Just nu pågår TV-utsändningen från den Romersk-katolska mässan på S:t Petersplatsen. Vi har ju fått en kardinal till Sverige, en historiska händelse vilket det förvisso är. Jag förvånas ändå uppriktigt över den uppmärksamhet utnämningen fått. Hur kommer det sig? Kan det vara så att antalet romersk-katolska kristna är långt fler till antalet, långt mer inflytelserika i Sverige än vad vi vanligen förstår? Förmodligen eftersom Sverige är ett sekulärt land och har marginaliserat kyrkan och dess tillhöriga efter bästa förmåga. Eller är detta en chimär? I själva verket hungrar svenskarna efter ny kunskap och vill få tillbaka förmågan att tro. Förhoppningsvis är så fallet. I sådana fall blir det som händer inom Svenska kyrkan än mer tragiskt. I den kyrkan saknas förmågan att tala om kristen tro.
I går ställde frågor i Aktuellt om den nye kardinalen. Det var första gången jag hörde att det ställdes frågor om dennes syn på äktenskap, preventivmedel och aborter. Svaret som gavs var att man får förutsätta att kardinalen så att säga står på kyrkans sida och därför konservativ möttes med tystnad. Eller var det med respekt? I sådan fall blir det än märkligare att man ska marginalisera, jaga och förlöjliga sådana som mig. Här står svensk massmedia inför en verklig utmaning! Det ska bli såååå spännande att följa utvecklingen.
Idag finns en intervju med kardinalen i SvD. Du hittar den genom att klicka här. I den ställs bland annat frågan: "Du och påven har uppmärksammats för att ni är radikala i sociala frågor men inte när det gäller familjefrågor, hur får man ihop det?" Frågan avslöjar inte bara att intervjuaren inte begriper utan att hon bedömer denna fråga som relevant för läsarna. Och det är den. Frågan visar att människor som i allmänhet är sekulariserade har förlorat förmågan att begripa de mest grundläggande andliga ting. Svenskar förstår inte Kyrkans väsen, kristen tro eller etik.Här har Svenska kyrkan en gigantisk uppgift att bistå och hjälpas. Men hur ska det gå till om den inte själv kan bejaka sin egen tro?
Kardinalens svar är lysande i sin enkelhet:
Det är en intressant fråga. Är det möjligt att vara väldigt progressiv när det gäller fredsfrågor, nedrustning och sociala frågor men att det finns vissa värden som man inte kan släppa när det gäller synen på familj och sexualitet. Det är ofta svårt att förstå i Sverige att man inte följer partipolitiska referenser hela tiden och att kyrkan inte kan inrangeras i höger- och vänsterskala, det brukar vålla en del diskussion.
Där fick vi, i alla ödmjukhet, något att tänka på!
I går ställde frågor i Aktuellt om den nye kardinalen. Det var första gången jag hörde att det ställdes frågor om dennes syn på äktenskap, preventivmedel och aborter. Svaret som gavs var att man får förutsätta att kardinalen så att säga står på kyrkans sida och därför konservativ möttes med tystnad. Eller var det med respekt? I sådan fall blir det än märkligare att man ska marginalisera, jaga och förlöjliga sådana som mig. Här står svensk massmedia inför en verklig utmaning! Det ska bli såååå spännande att följa utvecklingen.
Idag finns en intervju med kardinalen i SvD. Du hittar den genom att klicka här. I den ställs bland annat frågan: "Du och påven har uppmärksammats för att ni är radikala i sociala frågor men inte när det gäller familjefrågor, hur får man ihop det?" Frågan avslöjar inte bara att intervjuaren inte begriper utan att hon bedömer denna fråga som relevant för läsarna. Och det är den. Frågan visar att människor som i allmänhet är sekulariserade har förlorat förmågan att begripa de mest grundläggande andliga ting. Svenskar förstår inte Kyrkans väsen, kristen tro eller etik.Här har Svenska kyrkan en gigantisk uppgift att bistå och hjälpas. Men hur ska det gå till om den inte själv kan bejaka sin egen tro?
Kardinalens svar är lysande i sin enkelhet:
Det är en intressant fråga. Är det möjligt att vara väldigt progressiv när det gäller fredsfrågor, nedrustning och sociala frågor men att det finns vissa värden som man inte kan släppa när det gäller synen på familj och sexualitet. Det är ofta svårt att förstå i Sverige att man inte följer partipolitiska referenser hela tiden och att kyrkan inte kan inrangeras i höger- och vänsterskala, det brukar vålla en del diskussion.
Där fick vi, i alla ödmjukhet, något att tänka på!
4 kommentarer:
Gemene man tror att Svenska kyrkan är en myndighet för allmän samhällsnytta. Att Stefan Löfven kan säga att "kyrkan skall göra si och så" beror på att han tänker statlig förvaltning. Det är upp till kyrkan att svara och att definiera sig. Andra samfund vinner respekt eftersom de är just samfund och där är det närmast självklart att stå bredvid och visa upp sig som tolerant.
Det saknas inte gudslängtan i det här landet. Men kyrkan måste bestämma sig för om den vill vara platsen som tar emot oss, eller om det är en statlig förvaltning. Vem går in på kommunen med ett värkande hjärta? Varför protesterar inte biskopar och ärkebiskopar? De har väl lovat att värna om oss?
Sedan kommer nog just den här haussen att gå över. Vinkeln i media är oftast att nu har SVERIGE fått sin första kardinal. Minsann.
Göteborgsposten förföljde Bp Gärtner under alla år. Men det trasslade till för dess journalister i tankelivet, att denne man som var så konservativ i teologiska och moraliska frågor, kunde engagera sig för de fattiga i t ex Nicaragua! När han var hemma, missade han sällan en fotbollsmatch, där han höll på de blåvita.
Det gick bara inte ihop!
Sannerligen var det ett mycket bra svar av kardinal Anders, kan inte vara mer på pricken, och på hans ödmjuka sätt talar han om vad det handlar om. Men annars har jag i andra sammanhang hört honom få liknande frågor i svensk media, mest vanligt är ju att media vill diskutera "underbältesfrågorna" istället för annat.
Jag tror att kardinal Anders kan bli en samlande kraft för det mesta av kristenheten i Sverige (ja det finns ju alltid dem som är för förstockade) och då menar jag inte endast för katolikerna - han är auktoriteten med stor A nu. Där kan inte ärkebiskop A konkurrera, på det andliga planet i vart fall.
Jonas M
Kanske ska vi inte förvåna oss över att denna världen inte ser, inte hör och inte kan tro. Men tänk vad viktigt det är att våga genomskåda det OCH att klokt handla därefter.
Skicka en kommentar