Obesvarad kärlek

I går kväll  kom Kari och jag hem från nyårsfirandet i Norge. Borta bra, men hemma bäst.

Väl hemma försöker jag uppdatera mig med vad som hänt i Svedala medan vi har varit borta. Särskilt intresserar jag mig för Svenska kyrkan eftersom jag lider med denna stackars misshandlade organisation. Jag hade tänkt att jag skulle avhålla mig från att kritisera kyrkan eftersom den nu gör ner sig själv och inte behöver min hjälp. Dessutom vill jag inte avslöja det lokala skeendet. Det kommer också att avslöja sig självt. Men jag måste ändå be om att få informera mina läsare så att ni själva kan ta del av skeendet.

Det nya året började med att Dag Sandahl publicerade vad det kostat Svenska kyrkan att utreda SKUT och församlingen i London. För detta tillsattes en oberoende utredning och den sköttes av advokatfirman Mannehemier Swartling och för detta betalade de som tillhör Svenska kyrkan 2,5 miljoner av de kyrkotillhöriga. Den som vill läsa Dags blogga kan klicka här, 

Men redan dagen före nyårsaftonen publicerade Ann Heberlien en ledare som du kan läsa genom att klicka här. Den bär rubriken Svenska kyrkan går mot sin undergång och är mycket läsvärd även om det faller en skugga över ärkebiskop Antje. Nu är det väl i och för sig inte henne det är synd om utan Svenska kyrkan! Ann Heberlein som är doktorerad i etik och borde veta vad hon skriver anser att ärkebiskopen borde ta sin uppgift mer på allvar. Under år 2016 har cirka 90 000 människor begärt utträde ur Svenska kyrkan och det kan knappast vara utan orsak. Hur som helst borde de ansvariga ställa sig frågan; Vad är problemet? Är det något vi kan göra? Men det verkar som att Kyrkans hus vill vifta bort problemet med ett allmänt tal om sekularisering. Förresten; Är det inte människor vi talar om? Är de människor som begär utträde ett problem? 

Så kommer vi till den 2 januari. Då publiceras en Under-strecket artikel i SvD skriven av Sofia Lilly Jönsson. Hon har tidigare skrivit kyrkokritiskt i SvD och försökt att visa på några problemställningar. Men tydligen har hon inte fått något svar av tjänstemännen i Kyrkans Hus, än mindre från Ärkebiskopen. Sofia Lilly tar i denna artikel upp problemet från en annan synvinkel. Rubriken lyder: Visselblåsarna blåser nytt liv i kyrkan. Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Den är värd att läsa. Artikeln målar bakgrunden till Reformationen som ägde rum för 500 år sedan. Den handlar om Martin Luthers protester och om hans illojalitet. Den sista delen handlar om vår tids motsvarighet, visselblåsarna, inom Svenska kyrkan. Här berättar Sofia Lilly att motionen till kyrkomötet som handlade om att införa regler för anställda och förtroendevalda inom Svenska kyrkan numera kalla lex Sandahl efter Dag Sandahls blogg. Jag är övertygad om att det är ett bra namn, ett namn alla känner igen och ett tillmäle som f Dag borde vara stolt över. Och det tror jag han är.  Men här nämns också prästen Patrik Pettersson som du tillsammans med Dag Sandahl hittar på min länklista här till höger. Jag har själv inte läst så mycket av Patrik men får nog börja följa honom lite noggrannare om jag ska kunna följa med.

Sofia Lilly vittnar om dessa bloggares kärlek till Svenska kyrkan, men förstår också att den är obesvarad av biskopar och Kyrkans Hus. Ledningen blundar, håller för öronen, viftar bort problemen, hotar och förklarar sådana präster för illojala. Så gjorde man också för 500 år sedan och då kallades det för bannlysning. Idag för avkragning. Men bannlysningen kanske kommer tillbaka. Det är också ett sätt att fira reformationen!

F Dag måste ha läst artikeln på morgonen och si redan efter någon timme tar han upp den på sin blogg. Du kan läsa den genom att klicka här. Den bär rubriken Ann vs Antje; Alla arga. 

I dag är det den 4 januari. N'är jag läser morgondagens SvD hittar jag en krönika skriven av Josefin Holmström. Redan i rubriken ställer hon frågan alla nu måste ställa sig: När ska kyrkan börja lyssna på de obekväma rösterna? Du kan läsa den genom att klicka här. Hon är själv en person som nu begärt utträde ur Svenska kyrkan eftersom där inte talas öppet, klart och tydligt om Jesus och dem han är. Sedan knyter hon an till Sofia Lilly Jönsson och avslutar med en bön:

Det enda vi vill är att ni möter oss, talar med oss - lyssnar på oss. Är det så mycket begärt?

Denna bön borde besvaras av kyrkoledningen såväl nationellt som lokalt. Om det kommer att ske? Kanske som en del i spelet, men knappast på riktigt. Problemen som handlar om prästämbetet, vigsel av samkönade, ekumeniken med andra kyrkor och samfund begriper sin inte kyrkopolitikerna på. Och det är ju de som styr Svenska kyrkan. De som skulle kunna föra samtalet som biskopar och kyrkoherdar har ingenting att säga till om utan också de har blivit tjänstemän. Nej, en omvändelse av denna art kan nog bara föregås av en rejäl krasch av något slag. Men överraska mig gärna.