ska ha till kyrkovalet. På torsdag ska vi ha en samling med lite genomgång. Det ska bli kul att möta vännerna igen.
Det tar en dag eller så att hämta sig efter en konferens som den jag har deltagit i, i Finland. Jag är nöjd med veckan och glad över förtroendet att få undervisa så mycket som jag gjorde, 2,5 timmar om dagen. På morgnarna talade jag om livet i Kristus. Det har visat sig vara viktigt att berätta för människor att vi inte är både rättfärdiga och syndare, andligt schizofrena, utan att vi faktiskt är i Kristus, rättfärdiggjorda men ofullkomliga och med köttslig natur. Det verkar vara en nyhet för de många. Jag tror verkligen vi gjort Luther en stor otjänst genom att undervisa att vi både är i Kristus och utanför. Det är kanske inte så underligt att det ser ut som det gör och att frimodigheten lyser med sin frånvaro.
På eftermiddagarna gick jag igenom 1 Korintierbrevet. Det blev en översikt. Det är svårt att göra brevet rättvisa på så begränsad tid. Jag lade vikt vid tillkomsten av brevet och vid de yttre förhållandena i Korint. Det visade sig vara bra eftersom jag fick en fråga om kvinnans ställning och varför Paulus säger att hon ska bära huvudbonad i gudstjänsten. Menade han verkligen det? Jag fick lägga en dryg timme på ärendet. Men det har också det goda med sig att det blir tillfälle att visa på tolkningens konst.
Det sista passet gjorde vi en djupdykning i kapitel 15. Av de elva problemområden Paulus tar upp i sitt brev är tio etiska. Det elfte, kapitel 15, är dogmatiskt och handlar om de dödas uppståndelse. Tänkt att hela kyrkan står och faller med detta enkla och obegripliga faktum. Paulus är härlig när han skriver att frågan om de dödas uppståndelse är oanständig, eftersom, för det första, vi inte har rätt att ifrågasätta Guds handlande och, för det andra, därför att vi självklart ändå ingenting begriper av sådant som övergår vårt förstånd. Med de orden avslutar jag denna dag!
Det tar en dag eller så att hämta sig efter en konferens som den jag har deltagit i, i Finland. Jag är nöjd med veckan och glad över förtroendet att få undervisa så mycket som jag gjorde, 2,5 timmar om dagen. På morgnarna talade jag om livet i Kristus. Det har visat sig vara viktigt att berätta för människor att vi inte är både rättfärdiga och syndare, andligt schizofrena, utan att vi faktiskt är i Kristus, rättfärdiggjorda men ofullkomliga och med köttslig natur. Det verkar vara en nyhet för de många. Jag tror verkligen vi gjort Luther en stor otjänst genom att undervisa att vi både är i Kristus och utanför. Det är kanske inte så underligt att det ser ut som det gör och att frimodigheten lyser med sin frånvaro.
 |
| Det är skönt att sitta ner när man undervisar. Jag tycker Levi Petrus träffade rätt när han sa: "När jag sitter undervisar jag och när jag står predikar jag." |
På eftermiddagarna gick jag igenom 1 Korintierbrevet. Det blev en översikt. Det är svårt att göra brevet rättvisa på så begränsad tid. Jag lade vikt vid tillkomsten av brevet och vid de yttre förhållandena i Korint. Det visade sig vara bra eftersom jag fick en fråga om kvinnans ställning och varför Paulus säger att hon ska bära huvudbonad i gudstjänsten. Menade han verkligen det? Jag fick lägga en dryg timme på ärendet. Men det har också det goda med sig att det blir tillfälle att visa på tolkningens konst.
Det sista passet gjorde vi en djupdykning i kapitel 15. Av de elva problemområden Paulus tar upp i sitt brev är tio etiska. Det elfte, kapitel 15, är dogmatiskt och handlar om de dödas uppståndelse. Tänkt att hela kyrkan står och faller med detta enkla och obegripliga faktum. Paulus är härlig när han skriver att frågan om de dödas uppståndelse är oanständig, eftersom, för det första, vi inte har rätt att ifrågasätta Guds handlande och, för det andra, därför att vi självklart ändå ingenting begriper av sådant som övergår vårt förstånd. Med de orden avslutar jag denna dag!
8 kommentarer:
Hej!
Om jag förstår saken rätt så vill ni i FK att man ska kunna välja församling? Jag har vridit och hänt på det här och jag kan inte förstå hur de som inte tycker så motiverar det, och varför det inte är så idag?
För det första borde det strida mot föreningsfriheten, så redan där är väl nuvarande system ologiskt? Men det finns fler skäl att ifrågasätta detta:
1) Om jag är en passiv medlem så kanske jag ändå vill lägga mina pengar på något som intresserar mig, t ex historia, lokala exempel hade varit Nydala eller Hjelmserydsstiftelsen.
2) Är jag kristen med aktivt gudstjänstliv så vill jag väl betala till den församling där jag blir välsignad och undervisad och som köper in det bröd och vin jag tar emot och som städar när jag dragit in snö i adventstider?
3) Är jag en sökare så vill jag väl att den kyrka som hjälper mig ska få mina pengar?
Jag tror frågan är större än många förstår, och jag kan inte komma på någon enda situation där postnummerbaserat medlemsskap kan vara en fördel, mer än vid ren budgetering och det kan ju inte vara det viktiga. Eller vad är det jag missar?
Vridit och vänt ...
Hej Kerstin. Skälet är lika gammalt som Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har en territoriell syn på församlingen. Det är också skälet till att det inte behövs några andra församlingar. Nu är det nya tider och Svenska kyrkans kyrkosyn har blivit helt förlegad. Det kommer säkert att bli en ändring - om hundra år.
Tack för svar.
Jag hade förstått hållningen om vi levt kvar i små sockensamhällen, med prästen som folkbokförare. Idag har jag svårt att se ett enda vettigt skäl till upplägget. Det förstärker bara bilden av Svenska kyrkan som en kommunal förvaltning. Förödande.
Kerstin!
För att tala i fullständig klartext så är skälet till att fri församlingstillhörighet inte genomförts, den socialdemokratiska rädslan att ett gäng "kvinnoprästmotståndare" ska skriva sig i samma församling och "ta över" den.
Tack Torbjörn Lindahl.
Så man föredrar tomheten?
Man föredrar att människor vacklar omkring olyckliga i ensamhet för att de inte känner sig hemma eller trygga i sin anvisade församling?
Nu är jag ingen teolog, men speciellt bibliskt kan det inte vara. Är man inte rädd för att Gud blir arg över hur man sköter sitt uppdrag?
Nu är kanske inte Bibeln rättesnöret här, i och för sig. Högoktanigt hyckleri måste det i alla fall vara, med tanke på att alla är så stolta över den "nye svenske kardinalen" som de facto är "stiftschef" över ett antal kvinnoprästmotståndarstyrda församlingar.
Ändå är det trångt på katolska kyrkans parkering på söndagarna.
Vi är i en återvändsgränd.
Kerstin. Det är härligt att se din klarsyn. Din frimodighet kommer att betala sig! Snart hoppas jag.
Men en territoriell syn på församlingen, ändrades det verkligen med reformationen? Katolska kyrkan är också territoriellt organiserad när det gäller församlingarna, möjligen kan man vara med i olika om man bor i en större stad med flera församlingar, vilket också borde vara möjligt i Svenska kyrkan. Men att vara med i församlingen i Karesuando då man bor i Trelleborg torde innebära många praktiska svårigheter.
Tror inte att frågan om församlingsindelning har så mycket med Bibeln att göra utan något som Kyrkan råder över, ändå inte oviktig.
Frågan är hur glada i hjärtat Svenska kyrkans elit är över den uppmärksamhet Katolska kyrkan rönt det sista året med helgonförklaring, påvebesök och kardinalsutnämning.
Jonas M
Skicka en kommentar