De senaste dagarna har jag läst två böcker. Nåja, jag har lite kvar i den andra.
Den första heter Peter Lorenz Sellergren - en småländsk väckelsepräst. Författaren Olle Madeland är känd präst här i Växjö stift. Han är pensionerad sedan några år och har inte minst därför att han tjänstgjort i Hälleberga där Sellergren verkade hunnit samla på sig rejält med material. Boken är en avhandling ordets bästa mening och här lär jag känna Sellergren. Jag kan inte utgå från att mina läsare känner till Sellergren så väl men han levde mellan åren 1768-1843. Det är inte min avsikt att närmare presentera honom här men bara säga att han också efter sin prästvigning var en suput. Han anmäldes till Domkapitlet, förflyttades elva gånger men var samtidigt en allvarlig man. Han befriades från sitt missbruk och blev en Andens man. Man brukar ange 1814 som ett viktigt år för honom. Det uppstod en stor och varaktig väckelse som utvecklades som gammalkyrklighet,
Skälet till att jag läst honom är att jag börjat forska något om herrnhutismen. Herrnhutismen kom till Sverige redan på 1720-talet och påverkade många präster. Så också präster i Småland även om den inte kom att bli förhärskande. Ett skäl till misstänksamheten mot herrnhutarna var att dessa inte särskilt betonade lagen. Och just lag och evangelium var viktigt för lutheranerna.Till saken hör också att herrnhutarna kom att råka i kris under den så kallade sållningstiden då man på ett överdrivet sätt talade om Jesu blod och hur vi kunde uppleva Jesu blod. Sellergren bröt senare med herrnutismen.
Men det som jag tar med mig är Sellergrens hållning till Svenska kyrkan. Han var som sagt en väckelsepräst och sådana hade att gå en balansgång i en tid då det ansågs viktigt att tala om synd, vrede och straff. Det var flera väckelsepräster som inte klarade balansgången m,en det gjorde Sellergren som i och för sig var för konventiklar, samlingar i hemmen, samtidigt som de skulle ske med ordning och reda. Han tolkade konventikelplakatet på ett sätt som många andra inte gjorde. När han senare i livet skulle ge råd i saken manade han till försiktighet.
Den andra boken heter kort och gott John Wesley och är skriven av Laura Petri. Också den boken liknar en avhandling även om den går att läsa som skönlitteratur.Den är skriven 1929 och författarinnan har under tre års tid ägnat sig åt att studera John Wesley´s Journaler. Wesley var också en väckelsepräst, men i England. Han levde 1703-1791 och levde i ett intensivt och nära förhållande till Gud. Först får man nog säga mycket lagiskt. Han vill bli en helig människa och reste med båt till Amerika för att verka som missionär. På båten mötte han herrnhutare på väg till Amerika och imponerades av dem. När Wesley några år senare återvände till England kände han sig riktigt misslyckad och vågar inte längre ens kalla sig kristen. Tillbaka i London möter han herrnhutaren Peter Böhler som kunde hjälpa Wesley till frid genom att förklara rättfärdiggörelsen genom tron på Herren Jesus Kristus. Herrnhutarnas inflytande på Wesley var stort och förutom Guds kärlek, nåd och sätt att förklara oss människor för rättfärdiga genom tron, påverkades Wesley av deras sätt att organisera alla dessa tusentals som kom till tro genom Wesleys arbete. Wesley inbjöd alla som kom till tro att komma med i en cell. Här lägger jag märke till att någon färdig tro avkrävdes inte av de blivande medlemmarna, bara en vilja att söka Kristus. Däremot stadgades snart nog regler för levernet.
Wesley var en reformator av stora mått. Han föddes in i Engelska kyrkan och levde där hela sitt liv. Han hade inte en tanke på att starta egen kyrka eller församling. Han syfte var att hjälpa människor till ett heligt liv. Men engelska kyrkan ville inte ta vara på hans tjänster. Känns mönstret igen? Han dog 1791 och var då fortfarande med i Engelska kyrkan trots att hans syn på kyrkan förändrades. Han såg i Bibeln att kyrkan och församlingen är något annat än vad han upplevde i engelska kyrkan.
Ja, det är riktigt spännande att fördjupa sig i detta och det ska jag fortsätta med framöver. Idag har jag beställt tre böcker från Bodafors antikvariat (rekommenderas) och de handlar alla om herrnhutismen. Om du vill kan du gå till www.bodaforsantikavariat.se.
Den första heter Peter Lorenz Sellergren - en småländsk väckelsepräst. Författaren Olle Madeland är känd präst här i Växjö stift. Han är pensionerad sedan några år och har inte minst därför att han tjänstgjort i Hälleberga där Sellergren verkade hunnit samla på sig rejält med material. Boken är en avhandling ordets bästa mening och här lär jag känna Sellergren. Jag kan inte utgå från att mina läsare känner till Sellergren så väl men han levde mellan åren 1768-1843. Det är inte min avsikt att närmare presentera honom här men bara säga att han också efter sin prästvigning var en suput. Han anmäldes till Domkapitlet, förflyttades elva gånger men var samtidigt en allvarlig man. Han befriades från sitt missbruk och blev en Andens man. Man brukar ange 1814 som ett viktigt år för honom. Det uppstod en stor och varaktig väckelse som utvecklades som gammalkyrklighet,
Skälet till att jag läst honom är att jag börjat forska något om herrnhutismen. Herrnhutismen kom till Sverige redan på 1720-talet och påverkade många präster. Så också präster i Småland även om den inte kom att bli förhärskande. Ett skäl till misstänksamheten mot herrnhutarna var att dessa inte särskilt betonade lagen. Och just lag och evangelium var viktigt för lutheranerna.Till saken hör också att herrnhutarna kom att råka i kris under den så kallade sållningstiden då man på ett överdrivet sätt talade om Jesu blod och hur vi kunde uppleva Jesu blod. Sellergren bröt senare med herrnutismen.
Men det som jag tar med mig är Sellergrens hållning till Svenska kyrkan. Han var som sagt en väckelsepräst och sådana hade att gå en balansgång i en tid då det ansågs viktigt att tala om synd, vrede och straff. Det var flera väckelsepräster som inte klarade balansgången m,en det gjorde Sellergren som i och för sig var för konventiklar, samlingar i hemmen, samtidigt som de skulle ske med ordning och reda. Han tolkade konventikelplakatet på ett sätt som många andra inte gjorde. När han senare i livet skulle ge råd i saken manade han till försiktighet.
Den andra boken heter kort och gott John Wesley och är skriven av Laura Petri. Också den boken liknar en avhandling även om den går att läsa som skönlitteratur.Den är skriven 1929 och författarinnan har under tre års tid ägnat sig åt att studera John Wesley´s Journaler. Wesley var också en väckelsepräst, men i England. Han levde 1703-1791 och levde i ett intensivt och nära förhållande till Gud. Först får man nog säga mycket lagiskt. Han vill bli en helig människa och reste med båt till Amerika för att verka som missionär. På båten mötte han herrnhutare på väg till Amerika och imponerades av dem. När Wesley några år senare återvände till England kände han sig riktigt misslyckad och vågar inte längre ens kalla sig kristen. Tillbaka i London möter han herrnhutaren Peter Böhler som kunde hjälpa Wesley till frid genom att förklara rättfärdiggörelsen genom tron på Herren Jesus Kristus. Herrnhutarnas inflytande på Wesley var stort och förutom Guds kärlek, nåd och sätt att förklara oss människor för rättfärdiga genom tron, påverkades Wesley av deras sätt att organisera alla dessa tusentals som kom till tro genom Wesleys arbete. Wesley inbjöd alla som kom till tro att komma med i en cell. Här lägger jag märke till att någon färdig tro avkrävdes inte av de blivande medlemmarna, bara en vilja att söka Kristus. Däremot stadgades snart nog regler för levernet.
Wesley var en reformator av stora mått. Han föddes in i Engelska kyrkan och levde där hela sitt liv. Han hade inte en tanke på att starta egen kyrka eller församling. Han syfte var att hjälpa människor till ett heligt liv. Men engelska kyrkan ville inte ta vara på hans tjänster. Känns mönstret igen? Han dog 1791 och var då fortfarande med i Engelska kyrkan trots att hans syn på kyrkan förändrades. Han såg i Bibeln att kyrkan och församlingen är något annat än vad han upplevde i engelska kyrkan.
Ja, det är riktigt spännande att fördjupa sig i detta och det ska jag fortsätta med framöver. Idag har jag beställt tre böcker från Bodafors antikvariat (rekommenderas) och de handlar alla om herrnhutismen. Om du vill kan du gå till www.bodaforsantikavariat.se.
3 kommentarer:
Intressant! Laura Petris bok om John Wesley har jag läst och konstaterat att det nog egentligen var den driftiga och synnerligen strukturerade mångbarnsmodern och prästfrun Susanna Wesley som var metodismens egentliga skapare!
Har f.ö. samlat och något bearbetat ett antal av Anders Carl Rutströms sånger - R-m var från Luleå, lärde Carl Michael Bellman stava med en pinne med hästhuvud på ("han älskade mig mycket" skrev Bellman i sina memoarer), blev kyrkoherde i Hedvig Eleonora men sedan landsförvisad för påstådda villfarelser (i realiteten nog mest för att han var "hatt"). Han är betydligt bredare i sitt ämnesval och sin teologi än man kan förledas tro. Han brukar ibland beskrivas som en typisk sållningstida herrnhutare, men se här: http://helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/1700-talet%20Rutstr%C3%B6m Kanske hans lärjunge Bellman även fick en del poetiska impulser från "herrnhutaren" (som han än i dag kallas av folk i Rutvikstrakten). Och för att se hur han predikade, se här: http://rutstromspostilla.blogspot.se/
Sellergren, denne småländske Gösta Berling, kunde f.ö. skriva sånger han också. Och då var han inte mindre evangelisk än Rutström: http://helakyrkansjunger.blogspot.se/2017/06/sellergren.html
Jag har hört att Sellergren godkände varje sång i P H Syréens sånger - och där ingår bra många texter från Sions Sånger och Nya Sions sånger. Så även om Sellergren (likt Wesley) inte var eller förblev någon herrnhutare, kunde han (bättre än t.ex. Schartau) se värdet i åtskilliga av deras sånger.
Och Bellman själv, även om rikets församlingar inte, som författaren påyrkade, blev ålagda att köpa 1 ex var av "sångpostillan" Zions högtid: http://helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/Bellman%201700-talet
Skicka en kommentar