Stellan Bengtssons artikel, del 1

Jesus står på himmelsfärdsberget. Det har gått 40 dagar sen de förvandlande händelserna i Jerusalem ägde rum. Runt Jesus finns den första kyrkan. En skara lärjungar som får marschorder: Jesus säger orden vi kan utantill alltsedan vårt dop. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett dem och se, Jag är med er alla dagar till tidens ände” (Matt. 28:18–20),

Ytterligare några dagar, man är framme vid Pingsten, den femtionde dagen sen Uppståndelsen skedde. Vi finner lärjungaskaran som tillsammans, eniga tillbringat väntetiden. Nu får de vad de utlovats. Den helige Ande faller över apostlarna på ett mäktigt sätt. Den första kyrkan fylls av enighet och glädje.

Stora tecken och under åtföljer dem som tror och de gör vad Jesus sa. De går ut, fyllda av glädje och med den helige Andes kraft. De går dit Anden sänder dem och det blir ut i hela världen och de gör folk till Jesu lärjungar. Kyrkan växer dag för dag och den växer överallt. Tio blir tusen blir miljoner. Några apostlar, Petrus och Paulus, vilka vi i Apostlagärningarna kan följa lite närmare, får Medelhavsländerna till arbetsfält. Markus och Matteus ger sig av söderut till Egypten och Etiopien. Thaddeus och Bartolomeus tar sig österut och norrut, Tomas österut. Frukterna av dessa senares kallelse har vi här i Södertälje anledning att följa lite närmare. De är ättlingar till dessa som har tagit sig ända upp till vår stad i vår tid.

De nya kyrkor som idag finns representerade i Södertälje kan samlas under beteckningen Orientaliska kyrkor.

Orientaliska kyrkor - en bakgrund.

De härleder sin historia till ett område som vi kan kalla för Stor Syrien. Området har varierat i storlek och utbredning. Det har under tiderna haft olika härskare. Det har intagits och erövrats åtskilliga gånger och en del känner vi från Gamla Testamentet. Stor Syrien sträckte sig från Medelhavets östra kust till Persien och från Sinai i söder till Mindre Asiens berg i norr i nuvarande Armenien, Georgien.

Från bergen i norr ner till den bördiga slätten runt floderna Eufrat och Tigris, har tiderna igenom åtskilliga folkvandringar ägt rum. 2000 år före Kristi födelse fanns där det babylonisk- assyriska riket. Under storhetstiden på 800 talet f Kr födelse sträckte sig detta rike till Armenien i norr och till Medelhavet i väster. 600 f Kr födelse tog Kaldéerna över det assyriska riket under sin härskare Nebukadnessar, känd från Daniels bok. Namnet Kaldéer möter oss senare.

På 500- talet f Kr tog Perserkungen Kores över Stor Syrien och det blev en del av det persiska riket som varade till år 333 f Kr födelse då den grekiske härföraren Alexander den Store i slaget vid Issos tog över makten. En ny tid började med grekisk- hellenistisk påverkan.

Språkligt hade Stor- Syrien under alla dessa omvälvningar haft arameiskan som sitt gemensamma tal och skriftspråk.När det judiska folket efter fångenskapen i Babel på 500 talet återvände till sitt land hade de fått med sig arameiskan som språk.Arameiskan blev den enande faktorn i detta väldiga område fram till den grekiska tiden. Med Alexander blev grekiskan det officiella språket. Arameiskan fortsatte som folkspråk men kom att delas upp i olika dialekter som kallades Öst och Västsyriska. Östsyriskan kom att överleva främst som kyrkospråk medan västsyriskan trängdes undan av grekiskan.

Den galileiska som Jesus och apostlarna talade var en västsyrisk dialekt som idag bara finns kvar i några få byar utanför Damaskus och i Libanons bergsbygd. I Bibeln: Talita kum,  flicka stå upp! (Mark 5 : 41). Den östsyriska dialekten överlevde längre som folkspråk.

Med den arabiska erövringen på 600 talet f Kr och den följande arabiseringen, fick östsyriskan svårt att överleva men klarade sig tack vare den syriska kulturen i kyrkan. Genom att vara bärare av detta språk det nu kommit till Södertälje där det idag talas av många Södertäljebor som Syrioyo.
    

Alexanders hellenistiska rike bestod som det Seleucidiska riket fram till århundradet före Jesu födelse. Maccabeerböckerna berättar om den hårda hellenisering som drabbade Jerusalems tempel.

På 60 talet före Jesu födelse blev västra Syrien romersk provins medan den östra delen av Stor Syrien kom under det parter-persiska riket. Den norra delen blev det Armeniska riket som stod emot Rom fram till 387 e Kr födelse.

För att förstå situationen idag behöver vi veta en del om hur det såg ut i området under den här första tiden. I väster fanns sen lång tid det mäktiga romerska riket med sitt centrum i Rom. Pax Romana, den romerska freden, rådde runt hela Medelhavet och österut. I området fanns kulturella skillnader. Den första kristna tiden var tre städer ledande: Jerusalem var judiskt, Antiokia var grekiskt och Edessa syriskt. Antiokia fick stor betydelse till en början eftersom den grekiska kulturen där var tydlig. Här blev det judekristna mindre viktigt. Österut blev de nya församlingarna mer judekristet präglade och här var den syriska identiteten tydlig. Här såg man Jerusalem som sitt naturliga centrum. Församlingen i Jerusalem uppfattades som moderförsamling.