Vi bor i en fjällstuga med 14 bäddar, gott om plats, men vi behöver gå ner till hotellet för att få tillgång till wi-fi. Så här är vi nu, läser några bloggar, tidningar och skriver något. Dag hänvisar mig denna gång till Equmeniakyrkans tidning Sändaren och där kan jag se det nya arbetsplagget. Hela projektet får mig att tro att de drabbats av en kollektiv kollaps. Det är ju otroligt att frikyrkofolk bemödar sig om att uppfinna en ämbetsdräkt som inte ska vittna om något ämbete och att den ska vara gemensam för alla fast ingen behöver använda den. Dräkten är inte liturgisk utan en arbetsdräkt. Har de verkligen inte viktigare saker för sig? Hur kommer jag att reagera om jag får se pastorn i Smyrna komma gående i denna Maria-blå klänning? Jag vet uppriktigt sagt inte. Jag kan väl inte nöja mig med att säga: vad fin du är.
Det är naturligtvis lite märkligt att se biskopar i mitra, men det är ändå kopplat till en ämbetssyn. Lite ovant för några att se prästen iförd mässhake vid altaret, men det är en Kristus-mantel, ett liturgiskt plagg som inte har med mode att göra. Prästerna använder prästskjortan för att vittna om sin tjänst hos Herren Jesus. Men varför i all sin dar hitta på något liknande samtidigt som man förnekar all kyrklig tradition?
Själv har jag tvingats slänga 12 prästskjortor eftersom omkretsen på min hals ökat med 4 cm efter olyckan och operationen. Det har gått bra att undervisa från Skriften ändå och eftetsom vi i mässan använder alba, stola och skrud syns det inte vad jag har under. Inte bara liturgiskt rätt utan praktiskt också.
För övrigt, vid närmare eftertanke, är frågan om inte Svenska kyrkan är på väg ner i samma dike som Equmeniakyrkan. Svenska kyrkans vigda har också en ämbetsdräkt, kaftanen med elva. Den används alltmer sällan och kanske beror det på att just ämbetet reducerats till en anställning bland andra. Förresten tycker jag mig märka att ordet ämbetsdräkt ofta byts ut mot ordet högtidsdräkt.
Förutom en liten utflykt idag har jag tillbringat några timmar i Rom 6. Den kommentar jag läser här är skriven av en jesuit vid namn Brendan Byrne. Kommentaren ingår i serien Sacra Pagina. Just kapitel 6 är inte helt lättillgängligt för vanligt folk, inte självklart heller för präster eller pastorer. Paulus låter oss blicka in i Guds mysterium. Han utgår från vår tro på Herren Jesus, förklarar hur vi förenas med Honom och talar om de följder det får att leva i Jesus Kristus. Föreningen med Herren innebär en förening med hela hans verk, hans död, begravning och uppståndelse.
När en kristen väl har tagit till sig undervisningen i Rom 6 tror jag det viktiga är att tillämpa Kristus-mönstret på sig själv.
Det är naturligtvis lite märkligt att se biskopar i mitra, men det är ändå kopplat till en ämbetssyn. Lite ovant för några att se prästen iförd mässhake vid altaret, men det är en Kristus-mantel, ett liturgiskt plagg som inte har med mode att göra. Prästerna använder prästskjortan för att vittna om sin tjänst hos Herren Jesus. Men varför i all sin dar hitta på något liknande samtidigt som man förnekar all kyrklig tradition?
Själv har jag tvingats slänga 12 prästskjortor eftersom omkretsen på min hals ökat med 4 cm efter olyckan och operationen. Det har gått bra att undervisa från Skriften ändå och eftetsom vi i mässan använder alba, stola och skrud syns det inte vad jag har under. Inte bara liturgiskt rätt utan praktiskt också.
För övrigt, vid närmare eftertanke, är frågan om inte Svenska kyrkan är på väg ner i samma dike som Equmeniakyrkan. Svenska kyrkans vigda har också en ämbetsdräkt, kaftanen med elva. Den används alltmer sällan och kanske beror det på att just ämbetet reducerats till en anställning bland andra. Förresten tycker jag mig märka att ordet ämbetsdräkt ofta byts ut mot ordet högtidsdräkt.
Förutom en liten utflykt idag har jag tillbringat några timmar i Rom 6. Den kommentar jag läser här är skriven av en jesuit vid namn Brendan Byrne. Kommentaren ingår i serien Sacra Pagina. Just kapitel 6 är inte helt lättillgängligt för vanligt folk, inte självklart heller för präster eller pastorer. Paulus låter oss blicka in i Guds mysterium. Han utgår från vår tro på Herren Jesus, förklarar hur vi förenas med Honom och talar om de följder det får att leva i Jesus Kristus. Föreningen med Herren innebär en förening med hela hans verk, hans död, begravning och uppståndelse.
När en kristen väl har tagit till sig undervisningen i Rom 6 tror jag det viktiga är att tillämpa Kristus-mönstret på sig själv.
1 kommentar:
Fick just tillbaka boken Men made new av John Stott. Jag har haft den utlånad så länge att jag glömt dess existens. Den tar upp Rom 5 och 6. Vet inte om den går att få tag i numera, men den är rysligt bra.
Sigrid/Sigge
Skicka en kommentar