Denna dag har präglats av mission. Det började redan i morse med mail, samtal och information. I förmiddags gällde det Albanien där pastoratet varit verksamt i 15 år. Vi har stöttat ekonomiskt framför allt främst genom att olika personer kunnat resa ner för att predika, undervisa och samtala. Som anställda har några av oss kunnat resa i tjänsten, andra har själva betalat sina biljetter.
Jag tror det var sju eller snart åtta år sedan som vi tog initiativ till ett Sommarläger med Jesus i centrum. Det är mycket uppskattat och antalet deltagare har växt för varje år som har gått. Kari och jag var nere senast förra sommaren och över 100 ungdomar deltog. Tidigare var det våra celler som sponsrade lägret. Nu är det koinonian som dels understöder lägret med 15000:- varje år och sedan lika mycket till "ett av våra barn" som nu fått en enklare utbildning som lärare och startat ett arbete i Bathore, en förstad till Tirana. Det är fantastiskt att med egna ögon kunna se frukten av arbetet.
Nu tror jag pastoratet vill avsluta också detta och vi försöker hitta nya sätt att vara med i fortsättningen. Det blir nog en tjänsteresa till för min del men sedan känns det osäkert. Sedan några år har också min broder och vän Klas Lindberg, präst i Brödraförsamlingen i Stockholm engagerat sig. Brödraförsamlingen har för avsikt att nu fördjupa sitt engagemang vilket gläder mig oerhört. Det är gott att se hur Gud tar sitt verk framåt utan att vara eller göra sig beroende av människor. Klas och jag kunde ha ett ganska långt samtal om framtiden och jag ser fram emot fortsatta insatser i Albanien. Ett missionsarbete kräver ömsesidighet men också långsiktighet.
I kväll har vi varit hemma hos Thomas. Vi var nio stycken samlade. Av dessa är fem nya deltagare. Här utövas mission i vardagen. Vi är överens om att försöka lära känna Jesus närmare. Det gör vi genom att läsa ett stycke ur Markusevangeliet. Sedan lämnas ordet fritt för kommentarer, frågor, synpunkter och delgivning. Alla säger något och ibland är vi så ivriga att vi talar i mun på varandra. I kväll läste vi om en kvinna som lidit av blödningar i tolv år. När Jesus frågade vem som rört vid honom var hon så rädd att hon darrade. Hon berättade hela sanningen för Jesus och Jesus botade henne. Samma timme, tror vi det var, uppväckte Jesus synagogföreståndarens dotter från de döda. Det är riktigt stort att få vara med i ett sammanhang där människor läser Bibeln med avsikt att lära känna Jesus! !
Mission ska praktiseras lika gärna på hemmaplan som på bortaplan. Det är som Kent brukar säga: "Så fort jag går utanför dörren befinner jag mig på missionsfältet!" Så sant som det är sagt och det gäller varje kristen. Det gäller bara att upptäcka och lära sig vad det betyder att missionera.
Kanske är det senare något jag ska ta med mig till Missionskyrkan på söndag. Missionera mera, inte mindre! Det kunde väl passa i en Missionskyrka?
Jag tror det var sju eller snart åtta år sedan som vi tog initiativ till ett Sommarläger med Jesus i centrum. Det är mycket uppskattat och antalet deltagare har växt för varje år som har gått. Kari och jag var nere senast förra sommaren och över 100 ungdomar deltog. Tidigare var det våra celler som sponsrade lägret. Nu är det koinonian som dels understöder lägret med 15000:- varje år och sedan lika mycket till "ett av våra barn" som nu fått en enklare utbildning som lärare och startat ett arbete i Bathore, en förstad till Tirana. Det är fantastiskt att med egna ögon kunna se frukten av arbetet.
Nu tror jag pastoratet vill avsluta också detta och vi försöker hitta nya sätt att vara med i fortsättningen. Det blir nog en tjänsteresa till för min del men sedan känns det osäkert. Sedan några år har också min broder och vän Klas Lindberg, präst i Brödraförsamlingen i Stockholm engagerat sig. Brödraförsamlingen har för avsikt att nu fördjupa sitt engagemang vilket gläder mig oerhört. Det är gott att se hur Gud tar sitt verk framåt utan att vara eller göra sig beroende av människor. Klas och jag kunde ha ett ganska långt samtal om framtiden och jag ser fram emot fortsatta insatser i Albanien. Ett missionsarbete kräver ömsesidighet men också långsiktighet.
I kväll har vi varit hemma hos Thomas. Vi var nio stycken samlade. Av dessa är fem nya deltagare. Här utövas mission i vardagen. Vi är överens om att försöka lära känna Jesus närmare. Det gör vi genom att läsa ett stycke ur Markusevangeliet. Sedan lämnas ordet fritt för kommentarer, frågor, synpunkter och delgivning. Alla säger något och ibland är vi så ivriga att vi talar i mun på varandra. I kväll läste vi om en kvinna som lidit av blödningar i tolv år. När Jesus frågade vem som rört vid honom var hon så rädd att hon darrade. Hon berättade hela sanningen för Jesus och Jesus botade henne. Samma timme, tror vi det var, uppväckte Jesus synagogföreståndarens dotter från de döda. Det är riktigt stort att få vara med i ett sammanhang där människor läser Bibeln med avsikt att lära känna Jesus! !
Mission ska praktiseras lika gärna på hemmaplan som på bortaplan. Det är som Kent brukar säga: "Så fort jag går utanför dörren befinner jag mig på missionsfältet!" Så sant som det är sagt och det gäller varje kristen. Det gäller bara att upptäcka och lära sig vad det betyder att missionera.
Kanske är det senare något jag ska ta med mig till Missionskyrkan på söndag. Missionera mera, inte mindre! Det kunde väl passa i en Missionskyrka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar