onsdag, februari 15, 2017

Svårigheter inom Mission-shaped Church

Nu vill jag skriva mer om Kyrka i mission utifrån Eckerdals bok. I kapitel 4 vill han fördjupa det teologiska tänkandet. I England har man tagit fasta på´vad som kallas mixed economy. Det är ett sätt att bejaka mångfalden men det har också lett till kritik. Några vill gärna försvara det traditionella sättet att vara församling. Om jag är förvånad? Knappast. Till dem som vill tänka snävare hör det anglokatolska sammanhanget där man månar om ämbetet och liturgin. I rapporten Mission-shaped Church försöker man vara tillmötesgående genom att föreslå några grundläggande teologiska principer. Som svar på detta har ytterliga andra mer eller mindre gått till frontalangrepp och därmed bidragit till en polarisering. Ett skäl till polariseringen är att förespråkarna tar sin utgångspunkt i det senmoderna samhället medan kritikerna tar sin utgångspunkt i Bibeln. Själv tror jag det är onödigt med en sådan polarisering.Men frågan är om vi har att göra med ett paradigmskifte och då kanske polariseringen är oundviklig.

Ett annat skäl till spänningarna är att många Fresh Expressions borde ha stått under en särskild biskop något jag definitivt skulle förespråka, men att etablerade församlingar tar sig an och satsar på Fresh Expressions varvid de befarade spänningarna uppstår. Det är vad som hände med Värnamo koinonia i relation till Värnamo pastorat. Men hur ska vi tänka om framtida risker i svensk kontext?

Problemet tycks vara bristande insikt. Insikten att innehåll och form måste följas åt. Om, säger om, man vill hålla sig till den allmänneliga tron, det evangeliska innehållet kan det inte uttryckas på vilka sätt som helst. Då måste vad jag förstår Apg 2:42 finnas med i grund, det vill säga den apostoliska undervisningen, gemenskapen, nattvarden och bönerna. Det går inte att vara utan något av detta. Om det inte finns med i formen avviker man från vad som kallas kristet. Min slutsats är att när de nya gemenskaperna växer fram behöver vi se till att de fyra aspekterna finns med. Tillhörigheten till det allmänneliga är avgörande för att undvika sekterismens faror. När detta är sagt menar ändå Eckerdal att möjligheterna till att gestalta de fyra aspekterna i nya former är stora. Det tror jag också men samtidigt har jag genom åren förstått vikten av motkrafterna. I vårt fall Svenska kyrkans ledning, nationellt och lokalt. Denna knut måste lösas upp.

En annan utmaning är de önskningar som finns inom Mission-shaped Church och Fresh Expressions att närma sig samtiden. Här finns risken för anpassning till den rådande kulturen. En strävan efter att vilja vara relevant kan komma att korrumpera kyrkan, menar Eckerdal. Ändå måste ny-kyrkliga former växa fram i dialog med kulturen. Kulturer är dessutom aldrig statiska utan stadd i ständig förändring. Eckerdal skriver sedan om mångfalden. Riktigt pekar han på att den redan finns i ganska stor utsträckning. Jag tänker på BV, EFS och aKF och SSB, på laestadianerna och de gammalkyrkliga. Så varför inte fler sådana föreningar, stiftelser, gemenskaper eller sällskap? Så länge de olika grupperingarna inte definierar sig i motsats till varandra. Så länge det går att känna igen vad som förenar.

Tyvärr ser jag just Svenska kyrkan som vår största motkraft och det gör den svenska situationen mycket svår. Eckerdal är medveten om problemet även om han inte vill göra svårt svårare. Det finns, skriver han, delar av Svenska kyrka där man talar om en öppen folkkyrka på ett sådant sätt att det blir en identitetsmarkör. Det betyder då att man är emot allt annat. På samma sätt finns det delar som talar om förnyelse på ett sådant sätt att något annat inte kan godtas. Typiskt svensk med andra ord. En mening ska gälla för alla, Må Gud bryta sönder detta snarast.

Alla kyrkomodeller har sina begränsningar. Ingen modell kan hjälpa oss med alla utmaningar utan här gäller det att finna nya vägar. Det tror jag fortfarande är möjligt allteftersom Svenska kyrkan marginaliserar sig själv. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Där man finner biskopen (som innehar det fullständiga prästämbetet som Jesus inrättade och gav åt apostlarna) finner man kyrkan. Det är därför en riktig iakttagelse dessa grupper behöver en överherde.

Jonas M

Anonym sa...

Biträdande biskopar som kan prioritera pionjärarbetet liksom någon som också kan förse de små traditionella grupperna med präster?! JN

James Kenny sa...

Ar vi inte alla praster genom Kristus Jesus?