I dag när hela personalen var samlad fick vi biskop Fredriks återkoppling. I princip alla Växjöstiftare har under hösten berättat och skrivit ner sina tankar till biskopen. Nu har biskopen sammanfattat vad han hört på 14 A4-sidor. Nu ska vi anställda i Värnamo läsa, kommentera och samtala. Jag passade på att leta efter ordet "mission". Nu hann jag inte med hela texten, knappt halva, men jag kunde inte hitta något om mission. Ett huvudstycke bar rubriken "Kyrkan i världen" men inte heller där kunde jag hitta något om mission. Jag noterade i kanten att mission blivit diakoni.
Sedan gick jag till vår egen "Församlingsinstruktion", (FIN) för att jämföra. Där står det faktiskt att mission utomlands kallas numera "internationell diakoni". Det följer mönstret med andra ord. Svenska kyrkan har slutat med klassisk mission. Kom nu ihåg det!
I ärlighetens namn ska ändå sägas att i FIN står det om lokal mission, en önskan att människor ska komma till tro. Men det står också att denna mission vävs in i diakonin, gudstjänsten och undervisningen. Hur det ska förstås vet jag inte.
Det här är som sagt en snart färdig utveckling inom Svenska kyrkan och den avslutar en 50-årig utveckling. Jag tror det var vad vi kände av i Hjälmseryd 1992 och 1993. För er som inte känner till det var det en stark, omvittnad och erkänd andlig rörelse i Hjälmseryd under åren 1983-1994. 1992 genomfördes en pastoratsreglering. Hjälmseryd slogs samman med Stockaryd och Hultsjö. Den andre kyrkoherden blev kyrkoherde i det nya pastoratet och jag blev komminister. Det var jag inte ledsen för men det visade sig få följder. Vi (en förening, församlingen och undertecknad som drivande) hade nämligen påbörjat planeringen av en Missionsbas. Tomten ovanför prästgården som tidigare skänkts av en privatperson just för att tjäna missionen tänkte vi friköpa och bebygga. Där skulle vi ha bibelskola, träna ledare för missionen och förlägga församlingsaktiviteter. Vi i prästgården, kyrkan på andra sidan vägen och Missionsbasen skulle samverka, - var det tänkt. Men så växte motkrafterna sig starka och det gick aldrig att förverkliga planerna. Det var efter denna strid jag fann för gott att avsluta mitt uppdrag i Hjälmseryd och i stället reste jag som bibellärare.
Det är mer än 20 år sedan och sedan länge historia. Det var ett komplext skeende under de sista åren och svårt att förstå vad som hände. Jag har en del material till mina memoarer, om det bli några, men mycket skedde i dunklet. Nu har det emellertid hänt något spännande. En doktorand vid Lunds universitet forskar på ämnet Försoningsecklesiologi i brytningstider. Han har valt ut några församlingar som upplevt väckelse och vill nu analysera det spel som uppstår på sådana platser.
Doktoranden A.O. har därför nyligen djupintervjuat mig om skeendet i Hjälmseryd. Nu har jag fått tillgång till utskriften och jag har för avsikt att publicera intervjun i denna blogg. Till saken hör att A.O. också intervjuat andra personer i Hjälmseryd och därmed fått en bredare bild än den jag har. Jag inser att hans arbete kan komma att kasta nytt ljus över händelserna.
Det blir ett antal bloggar eftersom jag inte kan publicera allt på en gång, av utrymmesskäl. Jag behöver dessutom redigera talspråket och förmodligen kommentera ett och annat. Byggnationen förverkligades aldrig, men missionens sak är fortfarande lika viktig för mig. Som en broder sa: Kyrkan har inte mission. Det är missionen som har kyrkan!
Sedan gick jag till vår egen "Församlingsinstruktion", (FIN) för att jämföra. Där står det faktiskt att mission utomlands kallas numera "internationell diakoni". Det följer mönstret med andra ord. Svenska kyrkan har slutat med klassisk mission. Kom nu ihåg det!
I ärlighetens namn ska ändå sägas att i FIN står det om lokal mission, en önskan att människor ska komma till tro. Men det står också att denna mission vävs in i diakonin, gudstjänsten och undervisningen. Hur det ska förstås vet jag inte.
Det här är som sagt en snart färdig utveckling inom Svenska kyrkan och den avslutar en 50-årig utveckling. Jag tror det var vad vi kände av i Hjälmseryd 1992 och 1993. För er som inte känner till det var det en stark, omvittnad och erkänd andlig rörelse i Hjälmseryd under åren 1983-1994. 1992 genomfördes en pastoratsreglering. Hjälmseryd slogs samman med Stockaryd och Hultsjö. Den andre kyrkoherden blev kyrkoherde i det nya pastoratet och jag blev komminister. Det var jag inte ledsen för men det visade sig få följder. Vi (en förening, församlingen och undertecknad som drivande) hade nämligen påbörjat planeringen av en Missionsbas. Tomten ovanför prästgården som tidigare skänkts av en privatperson just för att tjäna missionen tänkte vi friköpa och bebygga. Där skulle vi ha bibelskola, träna ledare för missionen och förlägga församlingsaktiviteter. Vi i prästgården, kyrkan på andra sidan vägen och Missionsbasen skulle samverka, - var det tänkt. Men så växte motkrafterna sig starka och det gick aldrig att förverkliga planerna. Det var efter denna strid jag fann för gott att avsluta mitt uppdrag i Hjälmseryd och i stället reste jag som bibellärare.
Det är mer än 20 år sedan och sedan länge historia. Det var ett komplext skeende under de sista åren och svårt att förstå vad som hände. Jag har en del material till mina memoarer, om det bli några, men mycket skedde i dunklet. Nu har det emellertid hänt något spännande. En doktorand vid Lunds universitet forskar på ämnet Försoningsecklesiologi i brytningstider. Han har valt ut några församlingar som upplevt väckelse och vill nu analysera det spel som uppstår på sådana platser.
Doktoranden A.O. har därför nyligen djupintervjuat mig om skeendet i Hjälmseryd. Nu har jag fått tillgång till utskriften och jag har för avsikt att publicera intervjun i denna blogg. Till saken hör att A.O. också intervjuat andra personer i Hjälmseryd och därmed fått en bredare bild än den jag har. Jag inser att hans arbete kan komma att kasta nytt ljus över händelserna.
Det blir ett antal bloggar eftersom jag inte kan publicera allt på en gång, av utrymmesskäl. Jag behöver dessutom redigera talspråket och förmodligen kommentera ett och annat. Byggnationen förverkligades aldrig, men missionens sak är fortfarande lika viktig för mig. Som en broder sa: Kyrkan har inte mission. Det är missionen som har kyrkan!
4 kommentarer:
... Och vad vill Gud lära oss med detta? Var det ett vektorn? AT
Vetekorn, skulle det vara.
Lugn, bara lugn det kommer. Djupintervjun kommer att bli fem kanske sex bloggar. Jag tror att många av mina läsare var med vid den här tiden och därför tror jag att det kan bli intressant. Men kom gärna med kommentarer.
Intressant, är påmind om att man sår och skördar i olika årstider i jordbruket. Intet konstigt. Vatten, sol och ogräsbekämpning! Pred 11:6, Hab 2:3.AT
Skicka en kommentar