Något riktigt bra

Dagen har varit maklig men ändå innehållsrik. På något sätt har det blivit mer förtrolig själavård sedan jag slutade min anställning. Den sakramentala bikten tillhör prästen arbetsuppgifter och kan klaras av utan någon särskild kallelse, men att bedriva själavård i ordets bästa bemärkelse är en särskild gåva. Här räcker det inte med förtrolighet i största allmänhet eller ens med fortbildning utan menar jag det krävs ett särskilt intresse, ett särskilt engagemang. Det gäller inte bara att kunna lyssna utan också att förmedla något av värde. Själavård har aldrig varit min särskilda kallelse och ärligt talat har jag sett mycket dåligt bedriven själavård. Själavård som mest är pjunk och inte leder till annat än slöseri med tid. Självklart undantar jag akut själavård som den i samband med självmord, olyckor eller andra kriser som jag mötte regelbundet under de år jag var sjukhuspräst. Jag glömmer aldrig en dag när jag kallades till bårhuset. En man hade omkommit i en trafikolycka och ville de ha en präst vid båren. Det riktigt unika med den situationen var att de alla var aktiva muslimer. Men i ett sådant akut läge spelade det ingen roll. Här fanns inge imam och en präst fick duga. Det var första gången och än så länge enda gången jag bett tillsammans med muslimer. Ibland är detta att vara människa, skapad till Guds avbild, viktigare än religion. Men en situation som den är inte detsamma som de gemensamma gudstjänster Svenska kyrkan nu vill fira med andra religionstillhöriga.

Det förtroliga samtalet med människor har som sagt ökat sedan jag slutade min anställning. Vad det beror på vet jag inte.

Sedan en tid går Kari och jag regelbundet på torsdagarna till Mariakyrkan. Där firas mässan kl 18.00. Denna kväll var vi 13 personer, personer som känner varandra väl. De flesta av dem ingår i koinonians syskonkrets. Av någon anledning har vi mötts där utan att vi talat om det som "vår" mässa. Andra syskon går till andra platser och är glada för det. Mässan är mässan. Jag tycker mig märka ett skeende bland dem som går där och kanske beror det till dels på att f Anders vill börja fira ökenmässan en gång i månaden. I tisdags var Peter Halldorf på plats och informerade om hur det ska gå till. Jag vet att det beställdes och förbereddes. Vi får se när den kommer igång. Jag ser fram emot det någon gång i månaden.

Annars är det i morgon dags för ekumenisk samling ute på Lidnäs. Den som vill veta något mer om Lidnäs kan klicka här. Viljan att mötas över gränserna har lett till att en stödförening bildats som fått lova att arrendera Lidnäs på två år. Det verkar inte riktigt klart hur det kommer att utvecklas men där samlas dem som vill till lovsång och bön varje lördagsmorgon för övrigt sedan år tillbaka och framöver också varje söndagskväll. Det är något intressant som sker eftersom ingen av de etablerade församlingarna står som arrangörer utan det blir vad de närvarande gör det till. Om Gud vill kan här växa fram något riktigt bra.