Just nu sitter jag på övervåningen hemma hos Björn och Randi. Vi kom hit för några timmar sedan på vår väg till Rjukan, Norge. Karis syster bor i en liten by några mil norr om Sandefjord. Vi åkte följaktligen färja från Strömstad till Sandefjord. Vi åkte med 11-färjan så då kan ni räkna ut hur dags vi var uppe på morgonen. Nåja, nu har jag lyckats få tag på deras lösenord och lyckats koppla upp mig. Passar på att uppdatera mig och har fått veta att Samirs hus i Kathmandu skakats om så att han och familjen nu sover i tält. Han blev visst lätt skadad när han tog sig ut, men utom fara.
Så har jag läst några bloggar, till exempel Dags som jag försöker följa dagligdags. Han har varit på Frimodig Kyrkas årsmöte i Västerås fredag-lördag. Det skulle jag också ha varit om inte Koinonian haft sin inspirationsdag i lördags. Han rapporterade inte så mycket men på bloggen följde dels en liten diskussion om kristna och muslimer tror på samma Gud och dels om det vore möjligt att få till stånd en konferens om Svenska kyrkans läge. Vad gäller den första frågan hölls tydligen ett intressant föredrag av Annahita Parsán där det hävdas att kristna och muslimer inte har samma Gud. Dag som är en mästare på att problematisera frågar efter vilka goda skäl islamister har för att döda kristna eller slaktar de kristna utan skäl? Bra fråga tycker jag. Men lika intressant är en av kommentarerna som hävdar att vi faktiskt har samma Gud men att vi tolkar Honom radikalt olika. Skulle vi inte då kunna inleda samtal med varandra? Jag vill tro det. Vi har muslimer i vår trappuppgång. Kanske ska jag vid tillfälle försöka tala med dem? Jag har inget intryck av att de vill mig illa.
Då är det värre med många av mina medkristna bröder och systrar. Jag kan emellanåt känna hur illa de tycker om mig.
Bengt-Olof Dike heter en gammal kyrkopolitiker som gärna kommenterar på Dags blogg. Han ivrar väldeliga för den gamla statskyrkan. Ibland tror jag inte det är sant. Hur som helst försöker han denna gång vara vänlig mot oss i Frimodig Kyrka och jag tror han menar allvar. Han tycker att vi tillsammans ska försöka förnya Svenska kyrkan. Men grundförutsättningarna måste gälla:
1. Att Svenska kyrkan är och förblir en rikstäckande och demokratisk kyrka.
2. Att kvinnors rätt till prästämbetet ligger fast.
3. Att förtroendevalda fortsatt ska ha ett stort inflytande i beslutsorganisationen.
Frimodig kyrkas bidrag skulle om jag förstår saken rätt vara förkunnelse och liturgi. Tänk om vi skulle ta BOD på allvar? Tänk om Svenska kyrkan kunde ägna sig åt att göra lärjungar och så kunde vi, vilka de nu är, de som vill kanske, kunna skickliggöra de heliga.
Jag är inte ironisk än mindre sarkastisk. Jag skojar inte.
Nej, nu är det visst dags för middag en trappa ner.
Så har jag läst några bloggar, till exempel Dags som jag försöker följa dagligdags. Han har varit på Frimodig Kyrkas årsmöte i Västerås fredag-lördag. Det skulle jag också ha varit om inte Koinonian haft sin inspirationsdag i lördags. Han rapporterade inte så mycket men på bloggen följde dels en liten diskussion om kristna och muslimer tror på samma Gud och dels om det vore möjligt att få till stånd en konferens om Svenska kyrkans läge. Vad gäller den första frågan hölls tydligen ett intressant föredrag av Annahita Parsán där det hävdas att kristna och muslimer inte har samma Gud. Dag som är en mästare på att problematisera frågar efter vilka goda skäl islamister har för att döda kristna eller slaktar de kristna utan skäl? Bra fråga tycker jag. Men lika intressant är en av kommentarerna som hävdar att vi faktiskt har samma Gud men att vi tolkar Honom radikalt olika. Skulle vi inte då kunna inleda samtal med varandra? Jag vill tro det. Vi har muslimer i vår trappuppgång. Kanske ska jag vid tillfälle försöka tala med dem? Jag har inget intryck av att de vill mig illa.
Då är det värre med många av mina medkristna bröder och systrar. Jag kan emellanåt känna hur illa de tycker om mig.
Bengt-Olof Dike heter en gammal kyrkopolitiker som gärna kommenterar på Dags blogg. Han ivrar väldeliga för den gamla statskyrkan. Ibland tror jag inte det är sant. Hur som helst försöker han denna gång vara vänlig mot oss i Frimodig Kyrka och jag tror han menar allvar. Han tycker att vi tillsammans ska försöka förnya Svenska kyrkan. Men grundförutsättningarna måste gälla:
1. Att Svenska kyrkan är och förblir en rikstäckande och demokratisk kyrka.
2. Att kvinnors rätt till prästämbetet ligger fast.
3. Att förtroendevalda fortsatt ska ha ett stort inflytande i beslutsorganisationen.
Frimodig kyrkas bidrag skulle om jag förstår saken rätt vara förkunnelse och liturgi. Tänk om vi skulle ta BOD på allvar? Tänk om Svenska kyrkan kunde ägna sig åt att göra lärjungar och så kunde vi, vilka de nu är, de som vill kanske, kunna skickliggöra de heliga.
Jag är inte ironisk än mindre sarkastisk. Jag skojar inte.
Nej, nu är det visst dags för middag en trappa ner.
4 kommentarer:
Angående Islam kommer här en fundering som jag tyckte förde för lång från ämnet för att passa som kommentar hos Dag Sandahl. Du skriver ju mer direkt om ämnet.
I jämförelsen mellan islam och kristendomen är shia särskilt intressant. Dels är denna inriktning strukturellt mer lik kristendomen men dels är också föreställningen om den dolde imamen och frälsargestalten Mahdi synnerligen spännande. Antingen är dessa föreställningar Satans vrångbild av Kristus eller så är det Herren själv som verkar fördold och förbereder för evangeliets verkliga mottagande.
På evangelikala hemsidor skrivs mycket om masskonverteringar i muslimska brödraskapet länder just nu. Muslimer som tagit mot Jesus i sitt hjärta men ej vågar vittna om detta offentligt. Just Iran nämns ofta där ju shia dominerar helt.
Vi lever i spännande tider!
Det ska inte stå muslimska brödraskapet. Telefonen fixade det själv. Muslimska länder skrev jag. Bara det.
Fragan igentligen handlar inte om vi har samma Gud, men hur ska vi som tror pa herren Jesus, racker ut vara hander och alskar de som hatar oss? James Kenny
Välsigna och Be för Bengt Olof Dike, uppenbarligen är,ovanstående den tro som han vill leva och dö för. AT
Skicka en kommentar