Väckelsen i Nya Hjälmseryd, del 7

HS: 0.39.54 Men sen då när han hade tagit över tjänsten och jag hade lämnat då, 15 april, sen dess - och det här förvånar mig - sen jag lämnade har jag inte, vad jag kan minnas, någon enda gång fått en kallelse tillbaka dit. Jag har aldrig vart där. Och jag är inte ledsen för det, för jag menar, saker och ting har sin tid. Och det kan jag lämna. Och jag har aldrig längtat tillbaka.

AO: 0.40.23 Alltså det är ända sen du flyttade till Vrigstad då?
HS: Ja. Jag blev aldrig kallad tillbaka. Så vad som har hänt efter jag har lämnat där, det vet jag faktiskt inte. Däremot så vet jag att ett par i - Lars Karlsson i Släthult, och även Jägerhags i - vad det nu heter där utanför Rörvik; jag tappade namnet på gården - har kommit till Nydala nån gång när jag har haft högmässa där under åren.

Men jag känner inte nån liksom - nån svårighet att jag inte har blivit kallad dit, men jag är lite förvånad. För det var ändå så pass djupt och långvarigt skeende. Har varit där på Eva Spångbergs begravning däremot. Kan tänkas att jag har vart - undrar om jag har haft en begravning också. Kan ha vart att jag har haft nån begravning.

AO: 0.41.23 Du och Eva hade kontakt sen efteråt förstås.
HS: Ja, inte så mycket. Hon hade ju fullt med sitt och jag har fullt med mitt och så där va. Och jag är inte de där sociala människan som håller kontakt med alla, men det har funnits en god kontakt hela tiden, så när vi träffats har det aldrig vart några bekymmer. Nej. Och jag var hos henne året innan hon dog.
Mina föräldrar har också varit vänner med Eva Spångberg och besökt Hjälmserydsstiftelsen vid flera tillfällen. Och är understödjare av Hjälmserydsstiftelsen.

AO: 0.42.05 Om det hade varit på ett annat sätt med relationerna till andra pastorer och präster i området, hade det förändrat nånting, tror du? Jag tänker kanske främst på dom frikyrkliga i området. Hade det förändrat utvecklingen på nåt sätt tror du?
HS: Det är ju lätt att vara efterklok då, men det skulle kunna - alltså jag inser ju det, eller tror i alla fall det, att när det gäller Svenska kyrkan så tror jag inte att det går att göra nånting. Jag tror inte att det går att förnya Svenska kyrkan i ett lokalt, pastoralt arbete. Det tror jag faktiskt inte.

Jag trodde det då och jag jobbade på det, men - nej, det tror jag inte. Och det hade inte gjort nån skillnad. Däremot så skulle det i relation till dom frikyrkliga ha kunnat bli så att det ekumeniska arbetet hade blivit så starkt så att man hade kunnat förverkliga det här som ett ekumeniskt projekt.

Men då hade nog spänningarna mot Svenska kyrkan inte - ja, dom hade nog inte blivit mindre, det tror jag inte.
AO: 0.43.17 Och Svenska kyrkan, då menar du lokalt, eller menar du stift...?
HS: Ja, alltså, jag tänker på kyrkopolitikerna. Det är ju så att -

AO: 0.43.24 På alla nivåer, så att säga då?
HS: Ja, faktiskt, för att det här var ju innan år 2000, och då var ju regelsystemet på ett sätt. Nu har man då förändrat relationerna inom Svenska kyrkan, efter att kyrka-stat har förändrade relationer. Men jag ser ju att det har ju inte blivit till det bättre, utan kyrkopolitikerna har ett ännu starkare grepp idag än dom hade innan år 2000.

Så, nej, jag tror att socialdemokraterna och centerpartiet som var starkt där i Hjälmseryd, jag tror att dom har ett fast grepp om det här. Och det tror jag också - och det är delvis därför vi bildade den här koinonian va. Det går liksom inte att göra det här i pastoratet, utan det vi kan göra är att ta eget ansvar, om jag säger. Alltså, vi är ju myndiga människor. Jag menar vi är ju vuxet folk. Vi får väl samlas i hemmen och läsa Bibeln. Vi ska inte behöva ta en sån strid över huvud taget.

Så att vi måste ta oss den rätt som är våran och när vi har den friheten, så kan vi nog säkert tjäna in i pastoratet och bli som ett bidrag in i Svenska kyrkan. Det tror jag nog. Sen om det tas emot kan nog vara olika på olika lokala bygder. Det kan nog tas emot på en del ställen med tacksamhet. Och på andra ställen så avböjer man. Och det bestäms ju då av politikerna i samarbete med kyrkoherden. Man har ju skurit ner antalet kyrkoherdar betydligt. Man har ändrat deras utbildningar och man har - man sållar ju vilka man utnämner, och sånt där va, så det är inte lätt att ändra på.

Jag trodde det då, men också med facit i hand tror jag inte att det hade gått helt enkelt. Och det är möjligt att Eva insåg det. Det är möjligt att hon gjorde.

AO: 0.45.20 Under dina år i Hjälmseryd, kan du se nån utveckling i t.ex. kyrkorådet bland kyrkopolitikerna, i deras förhållningssätt till det som du stod för, väckelse över huvud taget?
HS: Du menar rent allmänt så där?

AO: 0.45.39 Ja, fast kan du beskriva hur dom förhöll sig till det här?
HS: Ja, alltså som det var på den tiden, på hjälmserydstiden, så var det ju det som jag sa att, i praktiken så var det ju kyrkoherden ute på landet som bestämde, snarare än kyrkopolitikerna.

AO: 0.46.01 Det var en sån makt alltså?
HS: Ja, ja, absolut. Och jag var väl t.o.m. ordförande i kyrkorådet, så det var inte så särskilt stora problem va. Men det var möjligtvis i fullmäktige, och i fullmäktiges utkanter det kunde finnas en och annan kyrkopolitiker som hade synpunkter på ett och annat, men när det kom till det andliga innehållet, så hade om inte en chans. Nu har man ju ändrat det, så idag så är det ju annorlunda. Nu har kyrkoherden ensam, kan man säga, all makt. Den skall utövas i samarbete med kyrkopolitikerna. Men som komminister, eller som anställd här, så är du ju bara ett tjänstehjon.

Och så var det inte tidigare - och då berodde det inte bara på att jag var kyrkoherde, utan det var också det att man hade en förståelse av vad det innebar att inneha ett prästämbete. Alltså ämbetet var något som var givet utav Gud. Och ämbetsbäraren svarade inför Gud. Och möttes med stor respekt, även om man inte tog av sig mössan och hälsade så där i slutet av 80-talet, så var ändå lite av den kulturen kvar. Idag är det som borta.

Så att idag är man ju inte ens ämbetsbärare. Ordet ämbete finns ju inte i kyrkoordningen längre. Det heter vigningstjänst - heter det nu. Men i praktiken - och vi är inte anställda av biskopen, vi är anställda av de lokala politikerna. Så att det har ändrat sig till, som jag tycker då, till det sämre va.

Så att möjligheten att driva en andlig verksamhet värd namnet, eller med den profil som vi har talat om här, dom bedömer jag som ytterst små. Samtidigt så kanske det inte är alldeles omöjligt, därför att kyrkopolitikerna pratar ju ofta om att det ska va en så öppen kyrka. Den ska va öppen och det ska vara mångfald, och då borde det ju finnas rum för en sån här rörelse också.

HS: Och det får man ju nu möjlighet att visa här i Värnamo, i och med att vi har en koinonia. Då får man väl visa hur öppna man är. Kan vi få ha - när jag slutar min tjänst om några år, kan jag då få fortsätta och ha gudstjänster med koinonian i Värnamo kyrka? Det borde jag väl kunna få om det är en sån öppen kyrka?

Det var förresten en fantastiskt fin ledare i Kyrka och folk, det senaste numret. Vet inte om du såg den? Jag har den här nånstans men - den ligger här nånstans - där han Fredrik Sidenvall hade skrivit om hur ärkebiskopen och vem det var mer, hade kommit till konstitutionsutskottet - och dom ska ha mer pengar då från staten till kyrkorna.

Och då hade man motiverat det med att kyrkorna nu var så öppna och där kunde det ju förekomma både dans och sång och profana sammanhang - och alla är välkomna, o.s.v. Så var då Sidenvalls slutsats, att det måste ju betyda att också vi som håller fast vid kristen tro måste ju kunna få disponera det här fortsättningsvis i hembygdens intresse. Så vi får väl se vart det tar vägen.

AO: 0.49.41 Jaha, det var spännande. Jag säger tack till dig. Jag har nog fått svar på dom frågor jag har.