"En har dött för alla, alltså har de alla dött." Det var Paulus som skrev så till församlingen i Korint. Ikväll har jag varit i Mariakyrkan, Värnamo och undervisat katekumenerna. Pastoratet har under många år bedrivit Alpha-kurser. Jag tror jag har lett 16 kurser, men nu är det några år sedan jag gjorde det. Sedan två år tillbaka finns Katekumenatet som en fortsättning. Katekumenatet pågår ett år, en medvandrare på varje katekumen. Det handlar inte om en fortsättningskurs så mycket som om överlåtelse till ett liv i gemenskap med Jesus och hans kyrka. Denna kväll ville de att jag skulle prata om Jesus.
Jag berättade om min egen väg och om hur jag tvingades förlita mig till Evangeliets ord. Jag berättade om det budskap Jesus kom med; Tiden är inne. Guds rike är här. Omvänd er och tro evangelium. Sedan något om vem denne Jesus är och vidare om hur Paulus i Rom 3:21-26 i några få versar förklarar den objektiva rättfärdiggörelsen, återlösningen och försoningen. Detta att Gud visar sig rättfärdig genom att låta Sonens död bli till ett försoningsoffer är en ovan tanke för de flesta. Tanken att en har dött för alla är inte västerländsk och definitivt inte tidsenlig. Men så är det. Och det gäller att hjälpa katekumenerna att förstå detta, att se "upp till hans kors och sr hans triumf i den död som blev livet för oss". När vi ser förvandlas vi. Pånyttfödelsen, den subjektiva rättfärdiggörelsen äger rum utan att vi förstår hur.
Sjäkvklart fick jag med detta att Jesus blir HERREN i mitt liv. Jag minns så väl en broder på Fjellstedtska som alltid påpekade att det skulle vara HERREN i bestämd form. Det finns många herrar men HERREN är en. Så rätt och riktigt.
På lördag åker hela gänget till Gamla Hjelmseryd och jag följer med. Jag har lovat hela dagen och undervisningen ska vara densamma som denna kväll, men aspekten en annan. Jag ska förklara dopet i den Helige Ande eller i vart fall försöka förklara. Undervisningen är en del, en annan är de praktiska följderna och ytterligare en del är själva mottagandet. Det där som sker genom bön och mottagande. Själva verket är som känt Guds eget så här är det ödmjukheten som får vara vägledande. Jag ser framemot lördagen.
Nu är det så lyckligt att jag också planerat in en dag, lördag den 25 april, med koinonians folk. Ja, den är öppen för den som vill komma. Katekumenerna är inbjudna och ämnet för den dagen är livet i den Helige Ande. Jag tror det var att leva av Kristus eftersom dagen ansluter till Guds vision för oss som är att leva det goda livet i, av och för Kristus.
Det är fantastiskt att få stå i en sådan tjänst jag gör. Jag är mycket tacksam att få vara med trots att jag är sjukskriven på heltid ytterligare en tid. Gud är god.
Jag berättade om min egen väg och om hur jag tvingades förlita mig till Evangeliets ord. Jag berättade om det budskap Jesus kom med; Tiden är inne. Guds rike är här. Omvänd er och tro evangelium. Sedan något om vem denne Jesus är och vidare om hur Paulus i Rom 3:21-26 i några få versar förklarar den objektiva rättfärdiggörelsen, återlösningen och försoningen. Detta att Gud visar sig rättfärdig genom att låta Sonens död bli till ett försoningsoffer är en ovan tanke för de flesta. Tanken att en har dött för alla är inte västerländsk och definitivt inte tidsenlig. Men så är det. Och det gäller att hjälpa katekumenerna att förstå detta, att se "upp till hans kors och sr hans triumf i den död som blev livet för oss". När vi ser förvandlas vi. Pånyttfödelsen, den subjektiva rättfärdiggörelsen äger rum utan att vi förstår hur.
Sjäkvklart fick jag med detta att Jesus blir HERREN i mitt liv. Jag minns så väl en broder på Fjellstedtska som alltid påpekade att det skulle vara HERREN i bestämd form. Det finns många herrar men HERREN är en. Så rätt och riktigt.
På lördag åker hela gänget till Gamla Hjelmseryd och jag följer med. Jag har lovat hela dagen och undervisningen ska vara densamma som denna kväll, men aspekten en annan. Jag ska förklara dopet i den Helige Ande eller i vart fall försöka förklara. Undervisningen är en del, en annan är de praktiska följderna och ytterligare en del är själva mottagandet. Det där som sker genom bön och mottagande. Själva verket är som känt Guds eget så här är det ödmjukheten som får vara vägledande. Jag ser framemot lördagen.
Nu är det så lyckligt att jag också planerat in en dag, lördag den 25 april, med koinonians folk. Ja, den är öppen för den som vill komma. Katekumenerna är inbjudna och ämnet för den dagen är livet i den Helige Ande. Jag tror det var att leva av Kristus eftersom dagen ansluter till Guds vision för oss som är att leva det goda livet i, av och för Kristus.
Det är fantastiskt att få stå i en sådan tjänst jag gör. Jag är mycket tacksam att få vara med trots att jag är sjukskriven på heltid ytterligare en tid. Gud är god.
1 kommentar:
Och vi är väldigt tacksamma för det du gör för oss och den tid du ger oss i katekumenatet. Kerstin Carlsson
Skicka en kommentar