Anden gör levande

Paulus ord om att bokstaven dödar men Anden gör levande torde vara ett av de mest missförstådda. Alltför ofta har de spelats ut mot varandra ungefär på samma sätt som det gamla förbundet och det nya spelats ut mot varandra. Som om bokstaven kunde föras till det gamla men att sedan Jesus kom är det Anden som gäller. Så menade inte Paulus. Förmodligen kunde han inte ens tänka en sådan befängd tanke. Bokstaven och Anden hör samman MEN de har ett särskilt förhållande till varandra. Bokstaven får inte vara överordnad. Lika lite som det mänskliga får vara överordnat det gudomliga.

När bokstaven, det gamla eller det mänskliga blir överordnat dödar det Anden, det nya eller det gudomliga. Än värre blir det naturligtvis om det gamla inte alls tar hänsyn till eller förstår det nyas plats och betydelse. Tyvärr händer det hela tiden att lagen regerar utan hänsyn till Guds närvaro, vilja eller verksamhet. Så kan präster och andra sätta budgetarbete, administration eller politiska hänsyn före Guds vision för folket. Det mänskliga blir vägledande. En blind kommer att leda en blind.

Det blir andra perspektiv när vi förstår vad som menas med Anden, det nya förbundet och Guds handlande. Då blir det vägledande och allt, också bokstaven, det gamla och det mänskliga görs levande. För oss som vill vara och leva som kristna är det avgörande att bokstaven och Anden får ett rätt förhållande till varandra. Tyvärr säger min erfarenhet att det är vanligt att det mänskliga försöker styra Gud. Resultatet är död.

F Matta skräder inte orden i det lilla häftet Enhet ger liv. Han beklagar den rådande splittringen, oförsonligheten och oviljan till omvändelse som kyrkor och samfund ger uttryck för. Visserligen samtalar kyrkor och samfund med varandra, om än ofta inofficiellt, men inte ens gemensamma manifestationer eller frimodiga deklarationer förändrar någonting. Det är endast den Helige Ande som kan göra levande. Inte ens en klar och sann formulering som en gemensam trosbekännelse är tillräcklig för att upprätta en verklig enhet mellan kyrkor och samfund. Jag citerar:

Vem är störst i himmelriket? Kyrkorna i dag är förvissade om att de nått svaret på den frågan. Varje kyrka ser sig som odiskutabelt störst i Guds rike! Ty den äger den sannaste och mest precisa tron! När det gäller den självförnekelse som hör tron till och omvändelsen till barnets beteende och sinnelag i kraft av en rättfram tro på Kristus, är detta sådant vi i så hög grad skäms för och fruktar att vi faktiskt måste medge att de inte står att finna i dagens kyrkor och att det inte finns någon företrädare för någon kyrka som levet så.

Jesus talade om förödmjukelse, korsfästelse och död. Om synd, svaghet och splittring, men var finns den kyrka som vägleder oss så? Endast den helige Ande kan bryta ner det gamla och fördärvade vi bär i våra sinnen. Endast Anden kan lossa repen och kedjorna som hindrar kyrkans enhet. Bokstaven dödar. Endast Anden gör levande. Att underordna sig den helige Ande är vår största utmaning och den är helt avgörande för kyrkir, samfund och för var och en av oss,  menar f Matta ... och jag.