Väckelsen i Nya Hjälmseryd, del 6

HS: Ja, det är det. Och i ett sånt komplext spel, när jag då liksom avhänder mig all - hela kyrkoherdeämbetet, så att säga, hela kyrkoherdetjänsten, så har man ju inte en chans. Men det förstod ju inte jag då. Och det är väl en sak som jag har tänkt på då. För den här missionsbasen som bygget skulle bli då, som nu inte blev av, var ju en utav mitt livs svåraste motgångar.

Och jag har ju - och framför allt så var det en motgång på så sätt att jag var övertygad om att det här kunde vara efter Guds vilja. För jag ser läget i kyrkan så. Och kunde det här kanske kunna bli nåt liknande Åh stiftsgård, men att det är mera fristående och vi hade Gamla Hjälmserydsstiftelsen där och så, så tänkte jag att det här tror jag Gud vill.

Kyrkan i Gamla Hjelmseryd, någon mil norr om Nya.

Och det glömde jag säga, men jag tänkte på det tidigare, att då i samband med pastoratsregleringen, att själva kyrkbyggnaden kunde ju knappast ha någon framtid, om det inte vore för den här väckelsen som nu pågick där. Tänk om vi kunde få ta över den kyrkan? Kunde vi få köpa Nya Hjälmseryds kyrka för en krona.

Det tror jag inte folkkyrkofolket skulle ha nåt emot. Det var kanske inte realistiskt då, men det skulle ju kunna vara realistiskt idag. Så att jag hade höga tankar, stora förhoppningar på det här. Och sedan så blev det då - ja, man får väl säga att det blev ett fiasko.

Mänskligt sett så. Nej, det var jobbigt. Och likaså då när vi - när jag sa upp mig - vad sa jag, 15 april -94 slutade jag. Då betydde ju det att ja kunde inte bo kvar i prästgården. Jag kunde inte predika i kyrkan. Jag hade ingen tjänst.

Så det som hände då var ju att vi fick flytta ut därifrån. Och eftersom vi hade barn i skolan, så flyttade vi till Vrigstad. Det ligger ju nära till. Och där fick vi tag på ett hus. Och då tog jag med mig missionsbasen i portföljen, så att säga.

AO: 0.30.36 Fick du tjänst i Vrigstad då eller?
HS: Jag hade ingen tjänst alls. Nej, jag reste på heltid. Så -94 när jag slutade i Hjälmseryd, så började jag resa på heltid på kallelser. Och det var ju tuffa år för att då skulle man ju leva på det också. Så jag reste, ja, jag har ju almanackan här, jag tror jag reste över 200 dagar per år.

Det gick ju ändå inte ihop ekonomiskt och så va. Och jag kunde inte förverkliga den här missionsbasen med portföljen. Och jag blev ju rätt ensam också, får man säga, på slutet. Rätt så isolerad där. Och det var då jag upptäckte detta med cellkyrkan och cellgrupper. Och det har jag hållit på med sedan dess.

Och nu är jag i en ny spännande fas. Men det ligger kanske utanför det här.

AO: 0.31.33 Ja, fast du kan väl kort bara berätta?  
HS: Kort kan jag berätta att vi här i pastoratet har bildat en koinonia. Alltså en församlingsliknande gemenskap, där vi har avlagt löften inför varandra. Vi är alltså 30 personer som normalt sett firar högmässa här i Värnamo kyrka. Och då blir det lite spänt emot folkkyrkofolket här i pastoratet, så att jag har så sent som idag sökt biskopen i ärendet, och kommer att träffa biskopen här så fort som möjligt. Jag pratade med hans sekreterare. Vi har ju en ny biskop.

AO: 0.32.12 Ja, jag känner honom.  
HS: Ja, och han har ju dessutom doktorerat på det här med församlingsliknande gemenskaper. Så det är det - jag hoppas på hans stöd nu den här gången.

AO: 0.32.23 Ja, det är spännande.  
HS: Mycket spännande. Så livet är inte slut bara för att det inte blev som jag hade hoppats i Hjälmseryd. Vi går vidare. Nya motståndare, nya dörrar.

AO: 0.32.38 Det var intressant att höra vad du är i nu. Men vi går tillbaks lite granna. Jag tänker på det här med dom frikyrkliga i området. Det blev inte mycket till kontakter med dom då under årens lopp, eller hur?
HS: Nej, det blev det inte. Det som hände i relationen till dom frikyrkliga, det var ju dels då att dom på gräsrotsnivå kom ju gärna på våra seminarier och möten och sånt. Men från min sida sett - jag var ju glad för det och tyckte det var jätteroligt - men jag kunde inte bygga församling med dom.

Och sedan så hade jag också mycket god kontakt med ungdomarna, dom frikyrkliga ungdomarna. Därför att det här är sådana trakter där ungdomarna i Allianskyrkan och så, fortfarande går och konfirmerar sig i Svenska kyrkan. Så jag hade ju dom som konfirmander. Och i ungdomsgruppen som blomstrade under några år, så startade vi en caféverksamhet i Rörvik, som dom drev.

Så det var min kontakt. Jag förstår ju det efteråt att dom etablerade frikyrkliga motståndarna, dom blev ju inte gladare för det.

AO: 0.34.01 Nej, det var ju lite komplicerat där i Rörvik. Om jag har förstått det hela rätt, så hade du en del kontakter med P-O Svensson  
HS: Ja, det stämmer. Han var en utav ungdomarna vid den tiden.

AO: 0.34.16 Stefan Norberg lite senare i skedet där också.
HS: 0.34.19 Ja.

AO: 0.34.21 Och dom var ju - ja båda var ju i nån form av ledarsituation, men inte pastorer eller i styrelsen. Ja, Stefan möjligtvis att han var...  
HS: Ja, P-O var ju på den tiden i ledarposition på så sätt att han är ju musiker.

AO: 0.34.40 Ja, han var körledare där.  
HS: Ja, exakt, och hade ett stort inflytande, för det var ju en stor körverksamhet.

AO: 0.34.45 Ja, vilken relation hade du till kören och till...?
HS: Inte mycket till honom. Men han var med, vill jag minnas, på några av dom här inledande bibelstudierna som vi hade, innan vi började med läsåret. Några av hans körmedlemmar - höll jag på att säga - var väl med på läsåret. Åtminstone några som jag tänker på som var från det sammanhanget. Jag tänker på Anette och jag tänker på Rolf - och några andra som också var frikyrkliga som var med där.

Och när han var med på ett av mötena - det här kommer jag så väl ihåg - så profeterade jag över honom att han var blivande ledare, kanske till och med pastor och att dom närvarande skulle bedja för honom i det avseendet. Han blev sedan också pastor när han bildade Guds kraft. Men jag har inte haft något att göra med honom. Han har ju vart involverad i trosrörelsen, är väl fortfarande kanske. Ja, i Guds kraft.

Dom har gjort ett jättebra arbete. Så det är klart att det stämde väl det profetiska ordet på så sätt. Men åter igen, dom etablerade frikyrkliga blev ju inte gladare för det.

AO: 0.35.54 Nej. Följde du på något sätt den splittring som blev i Rörvik när han och ett stort gäng lämnade församlingen.  
HS: Nej, det var helt utanför min sfär. Ja. Jag hade ingen aning om vad som hände. Det vet jag inte. Så så var det med det.

AO: 0.36.22 Hjälmserydsstiftelsen. Hur reagerade dom på det som hände.  
HS: Inte särskilt mycket.

AO: 0.36.33 Dom är ju grannar  
HS: Ja, det är samma församling. Det var ju mitt gamla pastorat, Gamla Hjälmseryd.

AO: 0.36.40 Jo, jag vet, och dom ligger ju bara rakt över vägen från missionshuset räknat, så att dom var ju nära skeendet.  
HS: Ja, men jag tror inte - du vet, gamla, alltså Hjälmserydsstiftelsen har ju gått på kryckor under många, många år. Och gjorde det redan på den här tiden. Men det fåtal som var där, det är ju fromma människor som ber tideböner flera gånger om dagen och har gjort det 40 år, eller vad det kan vara, 50, 60 år till och med.

Så dom var ju glada åt den här väckelsen, vad jag förstår, även om dom själva inte hade det sättet att uttrycka sin fromhet - man har ju olika sätt att uttrycka sin fromhet. Men föreståndaren där på den tiden hette Ove Lundin. Han blev sedan domprost i Visby. Han och jag vi träffades några gånger och han var mån om att ha ett gott förhållande till mig, för att det var ju pastoratet som upplät Gamla Hjälmseryds kyrka och stod för värmen och höll med bröd och vin och sånt där. Så där hade vi inte något gnissel på det sättet.

Jag var där och hade högmässa lite då och då. Min hustru har arbetat som husmor på Hjälmserydsstiftelsen sen vi flyttade därifrån så att... Nej, där tror jag inte kan finnas någon öppen kritik. Det kan jag inte tänka mig. Det har jag inte hört i alla fall.

AO: 0.38.10 Det som hände sen i Hjälmseryd - har du haft nån kontakt med dom?  
HS: Nej. Och det är ganska märkligt alltså, för att - jag förmodar att du pratar med Anders Grip också - ja, där har jag en rätt så speciell bild. Det är ju också en speciell broder. Vi är många speciella bröder inblandade. Och han kom då från Göteborg och han var - för jag hade ju Anders Gerdmar där, jag hade Åke Roxberg som var präst, och jag hade Thomas Gustafsson, som nu är kyrkoherde i Rydaholm. Han var där.

Och Anders Grip kom. Och jag kände igen Anders sen studietiden i Uppsala. Och jag var inte så pigg på att han skulle komma. Han ville ju flytta till Hjälmseryd och bli min hjälppräst. Och jag tyckte inte att det var nåt bra förslag, men han kom ju i alla fall. Lite påträngande.
Men han - sen vet jag inte...

AO: 0.39.02 Blev han församlingsassistent, eller hur var det?  
HS: Ja, det var han, men han skulle ju överleva, så det var nog bara ren generositet från min sida. Så att - och han, jag vet inte om han undervisade på bibelskolan alls. Han hade väl nåt seminarium på sommarbibelskolan och så. Han har ju en stark profetisk gåva, men - ja, jag kan inte säga för mycket kanske.

Och sen så - när motsättningarna kom i öppen dager, då kände jag, att då hade jag inte med honom. Då kände jag att han ville gärna ha tjänsten efter mig. Vilket han ju också fick sen. Jag hade inte nåt emot det, för han var ju ändå med i skeendet i en mening och så. Så att jag motarbetade inte det, utan tvärt om. Jag ville ju också gärna att det skulle gå vidare - verket - på nåt sätt.

Men sen då när han hade tagit över tjänsten och jag hade lämnat då, 15 april, sen dess - och det här förvånar mig - sen jag lämnade har jag inte, vad jag kan minnas, någon enda gång fått en kallelse tillbaka dit. Jag har aldrig vart där. Och jag är inte ledsen för det, för jag menar, saker och ting har sin tid. Och det kan jag lämna. Och jag har aldrig längtat tillbaka.