måndag, september 18, 2017

Politiska partier stärker sitt grepp

Det är inte roligt att tänka över utvecklingen inom Svenska kyrkan. Kyrkovalet har gjort det vi redan visste ännu tydligare. Svenska kyrkan är gravt politiserad. Nu stärker (S) och (C) tillsammans med (SD) sitt grepp om kyrkan. Djupt inom mig hade jag en önskan att utvecklingen skulle kunnat vara en annan, men det är bara att konstatera sorgligt faktum. Det värsta är att det inte är över än. Det är som statsminister Stefan Lövén säger, ackompanjerad av partiledaren Annie Lööf: Vi kommer att styra Svenska kyrkan i oöverskådlig tid. Tack för det beskedet.

Av kyrkomötets ledamöter styrs

76 av Socialdemokraterna
35 av Centerpartiet
23 av Sverigedemokraterna
22 av "de borgerliga"
9 av Vänsterpartiet
7 av Kristdemokraterna
7 av Liberalerna
6 av Miljöpartiet

Det är 185 personer. Återstår 66 platser, liksom för syns skull.

Eftersom de 185 per definition utgår från riksdagen, dess ledamöter och partiprogram och inte från kyrkans tro och bekännelse kan var och en förstå situationen. Det kan bli värre men inte bli så mycket värre.

Förutom SD:s storsatsning på kyrkan som gjorde att partierna kvicknade till att antalet röstande steg finner jag en annan orsak. Journalisterna har ansträngt sig. SvD som jag läser regelbundet hade flera artiklar inför valet, samtliga kritiska till valsystemet. Men de är fortfarande ganska okunniga när de inte ger sig på lagen om Svenska kyrkan eller så gör de det även om det inte syns så mycket.  Jag hoppas ni alla läste Maria Ludvigssons ledare (jag länkade till den). Den var bland det bästa jag läst på länge. Men den slutade med orden:

När kyrkan skildes från staten borde man ha brutit för gott med den gamla politiska traditionen och blivit ett självständigt trossamfund. Om det fanns någon kandidat som lovade att driva genom en sådan förändring skulle jag rösta i kyrkovalet. Till dess avstår jag.

Svenska kyrkan är en statskyrka och vi har nu att förhålla oss till detta - på olika sätt. Jag har mycket stor förståelse för dem som lämnar Svenska kyrkan av kristna skäl, som konverterar. Jag tror också att Svenska kyrkan är "beyond repair", Jag kan också förstå dem som likt Maria Ludvigsson avstår från att rösta. Men det hjälper naturligtvis inte till.

Kanske blir det så att vi kommer att ha fler kristna utanför kyrkorna och samfunden än i. Vilken paradox i paradoxernas tid.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har som vanligt min återkommande fråga: Vad vill Gud lära oss med detta? AT

Andreas Holmberg sa...

Maria Ludvigsson har ju chansen att skapa ett "drev" - att göra det här till en stor fråga i det "riktiga" valet, alltså i valrörelsen 2018. Att pliktskyldigast protestera på ledarplats inför de relativt små och oviktiga kyrkovalen skapar ju ingen förändring. Nu ska Lööf och Löfven och Åkesson, men också övriga som organiserar sej efter allmänpolitiska snarare än teologiska skiljelinjer jagas med blåslampa tills dom ger sej. Detta skulle underlätta om hela kyrkfolket vore partipolitiskt engagerat - också. I de olika partierna. Är du inte med i något, du som läser detta, så gå gärna med i ett snabbt: gärna C eller S! Och jobba stenhårt för att de ska lämna kyrkan ifred! Går du med i L så jobba för att Jan Björklund ska driva kyrka-stat-frågan i valrörelsen. Det borde vara en hjärtefråga för ett liberalt parti (när nu C inte visar sej vara det).

Anonym sa...

Uppenbarligen är väljarna i Värnamo klokare än övriga Sverige (siffrorna i det lokala valet) men säkert beror det också på goda lokala företrädare!

Jonas M

Anonym sa...

Andreas. Förstår hur du menar men jag tvivlar att det är en framkomlig väg. Vi kan inte "slåss" med samma vapen som världen, det är kört. 2Mos 14.14 tex. Guds ledning i smått on stort är "färskvara". Frågan är ofta om vi vill! At