Brevet från Domkapitlet var en glad överraskning. Inte att jag blev frikänd. Det hade jag förväntat mig. Det som överraskade mig var att beslutet togs redan i juni sammanträdet och inte först i augusti som jag var inställd på. Man tackar.
Det gick åt sex A 4-sidor, förutom själva förundersökningen förstås, för att allt skulle bli rätt och riktigt. Första sidan är ett utdrag från sammanträdets protokoll. I det hänvisas till bilaga 7. På nästa sida står så beslutet som jag återger i sin helhet.
Domkapitlet beslutar med stöd av 31 kap. 12 § kyrkoordningen att avskriva ärendet från vidare handläggning.
Sedan kommer texten som innehåller bakgrund och en redogörelse för ärendet. På tredje sidan återges 31 kap § 12 där det talas om olika grader av bestraffningar. Den kommenteras med hur viktigt det är att prästen ska agera med trohet och klokhet och att prästen ska ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så Guds kärlek blir synlig i världen. Sedan, på sidan 4, berättas att jag är prästvigd och att jag lovat att efterleva kyrkans lag och ordning och så vidare. Men här finns också en kortare utläggning som säger att svensk lag tillförsäkrar varje svensk medborgare rätt att i tryckta skrifter och tekniska upptagningar offentlig få uttrycka sina åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst, allt för att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt skapande. Jo, jo. Längst ner på sidan kommer så Domkapitlets bedömning. Jag citerar:
Han uttrycker sina åsikter med starka ord och med jämförelser som kan uppfattas på olika sätt beroende på vem det är som läser. Även med beaktande av Håkan Sunnlidens rätt att yttra sig i text så bedömer domkapitlet att vissa avsnitt i bloggtexten är olämpliga ur ett pastoralt perspektiv. Det bör ha varit uppenbart för Sunnliden att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Vid en proportionalitetbedömning och med hänsyn tagen till ovannämnda bestämmelser och praxis finner Domkapitlet att formuleringen i bloggtexten, Re-formatio från den 7 mars 2017, inte kan bedömas vara av sådan allvarlig art, att Håkan Sunnliden därigenom ska anses ha brutit mot 31 kap §12 kyrkoordningen, Domkapitlet beslutar därför inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Sedan är det högtidligt underskrivet av biskopen och stiftsjuristen. Och så kommer en sida där det står hur jag ska göra för att överklaga. Men det kan väl inte vara meningsfullt för mig att överklaga. Jag får vara nöjd.
Men det finns en hel del att kommentera i domkapitlets bedömning. Det är fritt fram för er kommentatorer. Själ är det nog bäst att lägga detta bakom mig. Det kommer säkert nya prövningar framöver så jag får spara på krutet. Jag går och lägger mig och sover gott med domkapitlets beslut.
Det gick åt sex A 4-sidor, förutom själva förundersökningen förstås, för att allt skulle bli rätt och riktigt. Första sidan är ett utdrag från sammanträdets protokoll. I det hänvisas till bilaga 7. På nästa sida står så beslutet som jag återger i sin helhet.
Domkapitlet beslutar med stöd av 31 kap. 12 § kyrkoordningen att avskriva ärendet från vidare handläggning.
Sedan kommer texten som innehåller bakgrund och en redogörelse för ärendet. På tredje sidan återges 31 kap § 12 där det talas om olika grader av bestraffningar. Den kommenteras med hur viktigt det är att prästen ska agera med trohet och klokhet och att prästen ska ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så Guds kärlek blir synlig i världen. Sedan, på sidan 4, berättas att jag är prästvigd och att jag lovat att efterleva kyrkans lag och ordning och så vidare. Men här finns också en kortare utläggning som säger att svensk lag tillförsäkrar varje svensk medborgare rätt att i tryckta skrifter och tekniska upptagningar offentlig få uttrycka sina åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst, allt för att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt skapande. Jo, jo. Längst ner på sidan kommer så Domkapitlets bedömning. Jag citerar:
Han uttrycker sina åsikter med starka ord och med jämförelser som kan uppfattas på olika sätt beroende på vem det är som läser. Även med beaktande av Håkan Sunnlidens rätt att yttra sig i text så bedömer domkapitlet att vissa avsnitt i bloggtexten är olämpliga ur ett pastoralt perspektiv. Det bör ha varit uppenbart för Sunnliden att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Vid en proportionalitetbedömning och med hänsyn tagen till ovannämnda bestämmelser och praxis finner Domkapitlet att formuleringen i bloggtexten, Re-formatio från den 7 mars 2017, inte kan bedömas vara av sådan allvarlig art, att Håkan Sunnliden därigenom ska anses ha brutit mot 31 kap §12 kyrkoordningen, Domkapitlet beslutar därför inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Sedan är det högtidligt underskrivet av biskopen och stiftsjuristen. Och så kommer en sida där det står hur jag ska göra för att överklaga. Men det kan väl inte vara meningsfullt för mig att överklaga. Jag får vara nöjd.
Men det finns en hel del att kommentera i domkapitlets bedömning. Det är fritt fram för er kommentatorer. Själ är det nog bäst att lägga detta bakom mig. Det kommer säkert nya prövningar framöver så jag får spara på krutet. Jag går och lägger mig och sover gott med domkapitlets beslut.
4 kommentarer:
Ja, att börja prata om dödsstraff var väl ändå onödigt i sammanhanget? Även om du skriver att det är för väl att vi inte har det längre. Högförräderi tycker jag däremot var en relevant beteckning, och att syndens lön är döden kan vi knappast förneka.
Hela beslutet kommer väl på Kyrklig dokumentation snart att läsa. Bra att det blev ett snabbt beslut!
En formulering är märklig, nämligen att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Ja men det är väldigt mycket som "någon" skulle kunna uppfatta som stötande, till exempel det helt uppenbara faktum, om man håller sig till den kristna tron genom alla tider, att Gud instiftade äktenskapet för man och kvinna och inte någon annan konstellation. Ja tron kan vara en stötesten.
Detta alldeles oavsett vad som nu åsyftades i beslutet. Instämmer annars, bäst att skaka av sig dammet och gå vidare.
Jonas M
Vad är ett pastoralt perspektiv?
Personligen fann jag det inte bara stötande utan rent förödande att få veta att var fjärde präst jag möter inte tror på uppståndelsen, statistiskt sett.
Utan uppståndelsen har vi ingenting!!! Vem hör mina böner om Jesus var en missnöjd snickare som dog?!
Och om jag avlider imorgon, (innan jag hunnit hitta ny andlig hemvist) tänk om jag då får "den fjärde prästen" han inte ens tror på att han överlämnar mig till Gud, utan bara utför en inövad rutin? Det är en fasa.
En annan präst tror inte på hela trosbekännelsen, utan tycker man kan plocka delar. Vad innebär det?! Är vissa gudstjänster jag firar bara charader? Begår vi någon slags kollektiv mened när vi läser unisont?
Tro är tillit, det hör man rätt ofta, men det är sannerligen inte lätt. Speciellt inte när de som rycker undan mattan för oss är på INSIDAN.
Domslutet kunde ju inte bli ett annat än det blev, men sådana här saker skadar oss och främjar inte direkt intresset för det kyrkliga livet. Vem med självbevarelsedrift vill in där?
Nu har du varit föremål för ett domkapitels granskning (minst?) två gånger. Jag bara en. Jag får skärpa mig. Bäst blogga lite skarpare ;)
Var frimodig!
Skicka en kommentar