Joh 6:60-69
1. Det är outhärdligt
det han säger
a) Jesus hade många lärjungar, men långt ifrån alla förstod
vem Jesus är. Det fanns olika skäl till att människor flockade runt honom. Vid
ett tillfälle, Matt 5:20 hade han talat om att om inte deras rättfärdighet
övergår de skriftlärdas och fariséernas kommer de aldrig in i himmelriket. Vid
ett annat tillfälle 7:21 hindrade han en man från att vara med på sin fars
begravning. En gång sa Jesus att den som vill rädda sitt liv han kommer att
mista det, 16:25 och till den rike ynglingen sa han att han först måste sälja
allt han äger och ge åt de fattiga innan han kan följa Jesus.
Jesus var inte otydlig, inte svår att förstå men det han sa
var outhärdligt.
b) Det här är en sida som vi förkunnare sällan lyfter fram.
Jag vet inte vad det beror på. Blundar vi för vad Jesus säger? Tar vi honom
inte på allvar? Förklarar vi bort utsagor som dessa så att de mister sin kraft?
Vad skulle hända om prästerna predikade som Jesus? Skulle ni då säga till varandra:
Vem står ut med att höra honom? Det är bara ni själva som kan svara.
c) Kyrkohistorien visar att där de kristna utsätts för
lidanden och svårigheter växer de i antal. När trakasserier och förföljelser
sätter in förstår de kristna att Jesus har rätt, att han är den mänskligheten
väntat på, Messias.
2. Det är Anden som
ger liv, köttet är till ingen hjälp
a) I dessa ord hittar vi lösningen på det omöjliga. ”Köttet
är till ingen hjälp”. Köttet står här för den mänskliga förmågan, oförmågan. Vi
vill gärna tro att kan frälsa oss själva, men lurar oss själva. Om jag gör mitt
bästa, kanske går till kyrkan och är välvilligt inställd. Om jag deltar ofta
ökar mina möjligheter att bli frälst, eller … Vi kan inte frälsa oss själva.
Just därför 3:16.
b) Det är Anden som ger liv, med stort A, jfr v 63. Jesus
hade först talat om sig själv som det bröd som kommer ner från himmelen. Då,
skriver Johannes, knorrade judarna. Jesus försöker få dem att förstå att de är
helt beroende av honom, men de litade fortfarande mer på sig själva. Då tar
Jesus bladet från munnen och talar nödvändigheten att äta hans kött och dricka
hans blod. Jesus är den som ger sitt liv, blir vårt bröd genom Ordet och Anden.
Den heliga nattvarden ger oss del av den andliga verkligheten, ger oss del av ”Människosonen
som stigit upp dit där han var förut”.
c) De första kristna förstod inte bara vad han menade, utan
när de lärde känna honom förstod de också vem han är. Och därmed går vi över
till punkt 3.
3. Du har det eviga
livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige
a) Jesus kunde ha ställt samma fråga som han ställde vid CF:
Vem säger ni att jag är? Men här formulerar han sig annorlunda: Inte vill väl
också ni gå bort? Men vid det hr laget hade de förstått att Jesus inte har ordet
för ett bekvämt liv i den här tillvaron utan ett avgörande ord för evigheten.
De hade lärt känna honom och kunde inte tänka sig att gå till någon annan.
b) Vi behöver också komma till den punkten där vi förstår
hur beroende vi är utav honom. Vi behöver höra hur vi blir mer rättfärdiga än
de skriftlärda och fariséerna, förstå vem Jesus är för att ens kunna tänka
tanken att avstå från fars begravning eller sälja allt vi äger.
c) De första kristna lärde känna Jesus och lärde sig att
förtrösta på honom och när de gjort det höll de fast vid hans undervisning,
bönerna gemenskapen och den heliga nattvarden. Men de förstod att också det var
en gåva. Den vecka som ligger framför oss kan vi göra kollektbönen till vår: ge
oss nåd att sätta vår förtröstan till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar