Ännu en helg ligger bakom oss, den andra i Påsktiden. I lördags var vi ett knappt femtiotal på besök i det Heliga Hjärtats kloster. Vi har gjort den där resan förr och jag berättade om den på bloggen 19 konvertiter. Bloggen handlade till dels om att lämna Svenska kyrkan. Du kan läsa den genom att klicka här.
Den här gången stannade jag inför ett faktum; det att Gunvor Norrman (1903-1985) faktiskt bildade en gemenskap. Var inte hon en vem-som-helst? Dotter till en sjökapten i Karlskrona, utbildade sig till lärarinna och mötte Jesus i mötet med Oxfordrörelsen. Hon tjänstgjorde i Vallby utanför Enköping. Jag berättade om detta i bussen. När vi väl anlänt Vadstena kunde en medresenär berätta om en annan person som också mötte Jesus genom Oxfordrörelsen ungefär vid samma tidpunkt, 1930-35. Det var Sven Stolpe.
Kanske talade detta till mig extra mycket eftersom vi i januari bildade koinonian. Den har redan haft stor betydelse för många av oss. För egen del har koinonian blivit en sorts lösning på tillvaron. Den har blivit en frizon, en plats där samfundsväsendet, individualismen och kyrkopolitiken blivit betydelselös. Här är det gemenskapen med Jesus Kristus som har betydelse. Han är grundvalen för gemenskapen och när vi samlas är han i centrum. Ja, egentligen mer än så eftersom koinonia betyder "delaktighet". Vi är lemmar i hans uppståndna kropp.
Är det inte förvånansvärt att det finns människor, uppriktiga kristna, som lever med i kyrkans och samfundens olika programverksamheter utan att leva i gemenskap? Det kan vara så att många nöjer sig med civilreligionen, men det är också så att tusentals lämnar kyrkorna och samfunden, vantrivs eller far illa. De tycker sig inte höra den gode Herdens röst. Några ser upplösningen av kristen tro men vet inte vart de ska ta vägen. Andra kan inte urskilja och fastnar i lagiskhetens nät. Men alla de som faktiskt möter Herren Jesus borde inte de vara tänkbara redskap för bildandet av koinonior? Det har uppenbarligen hänt förr.
Efter mötet med syster Gertrud och syster Agnes fick vi besöka bokshopen. Där hittade jag en liten skrift med rubriken Kristen enhet - en handbok i andlig ekumenik. Den är skriven av kardinal Walter Kasper. Jag har inte hunnit läsa den annat än innehållsförteckningen. Skriften har tre kapitel som i tur och ordning handlar om att fördjupa den kristna tron, att leva det kristna livet och om olika slag av gemenskaper. Det var det sistnämnda jag fastnade för så jag slår upp och läser:
Eftrrsom bönen och omvändelsen är själen i ekumeniken, har religiösa ordnar och apostoliska gemenskaper en särskild plikt att främja ekumeniken ... apostoliska gemenskaper med deras variationsrikedom när det gäller andliga traditionet och pastorala aktivitetet, är en gåva från den helige Ande till Kyrkan. Deras bidrag till att främja andlig ekumenik är intimt förknippad med deras radikala engagemang för Evangeliet ...
Jag köpte skriften ftån Veritas förlag för 30 kronor. Frågan är om jag inte kunnat betala 300 kronor för att få del av den. Jag har inte läst den men lovar återkomma så fort jag gjort det, sannolikt denna vecka.
Beskrivningen av en apostolisk gemenskap som en gåva till Kyrkan får mitt hjärta att jubla. Sådan ska vår koinonia vara.
'
Den här gången stannade jag inför ett faktum; det att Gunvor Norrman (1903-1985) faktiskt bildade en gemenskap. Var inte hon en vem-som-helst? Dotter till en sjökapten i Karlskrona, utbildade sig till lärarinna och mötte Jesus i mötet med Oxfordrörelsen. Hon tjänstgjorde i Vallby utanför Enköping. Jag berättade om detta i bussen. När vi väl anlänt Vadstena kunde en medresenär berätta om en annan person som också mötte Jesus genom Oxfordrörelsen ungefär vid samma tidpunkt, 1930-35. Det var Sven Stolpe.
Kanske talade detta till mig extra mycket eftersom vi i januari bildade koinonian. Den har redan haft stor betydelse för många av oss. För egen del har koinonian blivit en sorts lösning på tillvaron. Den har blivit en frizon, en plats där samfundsväsendet, individualismen och kyrkopolitiken blivit betydelselös. Här är det gemenskapen med Jesus Kristus som har betydelse. Han är grundvalen för gemenskapen och när vi samlas är han i centrum. Ja, egentligen mer än så eftersom koinonia betyder "delaktighet". Vi är lemmar i hans uppståndna kropp.
Är det inte förvånansvärt att det finns människor, uppriktiga kristna, som lever med i kyrkans och samfundens olika programverksamheter utan att leva i gemenskap? Det kan vara så att många nöjer sig med civilreligionen, men det är också så att tusentals lämnar kyrkorna och samfunden, vantrivs eller far illa. De tycker sig inte höra den gode Herdens röst. Några ser upplösningen av kristen tro men vet inte vart de ska ta vägen. Andra kan inte urskilja och fastnar i lagiskhetens nät. Men alla de som faktiskt möter Herren Jesus borde inte de vara tänkbara redskap för bildandet av koinonior? Det har uppenbarligen hänt förr.
Efter mötet med syster Gertrud och syster Agnes fick vi besöka bokshopen. Där hittade jag en liten skrift med rubriken Kristen enhet - en handbok i andlig ekumenik. Den är skriven av kardinal Walter Kasper. Jag har inte hunnit läsa den annat än innehållsförteckningen. Skriften har tre kapitel som i tur och ordning handlar om att fördjupa den kristna tron, att leva det kristna livet och om olika slag av gemenskaper. Det var det sistnämnda jag fastnade för så jag slår upp och läser:
Eftrrsom bönen och omvändelsen är själen i ekumeniken, har religiösa ordnar och apostoliska gemenskaper en särskild plikt att främja ekumeniken ... apostoliska gemenskaper med deras variationsrikedom när det gäller andliga traditionet och pastorala aktivitetet, är en gåva från den helige Ande till Kyrkan. Deras bidrag till att främja andlig ekumenik är intimt förknippad med deras radikala engagemang för Evangeliet ...
Jag köpte skriften ftån Veritas förlag för 30 kronor. Frågan är om jag inte kunnat betala 300 kronor för att få del av den. Jag har inte läst den men lovar återkomma så fort jag gjort det, sannolikt denna vecka.
Beskrivningen av en apostolisk gemenskap som en gåva till Kyrkan får mitt hjärta att jubla. Sådan ska vår koinonia vara.
'
 |
| Piren ut i Vättern, Vadstena |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar