Väckelsen i Nya Hjälmseryd, del 5, Markköp med förhinder

Igår fick jag i min hand ett litet häfte, Att höra Guds röst, nyligen författad av Anders Gerdmar. Det är utgivet av Victura Publishing, Uppsala 2015. Det handlar som titeln säger om att lära sig höra Gud, men det innehåller också ett vittnesbörd om hur Gud talade till honom att flytta till Nya Hjälmseryd 1985. Det är intressant att så här många efteråt ta del av minnena. Det är onekligen så att väckelsetider sätter sin prägel på de inblandades resterande livstid. Vi gjorde samma erfarenhet av väckelsen på Fjelllstedtska. Jag har återgett vittnesbörd från den tiden i tidigare bloggar. Erfarenheterna med den helige Ande sitter i. 
Så var det detta med köpet av marktomten som aldrig kunde genomföras. Det visade sig att jag tidigare år 1992 blivit komminister och så var fallet när vi ansökte om markköpet. A.O. har läst alla protokollen och gjorde en sammanfattning. Han skriver:

Första januari 1992 trädde en ny pastoratsindelning i kraft. Församlingarna Hjälmseryd, Hultsjö och Stockaryd bildade därmed ett pastorat.  Kyrkoherden i Stockaryd blev med ålderns rätt kyrkoherde i pastoratet, medan tjänsten för den tidigare kyrkoherden i Hjälmseryd förändrades till en komministertjänst.

Till kyrkorådet 1992-10-05 hade det kommit in en ansökan från föreningen Guds ord om att få förvärva ett markområde nära kyrkan. Tanken var att det skulle användas för att bygga ett missionscenter som också kunde ge utrymme för församlingsaktiviteter. Meningarna i kyrkorådet var delade. I §29 kan man läsa: En livlig diskussion ang. byggnationen och verksamheten följer, varvid också framkommer den stora oro som finns i bygden, både inom kyrkan och frikyrkan, inför inriktningen av den planerade verksamheten.

Kyrkorådet beslutar att bordlägga frågan. Den togs upp igen vid mötet 29 oktober och där beslutades med ordförandens utslagsröst som avgörande att hemställa att kyrkofullmäktige beslutar att inte sälja det aktuella markområdet. En reservation påtalar att markområdet en gång skänkts till Svenska kyrkan för att främja missionsverksamhet. Där skriver reservanten bl.a. att när man säger nej till försäljningen så säger man också

… nej till det förnyelsearbete som vuxit sig allt starkare under flera år. Man säger nej till den del av församlingen som genom gåvor och arbetserbjudanden visat att de vill vara med om visionen. Man säger nej till den stora grupp ungdomar som känner församlingen som sitt hem, men som också vill strida för den världsvida kyrkan.

Ansökan togs upp vid kyrkofullmäktigemötet 1992-11-25. Av protokollets § 12 framgår att fullmäktige efter votering med åtta röster mot sex beslutade att ”ej bifalla kyrkorådets förslag”. Fullmäktige uppdrog därmed åt kyrkorådet att förhandla med föreningen Guds ord om priset för fastigheten Boatorp 1:17. Beslutet överklagades dock av formella skäl och vandrade ända upp till Kammarrätten där de klagande fick rätt.

Till kyrkofullmäktiges möte1993-11-24 hade det kommit en ny ansökan från föreningen Guds ord om köp av fastigheten. Även denna gång hade kyrkorådet föreslagit fullmäktige att säga nej till försäljningen. I fullmäktigeprotokollets §15 framgår att ansökan denna gång avslogs med åtta röster mot och sju röster för försäljning.

I december 1993 sade den f.d. kyrkoherden upp sin komministertjänst och slutade 15 april 1994. Det året förlades sommarbibelskolan för första gången inte till Hjälmseryd, utan till Växjö domkyrka.

Så långt A.O. Jag kom inte ihåg att det var så nära att köpet genomförts. Jag minns mest motgången och har många gånger undrat vad som var Guds vilja med detta. Var det inte Guds vilja? Hade jag hört fel? Eller hörde kyrkorådet fel? Ett skäl till att publicera detta material kan vara att säkert många, många fler än jag under lång tid levde med samma frågor.