Stellan Bengtssons artikel, del 2

Syriens kristnande liksom senare även Indiens förknippas med aposteln Tomas som även är gravsatt i Edessa. Till Antiokia kom både apostlarna Petrus, Paulus och Thaddaios. Den senare och aposteln Bartholomaios  (Nikodemus) nämns även i samband med Armeniens kristnande. Den gamla syriska kyrkan i Stor-Syrien känner vi dåligt från de första århundradena e Kr. Vi vet att den under 200 talet stod under gnostisk, och judisk påverkan.

På 300–400 talet e Kr skedde en uppdelning mellan västsyrier och östsyrier. Västsyrierna hade tydliga band med Antiokia och delades upp i ”melkiter”, de kejsartrogna ortodoxa och ”jakobiter” de egentliga västsyrierna som är viktigast för oss i ett Södertäljeperspektiv. Det var jakobiterna som kom att bevara de syriska traditionerna.

Under 300-talet befästes, genom teologen Efrem Syrern och 400-talet Rabbula den Nicenska ortodoxin. Den kom sedan att delas i tre kyrkor:

1. Den Östsyriska, Assyriska Kyrkan, även kallad Österns Kyrka med dyafysitisk lära om Kristi två naturer.
2. Den Armeniska Kyrkan med myafysitisk lära om en enda natur hos Kristus samt
3. Den Syrisk-Ortodoxa Kyrkan också den med myafysitisk uppfattning.

Den Assyriska kyrkan, Österns kyrka som den också kallas, växte österut mot Persien och Indien. Centrum var först i Edessa senare i Nisibis. Den  assyriska kyrkan såg sig som jämställd med den romerska kyrkan. På några hundra år blev den världens största kristna kyrka. Kyrkan grundade församlingar så långt bort som i Kina i öster och sände munkar till England i väster. Kyrkan kallades även nestoriansk efter den teolog i Antiokia som förfäktade självständigheten mellan Kristi två naturer, dyafysitisk. Denna självständighet avvisades av teologerna i Alexandria vilka i stället hävdade enheten mellan naturerna, myafysitisk. Konciliet i Kalcedon 451 e Kr valde en medelväg där tvånatursläran i sin dyafysitiska form avvisades. Kyrkan klarade sig länge under Islam, mycket just på grund av sin dyafysitiska lära om Kristus, men utsattes senare för mycket stora förföljelser.

På 1500-talet delades kyrkan i en ”kaldeeisk” och en ”assyrisk” del med var sin patriark vilka sökte stöd hos påven i Rom.Den kyrka som först sökte union med Rom ändrade sig och bytte position med den andra kyrkan. Den som först kallade sig kaldeeisk blev assyrisk och omvänt.Till följd av detta kom den Assyriska kyrkan att leva sitt eget liv.

Först under 1900 talet efter att kyrkan reducerats kraftigt, har man i teologiska samtal funnit vägar till förståelse med de andra kristna kyrkorna. Idag har den Assyriska Kyrkan nästan suddats ut. Den finns bara i litet antal i gamla Stor-Syriens område. Flest medlemmar är i Amerika där patriarken finns. I Sverige bor några tusen och i Södertälje enstaka familjer. Södertäljeborna firar sin gudstjänst i Fittja.

Den Armeniska kyrkan grundades av apostlarna Thaddaios och Bartolomeus som kom från Edessa. Kyrkan stod en tid i union med Rom men är självständig. Den erkänner inte Konciliet i Kalcedon 451, eftersom man inte närvarade. I kristologin står man dock för Kalcedons beslut.

Kyrkan drabbades av stora förföljelser under 18- och 1900-talet då miljoner kristna slaktades. I dag är kyrkan spridd över världen men har sitt centrum i Armenien. I Södertälje finns några hundra medlemmar. De har i dagsläget ingen egen kyrka men kan besöka andra kristna samfund, närmast då den Syrisk-ortodoxa.

Den Syrisk- ortodoxa kyrkan, den Jakobitiska, är den tredje familjen kristna med rötter i det gamla Stor-Syrien. Fram till den arabiska invasionen på 600-talet fanns kyrkan framförallt i det romersk-bysantiska området som de myafysitiska västsyrierna. De skilde sig från de melkitiska, de kejsartrogna och höll fast vid sitt judekristna och syriska ursprung. Till skillnad från sin ortodoxa moderkyrka höll man som den Armeniska kyrkan, i kristologin, fast vid den myafysitiska förståelsen.

Övriga ortodoxa, liksom den romerska kyrkan stod för beslutet i Kalcedon som hade valt en medelväg mellan självständigheten och enheten i den kristologiska frågan avseende den gudomliga och den mänskliga naturen hos Frälsaren.

Med stor självmedvetenhet räknar den Syrisk-ortodoxa kyrkan sig som den rätta företrädaren för den apostoliska traditionen. Aposteln Petrus ses som den förste patriarken av Antiokia. Då Petrus begav sig till Rom efterträddes han av Euodios och senare av den välkände Ignatios som var biskop av Antiokia från år 69 e Kr till sin martyrdöd 107 e Kr. Som hans efterträdare bär sedan patriarkerna av Antiokia äronamnet Mar Ignatios.

Ett i den Syrisk-ortodoxa kyrkan viktigt namn är Jakobos Baradaios, trashanken, som levde på 500-talet. Han var munk och kallades att restaurera kyrkan. Han var förföljd och utsatt men utförde stordåd i den helige Andes kraft. Det berättas att han vigde 102.000 präster och 80 biskopar samt två patriarker av Antiokia. Genom Baradaios, som även lät bygga åtskilliga kloster, säkrades den Syrisk–ortodoxa kyrkans fortsatta existens. Klostren är viktiga i kyrkans liv och det mest kända är S:t Markus klostret i Jerusalem där Nattvarden instiftades. Byggnaden har tillhört evangelisten Markus mor Maria.

Den Syrisk- ortodoxa kyrkan levde väl under det arabiska väldet.
Till en början, från 630 e Kr, behandlades ”Bokens folk” väl. När bysantinerna 966 e Kr återerövrade Antiokia valde därför den syriske patriarken att i stället bo med muslimerna. Kyrkans storhetstid var på 11-1200 talet. Då fanns mer än 20 stift från Mesopotamien till Cypern och nuvarande Turkiet. Nedgången kom på 1200-talets senare del då mongolerna övergick till Islam och började förfölja de syrisk–ortodoxa kristna. Många dödades och så småningom förföll även klosterväsendet och kyrkan gick nästan under. Den Syrisk-ortodoxa kyrkan har de senaste århundraden levt ett tillbakadraget liv. Kyrkan har hotats av konversioner, övergångar, till den romerska kyrkan och av den muslimska omgivningen med många förföljelser.

Från 1930 har en återuppbyggnad skett. Kyrkan har varit viktig för den sekulära staten i Syrien för att fördjupa kontakterna med väst. Därav kan man förstå den ambivalenta hållningen många kristna syrier idag har till utvecklingen i hemlandet och till familjen Assad. Kyrkan har gått med i Kyrkornas Världsråd och samtal om fördjupad enhet har skett med såväl den ortodoxe patriarken av Konstantinopel som med protestantiska kyrkor och den romersk-katolska kyrkan.

Södertälje har blivit ett centrum för den Syrisk ortodoxa kyrkan.

Staden rymmer två biskopar med olika församlingsansvar. Församlingar finns på många platser i Sverige dit Syrisk-ortodoxa bekännare har flyttat. I Södertälje finns förutom de två domkyrkorna S:t Afrem och S:t Jakob även mindre församlingar bland annat en i Ronna för turkisktalande och en i Lina för arabisktalande. S:t Afrems församling kan kalla sig för den ”syrianska-ortodoxa” församlingen för att tydligt betona att man är en kyrka med ett gemensamt språk med rötter i Jesus och apostlarnas arameiska språk. S:t Jakob har i sin festvåning väggmålningar som talar om det assyriska rikets storhet, 200-600 f Kr födelse, ett rike som man ser sig ha samhörighet med. Kanske man här kan se en del av svaret på frågan varför det finns två biskopar i samma stad.