Under senare år har det skrivits ganska mycket om Folkkyrkan och ganska mycket om dess inte officiellt erkända problem. Fler forskare än mycket länge har brottats med folkkyrkans dilemma. Hur folkkyrkan än beter sig blir det bara fel och kan inte bli något annat eftersom praktiskt taget alla forskare vet att dess tid är över. Det framstår för mig närmast som ett mysterium att Svenska kyrkans andliga ledning inte vill adressera problemet. Det kan knappast längre bero på okunskap. Det finns så litet, praktiskt taget inget, som talar för folkkyrkans förnyelse. Förmodligen beror det på att den andliga ledningen faktiskt inte leder. Det gör kyrkopolitikerna. Så vad göra?
Det har hänt att olika modeller och exempel har kommit i fokus, kanske till dels också prövats. Men det har inte hjälpt och kommer inte heller att hjälpa eftersom andlig växt sker underifrån som ett resultat av Guds Ords tilltal in i människors liv. Inte så få har "fått visioner" om vad som bör göras men biskop Sven (Thidevall) påpekade riktigt att visioner saknar betydelse ... så länge de inte kopplas till konkreta människor eller grupper. Dessa grupper av människor behöver strukturer att leva och utvecklas i. De behöver vara autonoma och veta sin större tillhörighet. Sådant saknas inom och efterfrågas inte heller inom Svenska kyrkan. Där ligger en stor del av problemet. Det finns inte utrymme för något nytt. Man vill inte.
Mig veterligt har det skrivit tre böcker som berör vad jag tidigare kallat det nya paradigmets kyrkor. Den första har jag själv skrivit De heligas gemenskap - om celler inom Svenska kyrkan. Den utkom 2010. Det tog mig 15 år att skriva den eftersom den växte fram hand i hand med praktik. I dag har jag mycket mer att säga om den boken. Jag står fortfarande för innehållet och tror att den fortfarande kan fylla sin funktion, men jag ser nu 10 år senare saker som har förändrats, som jag skulle gjort annorlunda och vad som behöver kompletteras. Egentligen inget konstigt med det.
Den andra boken publicerades 2015 och heter Vilja, våga, växa - om församlingsutveckling som nödvändighet och möjlighet. Den skrevs av Björn Gusmark som nu leder projektet Nya sätt att vara kyrka, ett projekt finansierat av kyrkomötet! Vi får se vad som händer efter två år. Ett har väl redan gått? I den talar han om att Svenska kyrkan har inbyggda systemfel vilket måste bedömas som synnerligt allvarligt ur ett andligt perspektiv. Han berättar om hur de besökte Cellkyrkan i Värnamo och hur de inspirerades att göra något åt situationen hemma.Mycket av det han skriver finns i min bok även om det inte refereras till den. Det gör det förresten också Fredrik Modéus i sin bok Längta efter liv - församlingsväxt i Svenska kyrkan som utkom 2009. Inte heller han refererar till min bok och forskning. Min licentiat avhandling skrev 2007. Dock refererar han till min bok i sin doktorsavhandling 2015.
Den tredje boken kom detta år, 2017. Jag läste den igår. Den är skriven av Jan Eckerdal och heter Kyrka i mission. Det är den bästa boken hittills. Inte så konstigt. Eckerdal har doktorerat i systematisk teologi och är präst i Strängnäs stift. Han har vistats i och studerat i England och har nu den mest uppdaterade informationen av oss. En mycket läsvärd bok som jag har för avsikt att kommentera i ett antal bloggar framöver. Hans utgångspunkt är rapporten från Mission-shaped Church som kom år 2004 och vad som sedan kom att kallas Fresh Expressions of Church. I sin bok nämner han de cellstrukturerade församlingarna även om de inte för övrigt är i blickpunkten, Det är däremot vad jag kallar för det nya paradigmets kyrkor eller som Eckerdal föredrar att kalla dem; de senmoderna kyrkorna.
Neighbour som jag särskilt studerade skrev sin bok Where do we go from here? år 1990 och då hade han jobbat med celler något eller några decennier beroende på hur vi räknar. Jag konstaterar att Sverige i allmänhet, den kristna bokmarknaden och Svenska kyrkan särskilt ligger ungefär 27 år efter i utvecklingen. Men och det är viktigt att få med; det gläder mig att det äntligen kommit till vårt land. OK det har funnits tidigare men Svenska kyrkan har framgångsrikt stått emot fram tills nu. Nu får vi se hur Eckerdals bok kommer att hanteras och vad projektet Nya sätt att vara kyrka leder till. Jag ber att få upprepa mig; jag är verkligen glad för Eckerdals bok!
Det har hänt att olika modeller och exempel har kommit i fokus, kanske till dels också prövats. Men det har inte hjälpt och kommer inte heller att hjälpa eftersom andlig växt sker underifrån som ett resultat av Guds Ords tilltal in i människors liv. Inte så få har "fått visioner" om vad som bör göras men biskop Sven (Thidevall) påpekade riktigt att visioner saknar betydelse ... så länge de inte kopplas till konkreta människor eller grupper. Dessa grupper av människor behöver strukturer att leva och utvecklas i. De behöver vara autonoma och veta sin större tillhörighet. Sådant saknas inom och efterfrågas inte heller inom Svenska kyrkan. Där ligger en stor del av problemet. Det finns inte utrymme för något nytt. Man vill inte.
Mig veterligt har det skrivit tre böcker som berör vad jag tidigare kallat det nya paradigmets kyrkor. Den första har jag själv skrivit De heligas gemenskap - om celler inom Svenska kyrkan. Den utkom 2010. Det tog mig 15 år att skriva den eftersom den växte fram hand i hand med praktik. I dag har jag mycket mer att säga om den boken. Jag står fortfarande för innehållet och tror att den fortfarande kan fylla sin funktion, men jag ser nu 10 år senare saker som har förändrats, som jag skulle gjort annorlunda och vad som behöver kompletteras. Egentligen inget konstigt med det.
Den andra boken publicerades 2015 och heter Vilja, våga, växa - om församlingsutveckling som nödvändighet och möjlighet. Den skrevs av Björn Gusmark som nu leder projektet Nya sätt att vara kyrka, ett projekt finansierat av kyrkomötet! Vi får se vad som händer efter två år. Ett har väl redan gått? I den talar han om att Svenska kyrkan har inbyggda systemfel vilket måste bedömas som synnerligt allvarligt ur ett andligt perspektiv. Han berättar om hur de besökte Cellkyrkan i Värnamo och hur de inspirerades att göra något åt situationen hemma.Mycket av det han skriver finns i min bok även om det inte refereras till den. Det gör det förresten också Fredrik Modéus i sin bok Längta efter liv - församlingsväxt i Svenska kyrkan som utkom 2009. Inte heller han refererar till min bok och forskning. Min licentiat avhandling skrev 2007. Dock refererar han till min bok i sin doktorsavhandling 2015.
Den tredje boken kom detta år, 2017. Jag läste den igår. Den är skriven av Jan Eckerdal och heter Kyrka i mission. Det är den bästa boken hittills. Inte så konstigt. Eckerdal har doktorerat i systematisk teologi och är präst i Strängnäs stift. Han har vistats i och studerat i England och har nu den mest uppdaterade informationen av oss. En mycket läsvärd bok som jag har för avsikt att kommentera i ett antal bloggar framöver. Hans utgångspunkt är rapporten från Mission-shaped Church som kom år 2004 och vad som sedan kom att kallas Fresh Expressions of Church. I sin bok nämner han de cellstrukturerade församlingarna även om de inte för övrigt är i blickpunkten, Det är däremot vad jag kallar för det nya paradigmets kyrkor eller som Eckerdal föredrar att kalla dem; de senmoderna kyrkorna.
Neighbour som jag särskilt studerade skrev sin bok Where do we go from here? år 1990 och då hade han jobbat med celler något eller några decennier beroende på hur vi räknar. Jag konstaterar att Sverige i allmänhet, den kristna bokmarknaden och Svenska kyrkan särskilt ligger ungefär 27 år efter i utvecklingen. Men och det är viktigt att få med; det gläder mig att det äntligen kommit till vårt land. OK det har funnits tidigare men Svenska kyrkan har framgångsrikt stått emot fram tills nu. Nu får vi se hur Eckerdals bok kommer att hanteras och vad projektet Nya sätt att vara kyrka leder till. Jag ber att få upprepa mig; jag är verkligen glad för Eckerdals bok!
1 kommentar:
I brist på smågrupp, så har jag nyligen efter långt övervägande gått med i en smågrupp online. Deltagare USA olika delar, Italien, en Filipinska som jag inte har koll på var hon bor. Vi möts varje vecka 1 tmmma på Zoom och delar tankar kring ett studiematerial vi sett i förväg, video och studiebok Vi har en sluten FB-grupp där vi delar böneämnen och bekymmer. Är också del av en större FB grupp där vi är är ca 1700 medlemmar. AT
Skicka en kommentar