Väckelsen i Nya Hjälmseryd, del 2

Så kommer själva intervjun. Den är i stort sett helt ocensurerad. Jag inser att en intervju inte alls på långa vägar täcker skeendet. Därför vill jag stryka under att intervjun speglar min bild. Det finns fler i Hjälmseryd som har djupintervjuats men jag har inte tillgång till dessa. Kanske kan jag få det senare och så få återkomma.

Initialerna A.O. står för doktoranden vid Lunds Universitet. H.S. är mina initialer. Intervjun pågick i nästan en timme och jag publicerar den här mycket lätt redigerad. Språket därefter. Siffrorna anger tiden.

A.O: 0.00.22 Då är vi framme vid 1986 någonting va?
H.S: 1985-86 var första året. Sommaren -86 hände ingenting. Sen hade vi då andra året 1986-87 och så kom första Sommarbibelskolan 1987. Sedan hade vi den i tio år. För övrigt hade vi helgseminarier, fredag-lördag och söndag. Jag hade en del av dessa själv. Jag tro vi hade ett 30-tal seminarier under dom här åren, så det var ju full gärning kan man säga.

Nya Hjälmseryds kyrka

A.O: 0.01.29 Hur hann du med din prästtjänst?
H.S: Det tror jag nog jag kan säga. Den var väl inte så betungande. Det beror på - du vet, en prästtjänst ute på landet den blir mycket vad man själv gör den till. Det beror på vad du menar: "Hann du med?" Då kan man väl säga att man aldrig hinner med det på ett sätt. Om man nu tänker sig att man ska göra hembesök hos alla o.s.v.

A.O; 0.01.49 När jag frågar så, så är det väl kanske utifrån dom förväntningar som fanns på dig?
H.S: (Suck) Ja, jag vet inte vilka förväntningar som man hade på mig. Men det är klart, så som det utvecklade sig, så, - det kan man knappast ha förväntat sig. Det kan man ju inte ha gjort. Trodde de att jag bara skulle trampa omkring där hade dom nog felaktiga förväntningar, för det har väl aldrig legat i mitt, vart min melodi så att säga.

Det här är inte den första väckelsen jag varit med om. Första gången var när väckelsen bröt ut på Fjellstedtska då jag gick i gymnasiet. Det var ju helt nytt i Sverige då 1972-73. Vi skrev förresten några artiklar i Fjellstedtska skolans årstidskrift som finns där, den kan du också titta på för det är ju rätt intressant.Men det är ju en annan väckelse. Och sedan får man säga att jag har varit med om skeenden både i Katrineholm och även här i Värnamo 1981-82-83, så att det kanske inte dom - Hjälmserydsborna - hade en aning om. Det tror jag väl inte.

A.O: 0.3.14 Nej, men jag tänker på, det hände mycket. Var dom involverade, hjälmserydsborna i det här?
H.S: Ja, det tycker jag.

A.O: 0.3.37 Det - nu ska vi se.
H.S: För det var ju ett väldigt engagemang ifrån dom allihopa där.

A.O: 0.3.45 1988 så hoppas du på större tillslutning.
H.S. Jaha.

A.O: 0.03.48 Enligt kyrkorådsprotokollet - från församlingsborna. Och då undrar jag om det var så att det fanns synpunkter, eller om det helt enkelt var så, att dom kom inte.
H.S: Nja, men jag tror att det var så här då, eller åtminstone uppfattade jag det så. För att dom här 800 personerna som kom, dom fick ju sin logi och sin service av hjälmserydsborna. Dom bodde ju överallt. Alltså hela bygden var ju engagerad i det här. Men det är möjligt att jag hade önskat - nu är det här bara en efterrationalisering - men alltså det var ju fullt i kyrkan av tillresande. Och det är möjligt att jag har sett - eller saknat många av dom jag hade hoppats skulle vara med, att dom inte var med. Det är möjligt det kunnat vara något sånt som låg bakom det hela. Men något fel på engagemanget var det inte för dom bakade och serverade. Det var säkert en 60- 70-tal hjälmserydsbor som var direkt involverade hela veckan under sommarbibelskolan. Och det kan ju inte klaga på. Men det är möjligt att under - att jag kan ha - för jag vet att jag brottades med: Hur ska församlingen, alltså, vardagsförsamlingen om jag säger så, hur ska den kunna fortsätta och utvecklas?

Och här fanns en spänning som jag inte var medveten om mellan alla dessa tillresande å ena sidan och sedan den vardagliga servicen - alltså skötte församlingen som du sa.Ja, det beror på vad man menar och hur man tänker sig det. Det är jag - känner mig osäker nu. Men det var ju många engagerade, men självklart fanns det många som inte var engagerade också, som skulle kunna ha varit det.

Och sen så fanns den här muren mot de frikyrkliga, som jag nämnde om, redan från början, som jag upptäckte allt efter som. Så du får nog plocka in fler olika röster om du ska få en bra bild.

A.: 0.5.52 Nej, vad jag egentligen är ute efter är vilken kritik som kom emot dig under dom här åren. Och hur den utvecklades. För att det kom ju fram till en punkt där du fick avslag för bibelskolans räkning att köpa tomt. Och under resans gång där, så har det h'nt någonting, kan jag känna när jag läser protokoll och så i attityden mot dig.
H.S: Jag skulle tro att mycket av det som i sådana fall har hänt har skett bakom min rygg. Jag har inte haft några av den typen av samtal förutom då i kyrkorådet och som synds i protokollen. Men alltså att det blir en motrörelse till en sån här rörelse är ingenting att förvåna sig över. Det är ju närmast ensjälvklarhet. sedan så hur den utvecklats och på vilka grunder, det har jag svårt för att säga, för att jag var upptagen med det som vi jobbade med och det har jag aldrig - har ju aldrig jobbat med nån dold agenda, utan vi skrev om det här i församlingsbrevet och det skickades ut. Och jag talad eom det här.

Vi kom till en punkt där jag insåg att om det här ska - det var till och med så här att jag var ängslig för att - om vi kallar det för rörelsen då - missionsrörelsen, väckelserörelsen - och den vardagliga församlingen skulle glida isär helt enkelt. Jag reste ju också ganska mycket - kanske inte så mycket 1988 precis. men lite senare gjorde jag det. Och det höll på att glida isär. Och jag ville ju att det här till varje pris skulle äga rum inom pastoratet. Alltså inom min egna domäner. Och den första motgången, om jag säger så, som jag kan minnas.det är ju att, när det blir en hel del ekonomi i det här. Då visade det sig att det enligt kyrkoordningen så var det här förbjudet.

Vi var därför nödgade att bilda en stiftelse och sköta ekonomi. För kyrkokassan och kyrkokassören ville inte, kunde inte ta i det här. Och det berodde på att reglerna på den här tiden var sådana. Det var ju skattemedel från det här territoriet och pengarna ska bara användas för människorna i det h'är territoriet och inte till någon annan verksamhet. Så det var den första motgången. Eller rättare sagt en upptäckt.

En annan sån upptäckt som hänger ihop med det här med strukturerna är att vi inte fick ha något engagemang utanför territoriet som vi faktiskt hade. Alltså vi kunde inte sysselsätta oss med mission, som man kan göra nu. Reglerna ändrades 2000. Vi kunde inte som Hjälmseryds församling bedriva mission i Sibirien som vi gjorde. Eller på några andra ställen också. Och inte minst att jag reste så mycket. Alla mina resor - jag reste ganska mycket under några år, fick jag göra på fritiden, inte i tjänsten. Så det blev ganska uppenbart att det här inte gick att kombinera. Och jag fick ju höra det också av - särskilt en broder som heter Wolfram Kopfermann i Hamburg. Vi var där på församlingsresa och han gav mig en bok. Den står där. Han avsade sig det evangelisk-lutherska prästämbetet i Tyskland och bildade eget. Han var god vän med Bengt Pleijel och några andra här i Sverige. Men han sa till mig att "Nej, Håkan, det går inte. Du kommer inte att klara av att genomföra en förnyelse i Hjälmseryd. Han sa det tydligt och jag ville inte höra vad han sa förstås, utan vi kämpade på.

forts följer