Eftersom jag anser Eckerdals bok Kyrka i mission vara så viktig vill jag fortsätta blogga om den så att alla mina läsare är uppdaterade. Kapitel 3 handlar om Mission-shaped Church och Fresh Expressions of Church. Det som hände i England på 1970-talet och framåt var att ett andligt skeende ägde rum och ledde till att nya gemenskaper såg dagens ljus. Och de var inte få. En sådan rörelse var/är Alpha, en annan husförsamlingsrörelse men det fanns flera. Detta var tvunget att analyseras. Så gjordes undersökningen och rapporten mynnade först ut i rapporten Breaking New Ground. Den låg färdig år 1994! Det är ett tag sedan. Rörelserna har berört också vårt land, men Svenska kyrkan har inte ansett att det finns skäl att bry sig. En svensk biskop avfärdade Alpha-kurserna med orden: "de står för förmedlings-teologi" och menade att det är fel att pracka på folk sådant. Människor måste själva få upptäcka och ta ställning. Jaha, och hur insiktsfull var han? År 2004 antogs en ny och uppdaterad version med namnet Mission-shaped Church. I den finns också en samtidsanalys. Vad är det för en tid vi lever i?
Här kan jag åtminstone nämna fyra faktorer. För det första lever vi i en tid av ökad mobilitet och social fragmentering. Bilresandet har fördubblats sedan 70-talet, antalet skilsmässor ökar, arbetspendlandet ökar, avståndet till släktingar ökar ... För det andra har nätverkssamhället fått sitt genombrott. Som kunder ingår vi i rabattklubbar, On-line kulturen har fått genomslag också för kyrkligt engagemang och så vidare. För det tredje lever vi i en konsumtionskultur. Tidigare producerade vi i hög utsträckning, nu importerar vi varorna och konsumerar i stället. För det fjärde lever vi i en efterkristen kultur. Det engelska samhället kan inte i någon egentlig mening kallas för kristet. Kyrkans klockor som klämtar "kom-till-oss" saknar numera betydelse. Denna analys, skriver Eckerdal, kan knappast ses som kontroversiell eller uppseendeväckande.
En given slutsats är att den traditionella territorialförsamlingen måste kompletteras. Här nämner Eckerdal bland annat cellgruppskyrkor där den lilla gruppen får allt större betydelse. Den har inte alltid sin identitet i något särskilt samfund. Men de nya gemenskaperna kan se ut på en mängd olika sätt. Det var då det engelska biskopsmötet kom på idén att inkludera alla dessa grupper genom att kalla dem för Fresh Expressions of Church. Detta kompletterades med lanseringen av begreppet mixed economy, blandekonomi, det vill säga mångfald. På det här sättet har man lyckats ringa in en rad olika företeelser. Min bön är att Svenska kyrkan skulle kunna komma fram till något liknande,
Utöver detta har man i England lyckats upprätta icke-territoriella församlingar och låtit nya gemenskaper sortera under sin särskilda biskop. Det är vad jag önskar för Värnamo koinonia. Att Svenska kyrkan skulle kunna komma dithän framstår för närvarande som närmast utopiskt. Tyvärr. Men under har hänt förut.
En hemlighet i arbetet med Fresh Expressions of Church är att inte organisera något uppifrån, utan att i stället lägga örat mot marken för att sedan bereda rum för det nya. I förlängningen hoppas den Anglikanska kyrkan få tillbaka sin tjänst i form av förnyade eller förändrade egna församlingar. Den anglikanska kyrkans strategi kan sammanfattas i fyra punkter.
Av dem som är med i Fresh Expressions i England sägs 40 % sakna kyrklig förankring, 30 % hade kyrklig förankring men nöjer sig numera med endast Fresh Expressions och resten eller 25 % är med i en traditionell kyrka. Siffrorna kan tolkas på olika sätt men Eckerdal skriver att det betyder att kyrkan har funnit nya platser. Och därmed kan han gå över till mixed economy och tala om mångfald.
Eftersom mitt utrymme här är starkt begränsat nöjer jag mig med att tillsammans med Eckerdal konstatera att enhetssamhällets tid är förbi och att mångfalden är det enda alternativet i ett mångkulturellt samhälle. Sedan avslutar han kapitlet med att berätta att det gäller att upptäcka småskaliga företeelser, inte för att trampa ner dem i marken, utan för att bereda dem utrymme. Här har nyckelpersoner inom kyrkan en avgörande roll. Vilka är de inom Svenska kyrkan? Kyrkoherdarna skulle jag vilja säga OCH deras ja-sägare. De ska tillsammans med de förtroendevalda öppna upp för Fresh Expressions - om det finns några sådana.
Här kan jag åtminstone nämna fyra faktorer. För det första lever vi i en tid av ökad mobilitet och social fragmentering. Bilresandet har fördubblats sedan 70-talet, antalet skilsmässor ökar, arbetspendlandet ökar, avståndet till släktingar ökar ... För det andra har nätverkssamhället fått sitt genombrott. Som kunder ingår vi i rabattklubbar, On-line kulturen har fått genomslag också för kyrkligt engagemang och så vidare. För det tredje lever vi i en konsumtionskultur. Tidigare producerade vi i hög utsträckning, nu importerar vi varorna och konsumerar i stället. För det fjärde lever vi i en efterkristen kultur. Det engelska samhället kan inte i någon egentlig mening kallas för kristet. Kyrkans klockor som klämtar "kom-till-oss" saknar numera betydelse. Denna analys, skriver Eckerdal, kan knappast ses som kontroversiell eller uppseendeväckande.
En given slutsats är att den traditionella territorialförsamlingen måste kompletteras. Här nämner Eckerdal bland annat cellgruppskyrkor där den lilla gruppen får allt större betydelse. Den har inte alltid sin identitet i något särskilt samfund. Men de nya gemenskaperna kan se ut på en mängd olika sätt. Det var då det engelska biskopsmötet kom på idén att inkludera alla dessa grupper genom att kalla dem för Fresh Expressions of Church. Detta kompletterades med lanseringen av begreppet mixed economy, blandekonomi, det vill säga mångfald. På det här sättet har man lyckats ringa in en rad olika företeelser. Min bön är att Svenska kyrkan skulle kunna komma fram till något liknande,
Utöver detta har man i England lyckats upprätta icke-territoriella församlingar och låtit nya gemenskaper sortera under sin särskilda biskop. Det är vad jag önskar för Värnamo koinonia. Att Svenska kyrkan skulle kunna komma dithän framstår för närvarande som närmast utopiskt. Tyvärr. Men under har hänt förut.
En hemlighet i arbetet med Fresh Expressions of Church är att inte organisera något uppifrån, utan att i stället lägga örat mot marken för att sedan bereda rum för det nya. I förlängningen hoppas den Anglikanska kyrkan få tillbaka sin tjänst i form av förnyade eller förändrade egna församlingar. Den anglikanska kyrkans strategi kan sammanfattas i fyra punkter.
- ett kontinuerligt visionsarbete
- rapportering och presentation av nya gemenskaper
- en rådgivningsbank med erfarenheter
- ett kursutbud för Fresh Expressions of Church
Av dem som är med i Fresh Expressions i England sägs 40 % sakna kyrklig förankring, 30 % hade kyrklig förankring men nöjer sig numera med endast Fresh Expressions och resten eller 25 % är med i en traditionell kyrka. Siffrorna kan tolkas på olika sätt men Eckerdal skriver att det betyder att kyrkan har funnit nya platser. Och därmed kan han gå över till mixed economy och tala om mångfald.
Eftersom mitt utrymme här är starkt begränsat nöjer jag mig med att tillsammans med Eckerdal konstatera att enhetssamhällets tid är förbi och att mångfalden är det enda alternativet i ett mångkulturellt samhälle. Sedan avslutar han kapitlet med att berätta att det gäller att upptäcka småskaliga företeelser, inte för att trampa ner dem i marken, utan för att bereda dem utrymme. Här har nyckelpersoner inom kyrkan en avgörande roll. Vilka är de inom Svenska kyrkan? Kyrkoherdarna skulle jag vilja säga OCH deras ja-sägare. De ska tillsammans med de förtroendevalda öppna upp för Fresh Expressions - om det finns några sådana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar