Tidningen Dagen verkar tuffa till sig på något sätt. Kanske beror det på att Joel Halldorf har fått en plats som skribent? Jag känner inte Joel personligen men han har ju påbrå som skribent i sin far Peter. Joel är också en god teolog efter att ha studerar i USA och forskat vid Uppsala Universitet där han blev doktor på en avhandling om Emil Gustafsson. Jag har tidigare nämnt om denna avhandling, klicka här. Han är nu lektor vid Stockholms Teologiska Högskola och som sagt ledarskribent på tidningen Dagen.
Joel skrev en artikel om homosexualitet. Varför vet jag inte. Rubriken var "Homosexualitet ingen regelfråga". Om jag förstod saken rätt går det inte att använda ett regelverk som Bibeln för att göra utlåtanden om homosexualitet. Eller var det om homosexuella. Mitt minne är kort men det kan också bero på att artikeln var luddig. Var det meningen att vålla debatt? Jag tror det. Det blev en rad uppföljande artiklar. Men varför?
Tommy Dahlman var en av dem som reagerade starkt och som menade att nu måste vi "stå upp för Bibeln". Nja, står den inte upp för sig själv? Behöver Gud försvaras? Inte mindre än 22 pingstpastorer skrev under och det blev debatt i tidningen Dagen. Är det inte att vara väl populistisk att skriva om homosexualitet? Till och med biskop Martin Modéus kände sig tvungen att göra ett inlägg om Guds stoooora kärlek. Som om det inte räckte tyckte tidningen Dagen sig vara tvungen att hänga ut Tommy Dahlman som en lögnare genom att skriva att Dahlman inte har någon vigselrätt, som han hade gett intryck av. Där är han för övrigt i gott sällskap. Tommy försvarade sig men nu är chefredaktören Elisabet Sandlund på honom igen. Den här gången har tidningen tydligen inte fått publicera en kommentar på hans blogg. Ja, ja, som vårt lilla barnbarn skulle ha sagt.
Nu kom en ny debattartikel av Joel Halldorf som jag för min del hoppas får minst lika mycket uppmärksamhet. Men jag tvivlar. Den är nämligen kritisk mot kyrkor och samfund. Jag länkar till den här.
Svenskarna har tidigare levt med nationalismen som vägledare. Det talades om svenska missionsförbundet och fortfarande om svenska kyrkan. Men nu har konsumismen blivit vår ledstjärna. Kyrkor och samfund lägger ner ansenliga summor av pengar på logotyper, på att nischa sig och lyfta fram sin usp, det betyder unique selling point. Vad utmärker just din kyrka? Eller som vi hoppas inom Svenska kyrkan; att varje småkyrka ska ha sin profil. Därför ska den ena före detta distriktskyrkan ha barn- och familj som sin profil och den andra ha diakonal profil. Blir man trött eller blir man trött?
Det är naturligtvis som Joel att detta är ett utslag av den inre sekulariseringen, ett utslag av världsligt tänkande, som gör själva evangeliet trångt och ytligt. Nej, plocka istället fram det för kyrkan unika. Tala öppet om synd och nåd, lag och evangelium. Eller varför inte börja med att ifrågasätta den inomvärldsliga verklighetsbild människor av vår tid slavar under och som får dem att bli konsumenter.
Det är glädjande att Joel Halldorf i sin artikel skriver att det kristna fotfolket eller den kristna, ekumeniska fotrörelsen inte verkar bry sig om samfundens usp.
Jag önskar att tidningen Dagen eller Kyrkans Tidning kunde ägna sig åt de verkligt existentiella frågorna, de om Gud, om vårt sätt att bruka Bibeln, om frälsningen, livet i den Helige Ande och så vidare. Är det att hoppas för mycket av svenska kyrkor och samfund?
Joel skrev en artikel om homosexualitet. Varför vet jag inte. Rubriken var "Homosexualitet ingen regelfråga". Om jag förstod saken rätt går det inte att använda ett regelverk som Bibeln för att göra utlåtanden om homosexualitet. Eller var det om homosexuella. Mitt minne är kort men det kan också bero på att artikeln var luddig. Var det meningen att vålla debatt? Jag tror det. Det blev en rad uppföljande artiklar. Men varför?
Tommy Dahlman var en av dem som reagerade starkt och som menade att nu måste vi "stå upp för Bibeln". Nja, står den inte upp för sig själv? Behöver Gud försvaras? Inte mindre än 22 pingstpastorer skrev under och det blev debatt i tidningen Dagen. Är det inte att vara väl populistisk att skriva om homosexualitet? Till och med biskop Martin Modéus kände sig tvungen att göra ett inlägg om Guds stoooora kärlek. Som om det inte räckte tyckte tidningen Dagen sig vara tvungen att hänga ut Tommy Dahlman som en lögnare genom att skriva att Dahlman inte har någon vigselrätt, som han hade gett intryck av. Där är han för övrigt i gott sällskap. Tommy försvarade sig men nu är chefredaktören Elisabet Sandlund på honom igen. Den här gången har tidningen tydligen inte fått publicera en kommentar på hans blogg. Ja, ja, som vårt lilla barnbarn skulle ha sagt.
Nu kom en ny debattartikel av Joel Halldorf som jag för min del hoppas får minst lika mycket uppmärksamhet. Men jag tvivlar. Den är nämligen kritisk mot kyrkor och samfund. Jag länkar till den här.
Svenskarna har tidigare levt med nationalismen som vägledare. Det talades om svenska missionsförbundet och fortfarande om svenska kyrkan. Men nu har konsumismen blivit vår ledstjärna. Kyrkor och samfund lägger ner ansenliga summor av pengar på logotyper, på att nischa sig och lyfta fram sin usp, det betyder unique selling point. Vad utmärker just din kyrka? Eller som vi hoppas inom Svenska kyrkan; att varje småkyrka ska ha sin profil. Därför ska den ena före detta distriktskyrkan ha barn- och familj som sin profil och den andra ha diakonal profil. Blir man trött eller blir man trött?
Det är naturligtvis som Joel att detta är ett utslag av den inre sekulariseringen, ett utslag av världsligt tänkande, som gör själva evangeliet trångt och ytligt. Nej, plocka istället fram det för kyrkan unika. Tala öppet om synd och nåd, lag och evangelium. Eller varför inte börja med att ifrågasätta den inomvärldsliga verklighetsbild människor av vår tid slavar under och som får dem att bli konsumenter.
Det är glädjande att Joel Halldorf i sin artikel skriver att det kristna fotfolket eller den kristna, ekumeniska fotrörelsen inte verkar bry sig om samfundens usp.
Jag önskar att tidningen Dagen eller Kyrkans Tidning kunde ägna sig åt de verkligt existentiella frågorna, de om Gud, om vårt sätt att bruka Bibeln, om frälsningen, livet i den Helige Ande och så vidare. Är det att hoppas för mycket av svenska kyrkor och samfund?
1 kommentar:
Jag tycker det var bra att de 22 pingstpastorerna skrev som de skrev i Dagen, och även att Tommy Dahlman var med på debattprogrammet i TV. För att visa att den traditionella kristna synen fortfarande existerar. Jag vet att många vanliga människor har undrat "vad säger prästerna?" när homolobbyn och media de senaste 20 åren har drivit igenom ett nytt åsiktsmonopol i Sverige. Ni präster har varit märkligt tysta - eller annars följt med tidsandan.
Skicka en kommentar