Det är nu drygt 23 år sedan jag lärde känna begreppet Cellkyrkan. Det var på våren 1994, samma vår som jag tog steget att avsluta min anställning i Hjälmseryd. Kanske hängde de båda händelserna ihop på något sätt om än inte något självklart sätt. Det ska mer till för att säga upp en anställning.
Tretton år senare godkändes min licentiatavhandling om Cellkyrkan och i samma veva upphörde vi att i strikt mening tillämpa modellen den renodlade Cellkyrkan i Värnamo. Också det hade flera orsaker. Men det vi hade fått vara med om kom att sätt outplånliga spår i de involverade. Och även om vi inte idag använder oss av modellen finns människorna kvar och mycket av vad vi lärt oss finns kvar. Hur ska vi kunna ta vara på det på bästa sätt?
Koinonian är naturligtvis ett resultat av det skeende vi varit med om. Människorna från cellkyrkotiden finns ju kvar och fortsätter att samlas i gemenskapen, i koinonian. Vi samlas en gång i månaden, vi fira högmässa, tyvärr alltför ofta på olika platser, och vi har inspirations- och undervisningsdag en gång i kvartalet. Men det ligger i luften att vår Herre kommer att se till att vi får vara med om en andra våg. Det stora böneämnet nu är nog mod att ta nya steg och att få se unga människor fråga efter evangelium och dess form.
Under de senaste veckorna har jag arbetat med en uppdatering av Ralph W. Neighbour och hans renodlade modell - Cellkyrkan. I dag upptäckte jag att han har haft en blogg under åren 2013-2015 och jag har lagt ut den bland mina länkar så att den som vill kan kika. Den innehåller en hel del undervisning och jag ser med liten förvåning att nästan hela Boot Camp är utlagd. Boot Camp var den starthelg, den introduktion till Cellkyrkan som Neighbour gav under en helg. Jag är lite förvånad eftersom den undervisningen är tidig och därför att undervisningen nu har genomgått en del förändringar eller rättare sagt fördjupningar. Kanske är skälet just det att det nu handlar om fördjupningar som inte i och för sig ändra de grundläggande principer han alltid undervisat om.
Det är väl lika bra att jag avslöjar det: Jag arbetar inte bara på en uppdatering i ämnet utan på att få ut en bok i saken. Det finns ganska många som undrar vart Cellkyrkan tog vägen och det finns svar på den frågan. Och eftersom vi i Värnamo söker vägen framåt genom koinonian kan det vara på sin plats att lyfta frågan. Förhoppningsvis kommer boken att vara klar till jul.
Kanske ska jag säga det redan nu att tanken är inte att finslipa på den renodlade Cellkyrkan utan helt enkelt insikten att kyrkan just nu genomgår mycket stora förändringar. Förändringarna är större än vad vi själva är medvetna. Vi är ju förkyrkligade som Eckerdal skriver i sin bok. Vi lever i en bekväm fångenskap och vill inte gärna vara med om några förändringar. Det påminner mig om resonemanget jag hade med en av våra syföreningar för ett antal år sedan. Vi diskuterade hur vi skulle kunna få fler medlemmar i en döende syförening och det lades fram konkreta förslag där Jesus intog en central plats. Men innan vi skulle besluta ville de ha ett samtal med mig och i det sades: Håkan, vi tror att det är bättre att vi tar med oss syföreningen i graven. Det får vara som det är.
Det finns anledning att komma tillbaka i saken om Cellkyrkan.
Tretton år senare godkändes min licentiatavhandling om Cellkyrkan och i samma veva upphörde vi att i strikt mening tillämpa modellen den renodlade Cellkyrkan i Värnamo. Också det hade flera orsaker. Men det vi hade fått vara med om kom att sätt outplånliga spår i de involverade. Och även om vi inte idag använder oss av modellen finns människorna kvar och mycket av vad vi lärt oss finns kvar. Hur ska vi kunna ta vara på det på bästa sätt?
Koinonian är naturligtvis ett resultat av det skeende vi varit med om. Människorna från cellkyrkotiden finns ju kvar och fortsätter att samlas i gemenskapen, i koinonian. Vi samlas en gång i månaden, vi fira högmässa, tyvärr alltför ofta på olika platser, och vi har inspirations- och undervisningsdag en gång i kvartalet. Men det ligger i luften att vår Herre kommer att se till att vi får vara med om en andra våg. Det stora böneämnet nu är nog mod att ta nya steg och att få se unga människor fråga efter evangelium och dess form.
Under de senaste veckorna har jag arbetat med en uppdatering av Ralph W. Neighbour och hans renodlade modell - Cellkyrkan. I dag upptäckte jag att han har haft en blogg under åren 2013-2015 och jag har lagt ut den bland mina länkar så att den som vill kan kika. Den innehåller en hel del undervisning och jag ser med liten förvåning att nästan hela Boot Camp är utlagd. Boot Camp var den starthelg, den introduktion till Cellkyrkan som Neighbour gav under en helg. Jag är lite förvånad eftersom den undervisningen är tidig och därför att undervisningen nu har genomgått en del förändringar eller rättare sagt fördjupningar. Kanske är skälet just det att det nu handlar om fördjupningar som inte i och för sig ändra de grundläggande principer han alltid undervisat om.
Det är väl lika bra att jag avslöjar det: Jag arbetar inte bara på en uppdatering i ämnet utan på att få ut en bok i saken. Det finns ganska många som undrar vart Cellkyrkan tog vägen och det finns svar på den frågan. Och eftersom vi i Värnamo söker vägen framåt genom koinonian kan det vara på sin plats att lyfta frågan. Förhoppningsvis kommer boken att vara klar till jul.
Kanske ska jag säga det redan nu att tanken är inte att finslipa på den renodlade Cellkyrkan utan helt enkelt insikten att kyrkan just nu genomgår mycket stora förändringar. Förändringarna är större än vad vi själva är medvetna. Vi är ju förkyrkligade som Eckerdal skriver i sin bok. Vi lever i en bekväm fångenskap och vill inte gärna vara med om några förändringar. Det påminner mig om resonemanget jag hade med en av våra syföreningar för ett antal år sedan. Vi diskuterade hur vi skulle kunna få fler medlemmar i en döende syförening och det lades fram konkreta förslag där Jesus intog en central plats. Men innan vi skulle besluta ville de ha ett samtal med mig och i det sades: Håkan, vi tror att det är bättre att vi tar med oss syföreningen i graven. Det får vara som det är.
Det finns anledning att komma tillbaka i saken om Cellkyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar